Jag har åter blivit kär i Småland. Så kär att jag börjat strippa. Igår var första dagen sedan oktober som jag tog av mig mina långfillingar. (Inte riktigt sant. Jag har inte burit dem då jag tränat och inte heller då jag sovit.) Jag bytte dessutom ut min dunjacka mot en fleecetröja och vindtät jacka. Vädret har med andra ord varit kalassoligt och varmt.

En som inte haft en lätt påskhelg är min lilla vovve. Skendräktighet i kombination med en lång vinter utan mycket motion har gjort att hon ser ut som en mycket hårig och söt liten kanelbulle. Något som kan vara en smula opassande om man ska göra sensation på agillityplanen. Eller, jo, jag kan väl göra succé med första föraren vars hund rullar genom banan, men det är inte tanken. Därför har min vovve legat i hårdträning de här dagarna. Ett slags vovvebootcamp. Vi har spenderat förmiddagarna på agillityplanen och eftermiddagar med långpromenader alternativt cykelturer. Framåt kvällen har vovven legat som en platt kanelbulle på köksgolvet och snarkat ljudligt. Bilder från agillityplanen kommer efter hemkomst, men jag måste säga att min hund är en talang och slutar hon bara se ut som en kanelbulle och börja likna sparris istället blir hon oslagbar.

Dagens roligaste citat står farmor för. Ni läsare som träffat min farmor vet att detta inte är helt ovanligt, då min farmor har förmågan att säga väldigt osammanhängande och en smula suspekta saker. Ja, det ligger i släkten för er som åtminstone känner mig.
Nåväl. Jag och bror träffar farmor en relativt sällan eftersom vi båda är känsliga för att få kommentarer om att vi blivit feta, pratar för sluddrigt eller har konstiga kläder på oss. Idag var det dock dags och jag och bror ställde oss på rad för en hyfsat välkomshälsning. Bror är först ut i tvåmannaledet och farmor sträcker fram handen, men eftersom det är ens farmor ger bror henne en kram och säger hej. Samma procedur när jag kommer fram: framsträckt hand som istället blir en kram. Då lutar sig farmor fram mot mig och säger:
- Är det din nya kavaljer Erica?
Jahapp. Jag menade på lite stilla och tyst att vi i familjen vill vara lite ovanliga och inte bli tillsammans med sina syskon. Därefter frågade farmor om mitt jobb gick bra och om jag fick god mat i skolan. Hm, himla bra fråga. Jag har aldrig ätit i skolan dock. Textdesign visste hon inte vad det var, och hon frågade brors flickvän (som inte är jag) om hennes pappa hette Gunnar, trots att hon fyra gånger berättat att han hette Nils. Till sist höjde hon volymen på hörapparaten så det tjöt in i märgen på en med orden att hon inte ville vara nyfiken, men gärna försöka höra vad vi sa.

Påsken har annars förflutit med alkohol, hund, mat, godis, sömn, mer mat, mer godis, lite sol, vingliga cykelturer, radioreklam, bortslarvande av bilnycklar, missförstånd, fall i dypölar, underliga blickar och lakrits.

Roligt är att min mamma snart känt mig i 24 år. Jag har under denna tid alltid avskytt lakrits. Mitt påskägg från mams bestod till hälften av lakrits. Bror hade förstått grejen och gav mig ett paket med julpapper på och chokladkakor inuti.

I morgon ska jag på mördarmassage igen.