Saturday, August 05, 2006

Äntligen tillbaka till Småland igen. Ja, jag säger äntligen eftersom det kan vara en smula påfrestande för nerverna att hänga med i PRO-gängets tempo, eller rättare sagt: brist på tempo. Frukost, dötid, lunch och sen KANSKE man kunde komma iväg nånstans. Saker blir ofta inte som man tänkt sig. Vid hundbadet blev vi uppätna av små svarta baggar. Måttligt roande, men hunden hade skoj. Jag simmade runt runt med henne och försökte glömma vardagen.
Sista dagen erbjöd jag mig att vara hemma om ingen mer än jag ville åka till stranden. Det slutade med att mer än 50% hoppade av andra åkturen och hängde med mig till stranden. Hrmf, där ser man vad få människor kan påverka den stora massan att sluta tänka självständigt. Därför hamnade jag på en jättesöt strand igår där hundar egentligen inte fick vara, men som jag rebelliskt trotsade genom att gå en bit bort till en öde del av stranden. Där blev det mycket bad eftersom vovven nu fått vattensmak på det sättet att hon sätter sig och gnyr direkt då hon kommer upp från blötan. Då låter hon verkligen som att det är mest synd om henne i hela världen och att alla är emot just henne. Därför fick hon vara i plurret mest hela tiden, eftersom jag inte ville hon skulle störa de andra bdgästerna med sina klagovisor.

Sovplatsen jag fick var uppe på ett loft. Mycket hemtrevligt, och framför allt mycket privat eftersom ingen PRO:are kunde klättra upp för stegen.

Nu kan jag kalla mig väldigt berest eftersom jag sett ALLA smågator, ALLA pitoreska små hus, ALLA skånelängor, ALLA kohagar och ALLA loppis-skyltar från Ystad till Simrishamn, från S:t Olof till Kivik, från Stenshuvud till Lund. Vi har med andra ord åkt runt runt runt varenda himelska dag trots att solen sken utanför bilförntret. En oas hittade jag ute på bonnlandet där det fanns ett stort tält med billiga böcker.

Nyktraste människan fick köra hem idag. Ja, det var jag eftersom jag inte dricker vin och det gått åt xx antal Bag-in-box-viner under veckan.

Uppäten av baggar, stor risk för blixtrar modell jätte i skallen under natten, samma frulle lunch och nästan middag varje dag, brist på choklad, galen hund, brunt vatten, vinpimplande PRO:are och dialekter som skapar ostämja när stockholmsmoster ska beställa kakor av skåneper.

En sovmorgon kvar och måndag drar jag mot Växjö igen. På obestämd tid. Suck.
Jag saknar Etuna mer än jag trodde var möjligt.

1 Comments:

Blogger majsan said...

Och vi saknar dej!! Kom tillbaka snart sötnos. Din Simrishamnsemester låter typ som min vecka i Täby. Mamma gör mig galen!

kram!

10:05 PM  

Post a Comment

<< Home