Ibland blir jag orolig för mänskligheten, eller för delar av den åtminstone.
Igår såg jag en man och en kvinna krocka med sina cyklar. De kom från varsitt håll och skulle mötas på en cykelväg som minst är två meter bred. De körde rakt in i varandra och föll som en död utan reflexer åt varsitt håll. I mitt stilla sinne undrade jag hur länge de tränat på det. När de väl landat utan reflexer och utan allvarligare skador satte de sig upp och tittade förvånat på varandra. Troligivis utbytte de några fraser om huruvida de slog sig eller inte. Sedan reste de sig upp och fortsatte sin cykeltur. På olika håll.

Inför utprovningen som ska ske på torsdag morgon har vi fått lite råd: Klä er inte för utmanande. Inga bara magar eller urringade tröjor. Verka inte för söt med blont hår.
Hm, visst. Jag bär gärna mina baggykläder utan att verka söt och utmanande, men blont hår? Ska jag behöva färga håret för en utprovning på en timme? Färgar jag det rött nu kommer det dessutom hinna bli rosa tills torsdag om solen fortsätter skina ute, och då blir jag väl åter kallad Aqua-Lene eller nåt annat inte alltför snällt.

Inte nog med att man ska behöva oroa sig för sin säkerhet när man utför skolarbeten. Jag ska visst akta mig i min egen trapp också. Fick nyss ett samtal från fastighetsägarna som skaffade sig information om de trevliga grannarna jag skrivit om tidigare. Jag fick lämna rapport och tanten jag pratade med lät så nervös att jag börjar misstänka att de utför rituella djurslakter innanför dörren i den lägenheten. Eller något liknande.

När jag blir nervös tuggar jag tuggummi. Idag har jag gjort slut på en påse. Det är inte ett gott tecken. Hur ska det sluta?