Nytänkande?

När man tänker efter gör man många nya saker oftare än man tror. Ändå har man mage att gnälla över att det aldrig händer något i ens liv. Jag har kommit fram till att detta beror helt på vilka perspektiv man har. Den gångna veckan har jag nämligen gjort följande för första gången i mitt liv(och då menar jag inte att vakna för första gången 25 november 2006, gå och handla samma dag och så vidare): varit på ett yogapass, besökt lustiga huset och dess invånare, badat i balja med 40-gradigt vatten, sovit i Ärla, haft huvudet i en spann i samma rum som någon annan, fått en dvd-film på Mc Donalds, ringt oräkneliga samtal till min hyresvärd, lagat spagetti och köttfärssås alldeles själv, tittat på ett avsnitt av OC, försökt layouta ett basketprogramblad, spelat volleyboll i Etuna, skruvat ihop ett plåtskåp från IKEA, städat ut hela kylen och frysen, väntat i över en timme för att få prata med någon på CSN utan att slå sönder något under tiden, hotat med att flytta ut ur lägenheten, spelat Nintendo samtidigt som jag druckit öl, börjat på min tredje blivande bestseller samt fått höra att jag ser strålande och fantastisk ut i samma mening av någon som är nykter.

Se där, svårare än så var det inte. Och jag som tyckte jag haft en sådan icke-produktiv vecka. Eller, det har jag ju haft ändå, men jag har ändå gjort många nya saker.
Men nu är allt som vanligt. Jag har suttit i x antal timmar och slösurfat under dagen, druckit cola light i mängder och inte orkat tvätta håret. Tur att alla förändringar inte sker på samma gång. Man skulle lätt bli nervös då. Imorgon är schemat fullbokat. Jag måste ju tvätta håret. Var ska jag lyckas klämma in det?