Det finns fördelar med alla färdmedel. Jag brukar använda mig av cykeln främst. När längre resor ska genomföras brukar tåg ha en klar ledning med buss relativt tätt efter. Bil använder jag när mamma vill att jag ska åka och handla åt henne.
När man ska flytta sig mellan lägenhet och barndomshem under sommaren brukar det ofta innebära ganska mycket packning. Så även nu när jag för andra gången i år skulle ner mot hultet. Därför nickade jag lyckligt när jag fick erbjudande att åka bil ner med moster och man. Dock fick jag genast klara order om att inte ta mer än en väska, eftersom de skulle ha golfbagar och kläder för både regning, soligt, snöigt och blåsigt väder. Nåväl, tänkte jag. Mycket grejer ligger kvar hemma eftersom jag halva våren befunnit mig här, så det var väl inte så jobbigt att uppfylla. Det brukar ta ett par timmar att ta sig hemåt med tåget eftersom det blir några timmars väntan i Norrköpning och Alvesta. Mycket pekar därför mot alla fördelar med att åka bil. Dock kan jag säga att det måste krävas någon form av rekord för att lyckas ta sig ner på den tiden vi gjorde igår. Ica var färdigpackad vid nio för att slippa eventuella klagomål om att jag orsakar försening. Klockan var nog runt ett när bilen med släkten i dök upp. Bara runt tre timmar försenad. Vi skulle befinna oss på födelsedagsfest klockan halv sju på kvällen, och jag som har senhetsfobi menade på att vi kanske borde skynda oss lite åtminstone. Det kan iofs gå ganska fort att köra de 46 milen om man håller sig till E4:an. Höll vi oss till E4:an? Nej, det gjorde vi helt klart inte. Var ute och åkte på trevliga småvägar tillsammans med 100 000 andra turister som beslutat sig att göra samma sak. En sväng inom Norrköping eftersom ryktet nått Danderyd att det fanns billig bensin där. Det fanns det inte. En smärre omväg för att åka och äta på ett ställe med underbar utsikt. Jo, den var fin, och räkmackorna var billiga, men kanske man borde fundera lite när man äter räkmackor vid halv fem och inte ens kommit halvvägs.
Sena flåsar vi in till festen som inte kunnat vänta på oss (givetvis) eftersom smörgåstårtan inte fick plats i broders kylskåp. Jag hade träsmak i arslet, skavsår i öronen efter att ha lyssnat på P4 respektive P1 på volym som inte var snäll mot mina tinnitusöron, hyperventilerande andning pga senkomningsfobin, lökringar efter bakissvettningar och ingen chans att byta om innan festen eftersom det skulle resultera i ännu senare ankomst, räkandedräkt, fotsvett, rinnande ögon efter något fläktande ac och frustrerande näsborrar. Hur kan man köra mellan hultet och etuna på ÅTTA timmar med enbart en paus på 20 minuter?
När man ska flytta sig mellan lägenhet och barndomshem under sommaren brukar det ofta innebära ganska mycket packning. Så även nu när jag för andra gången i år skulle ner mot hultet. Därför nickade jag lyckligt när jag fick erbjudande att åka bil ner med moster och man. Dock fick jag genast klara order om att inte ta mer än en väska, eftersom de skulle ha golfbagar och kläder för både regning, soligt, snöigt och blåsigt väder. Nåväl, tänkte jag. Mycket grejer ligger kvar hemma eftersom jag halva våren befunnit mig här, så det var väl inte så jobbigt att uppfylla. Det brukar ta ett par timmar att ta sig hemåt med tåget eftersom det blir några timmars väntan i Norrköpning och Alvesta. Mycket pekar därför mot alla fördelar med att åka bil. Dock kan jag säga att det måste krävas någon form av rekord för att lyckas ta sig ner på den tiden vi gjorde igår. Ica var färdigpackad vid nio för att slippa eventuella klagomål om att jag orsakar försening. Klockan var nog runt ett när bilen med släkten i dök upp. Bara runt tre timmar försenad. Vi skulle befinna oss på födelsedagsfest klockan halv sju på kvällen, och jag som har senhetsfobi menade på att vi kanske borde skynda oss lite åtminstone. Det kan iofs gå ganska fort att köra de 46 milen om man håller sig till E4:an. Höll vi oss till E4:an? Nej, det gjorde vi helt klart inte. Var ute och åkte på trevliga småvägar tillsammans med 100 000 andra turister som beslutat sig att göra samma sak. En sväng inom Norrköping eftersom ryktet nått Danderyd att det fanns billig bensin där. Det fanns det inte. En smärre omväg för att åka och äta på ett ställe med underbar utsikt. Jo, den var fin, och räkmackorna var billiga, men kanske man borde fundera lite när man äter räkmackor vid halv fem och inte ens kommit halvvägs.
Sena flåsar vi in till festen som inte kunnat vänta på oss (givetvis) eftersom smörgåstårtan inte fick plats i broders kylskåp. Jag hade träsmak i arslet, skavsår i öronen efter att ha lyssnat på P4 respektive P1 på volym som inte var snäll mot mina tinnitusöron, hyperventilerande andning pga senkomningsfobin, lökringar efter bakissvettningar och ingen chans att byta om innan festen eftersom det skulle resultera i ännu senare ankomst, räkandedräkt, fotsvett, rinnande ögon efter något fläktande ac och frustrerande näsborrar. Hur kan man köra mellan hultet och etuna på ÅTTA timmar med enbart en paus på 20 minuter?
3 Comments:
Oj, ÅTTA timmar? Du det var jädra i mig rekord, det tror jag det. Fick du inte med dig allt du ville ha med dig hit nu då?
Men du, se det som en utmaning (som du KLARADE), åka utan all packning, vara sen, äta räksmörgås me släktingar, vara svettig och inte hinna byta kläder. Även att det var jobbigt så klarade du det. ELler hur?
DU är så duktig vännen! Och jag är så ledsen över imån, verkligen! förlåt. En annan dag, en annan dag jag lovar! Och snart oxå.
KRAMAR
låter som en trevlig tur!! /Anna
Cool blog, interesting information... Keep it UP » » »
Post a Comment
<< Home