Förödande förnuft

Ibland känns det som mitt nuvunna och väldigt sällan skådat vuxna förnuft ger mig en rejäl spark i arslet samtidigt som det hånskrattar åt mig.

Varför nappade jag inte på när Olle sa att han kunde komma förbi och hämta upp mig på vägen till stationen? Jo, för att Ica numera är förnuftig, och ville inte gå från stationen när hon kom hem, utan cykla. Därför cyklade hon raskt ner och mötte Olle där istället.
Fick jag cykla hem när jag sprungit mina rundor i Stockholm? Nej, naturligtvis inte. Någon helvetesjävlaskitidiot har naturligtvis snott min cykel! Igen! Det var den finaste cykel jag någonsin ägt, och den var så fruktansvärt bra. Nu har jag ingen cykel. Jag är så arg att om jag mött mina äckelgrannr i trapphuset hade de vart i större behov av mitt nya överfallslarm än jag. Nu har jag kastat in grejer i frysen, boxat på boxpåsen som inte ens är upphängd. Jag har sparkat lite på den också. Jag har även ringt polisen och mumlat fram en anmälan mellan ilsket sammanpressade käkar. Nu går Manson på hög volym. Tanken var att Ica skulle ner och träna Kamp för första gången idag med. Det är bara att raskt sudda ut ur schemat eftersom jag inte har en chans att hinna dit i tid när jag ska gå. Annars hade jag varit i stort behov av att sparka och slå lite på ett ställe där det var tillåtet.

Jag ska aldrig mer vara förnuftig.

Uppdatering
Ens händer svullnar väldigt lätt av att stå och hamra på en dörrpost oupphörligt i en kvart. Trots att de är skyddade av boxhandskar. Hur ska jag nu kunna skriva färdigt analysen till redovisningen när händerna ser ut som två fotbollar. Ännu en förnuftig fråga.