Personanalyser, textanalyser, allmäna analyser. Varför inte boken Analys? (Det är dock ett internskämt då Ica var lite full och ville berätta om Marklunds bok Asyl, men det blev Analys.) Jag fick höra i skolan under gymnasiet att jag var väldigt analysstark. Jag fick höra på jobbet att jag analyserade och vände på allt och alla på tok för mycket.

På senare tid har jag tyckt det varit trevligt att analysera människor i min närhet.
Min massör till att börja med. Han är en skräckinjagande rackare. När man kommer ner i hans källare tornar han upp som en jätte och slår huvudet i taket om han ställer sig på tå. Där tar alla skräckinjagande yttre faktorer slut. Han har nämligen ett brett smajl, joggingbrallor och Birkenstocks på fötterna. Dock vet jag hur himla ont han kan göra, och det gör han alltid. I och för sig går jag ju dit frivilligt och betalar honom så något mer än smärta orsakar han säkert. Vi brukar exempelvis ha mycket givande samtal:
Exempel 1
- Hur gör du när du får hit nån drygt hundrakilos kluns som är dubbelt så stor än jag? (Detta säger Ica då hon hänger och dinglar ett par decimeter över marken och skakas fram och tillbaka för att knäcka ryggen rätt)
- Jag tar i så jag nästan bajsar på mig.
Exempel 2
- Hur kan det göra så förbannat ont när du trycker på muskelknutor där jag inte ens tycker mig ha muskler?
-Har du haft kramp i lilltån nångång? Ja, precis. Där finns inte muskler i överflöd.
Exempel 3
- Jag tror du kan skriva en bok som heter "100 sätt att lura och fuska med din massör".
- Vaddå? *pust* Jag fuskar väl inte? (Här håller Ica emot med händerna vid knät för att minska på stretchingen utan att det syns)
Exempel 4
-Neeej, så får du inte göra. Jag trodde inte man kunde slingra sig ur den här. Kom igen nu. Börja andas igen. In genom näsan, ut genom munnen. Jätteduktig! Kom igen nu. Jag trycker inte ner benet längre. Håll ut!
- SLÄPP NER MIG!!
Exempel 5
- Jag fick dig nästan att börja gråta va?
- Jag gråter aldrig *snörvel* (De som känner Ica kan också intyga att hon inte gråter inför folk. Annapanna har sett mig gråta, men det var med alkohol intagen och hög feber)
Exempel 6
- Det är så bra med dig, för man kan alltid använda dig som skräckexempel
-Eh, vaddå?
- Ja, en ung tjej som idrottat hela sitt liv, men ändå är lika rörlig som 80-åriga Märta som är stelopererad. Dina muskler är lika korta som den svenska sommaren och dina muskler har lika många knutor som en puckelpist.
- Jag ska alltid minnas dina lovord.
- Ja, där ser du.
Exempel 7
- Ska vi göra en undersökning?
- Näe, helst inte när det gäller dig.
- Jo, hur högt kan ett par axlar hissas innan de försvinner upp över öronen och är på fri fot?
- Jag antar att du menar att jag bör kunna sätta ett rekord.
- Nånting ditåt ja.

Så bra samtal har vi. Jag tycker verkligen om min massör. Annars skulle jag aldrig låta någon göra så elaka saker mot mig. Jag menar på att man måste vara machokist. Är jag det?

Ytterligare en analys får en föreläsare. Inga namn nämnda, men jag antar att dennes stil känns igen. För det första liknar hon ganska ofta någon form av ettrig gnagare. Marsvin kanske, eller möjligtvis hamster. Det är inget elakt i det, bara en reflektion, men det är lite svårt att lyssna uppmärksamt när man plötsligt ser en gigantisk hamster ståendes framför en med kjolen i armhålorna. Mentaliteten just nu ligger på mellanstadienivå, eller när gick skolan till så att eleven inte skulle yttra något? Varför låta oss studenter prata när man som lärare får betalt för det? Men, då kan man å andra sidan undra: Varför ska vi läsa texter och artiklar, analysera och sedan redovisa när vi inte får en syl i vädret under redovisningen? Jag är förvirrad.

Jag läste nyligen en artikel om hur människor dyrkar sina instruktörer på gymet (Nu ljög jag, för jag läste säkert den artikeln omkring jul, men slarvade sedan bort tidningen och läste den igen i förrgår). Artikeln tog upp saker som fick mig att förskräckt undra om jag är en gymmarodör. Jo, jag har "min plats" och jag ger nog inga snälla blickar till den som ens närmar sig mitt hörn. Har någon mot förmodan hunnit in i salen innan mig låtsas jag som att det regnar och ställer mig nästan bak i fönstret så personen av humana skäl ändå måste hoppa fram ett par kliv.
Dock fick jag ett stort minus eftersom platsen jag slåss om inte är längst fram, utan längst bak i hörnet. Nej tack, jag vill inte synas av någon. Allra minst av mig själv i speglarna. Ser jag mig själv börjar jag ju gapskratta åt fjanten som försöker röra sig i takt till musik och helt tappar bort mig. Syns jag inte skrattar jag inte.
Dessutom var jag visst inte så instruktörsgalen heller eftersom vi inte har en envägskommunikation. Jag är inte den galna stalkern som skickar hotbrev och telefonterrar. Jag ser mig snarare som snäll som förser stället med skivor och hundmotion.
Instruktören ringer mig om sina kärleksproblem då hon tycker jag har starka analyser.
Jag ringer henne om mina övriga problem då hon har sunt förnuft.
Mycket bra kombination.

Sen fick jag idéen från Lotten att börja fundera på det här med namn. Det är ganska roande. Hur olika människor passar ihop med sina namn. Jo, som jag skrev då med så har jag fått min beskärda del av Icakassar och tillhörande kundkort.

Jag har fler underliga idéer men bör inte skriva ner dem nu eftersom jag bara skriver av ett syfte: lathet. Jag orkar inte lyfta mig från stolen i datasalen och gå till biblioteket, utan låtsas att tiden går fort så jag kan sitta här till 17.30 då jag åter ska gå och fightas om mitt hörn.