Eftersom jag vid vissa utvalda tillfällen kallas neggo (nej, pessimistiskt lagt realist bara) och trött, tänkte jag nu skriva ett inlägg där jag nästan kvittrar. Anledning:

- Fick tillslut ihop något i In design om mina konstiga jämställdhetstexter. Det blev inte snyggt, men eftersom Fru Föreläsare inte verkar petig så får det vara så. Lay out är INTE Icas starka sida.

- Cyklat hem i solen utan att frysa, och utan att krocka.

- Vart effektiv och skrivit enkäterna, de krångliga orden, samt frågorna till de små, oskyldiga gymnasieeleverna.

- När jag ändå var igång tänkte jag att jag kunde titta på eximinationsuppgiften att analysera ett eget valt läromedel.

- Jag råkade sedan sätta mig och skriva ner allt jag tyckte var värt att ta upp på datorn och skrev ut.

- Redovisade för Taz och Svamp Bob Fyrkant som satt blixtstilla och hänförda i soffan och klockade mig själv. Redovisningen ska vara åtta minuter. Jag stannade klockan på 7.59. Klockrent.

- Jag känner nästan för att börja fila på hemtentan.
Här avslutar jag dock, för skulle jag göra det skulle jag skrämma mig själv vad jag egentligen går på. Hur kan jag helt plötsligt efter att ha befunnit mig i dvala i skolan i flera månader och inte orkat sega mig igenom en enda text bli så här? Det känns ärligt talat en smula isoniskt när jag vet att jag enbart har en och en halv vecka kvar att plugga innan det blir big break. Eller, det kanske är just precis därför. Spurta på upploppet. Jag som aldrig fixat spurter.

Solen skiner fortfarande. Jag tar det som ett tecken på att jag nu ska ta cykeln och bege mig till träningen.