Vem har sagt att basket bara är en boll och två korgar?

Basket och jag är två termer som aldrig riktigt gått ihop. Mitt starkaste, och enda, basketminne är från en skol DM-match i åttan då jag missade två straffkast efter att ha blivit tacklad så jag på rygg glidit fem meter baklänges och rakt in i väggen. Den matchen slutade 53-3. Det var inte vi som skrapade ihop 53 poäng.

Idag däremot skulle jag för andra gången i mitt liv se en basketboll på nära håll frivilligt. Jag skulle göra debut som publik på en basketmatch. Det hela började väldigt bra. Det var två lag, två korgar och, vänta nu, två domare?! Dessutom stod det två tavlor vid varje kortsida på planen som envist räknade neråt för att sedan plötsligt och utan förvarning studsa upp till 24 igen. Mycket ologiskt. Vem kom på det? Det första man får lära sig som basketrookie är att det är väldigt mycket tidsräknande i detta spelet. Du får tveka fem sekunder, stå på ett visst ställe tre sekunder, skälla på domaren i max tio sekunder, ha ett anfall i tjugofyra sekunder, vara inne på planen i ungefär sextio sekunder, hålla dig på fötterna i tolv sekunder, ha båda fötterna i luften frivilligt antal sekunder, pusta ut i två sekunder, bestämma dig för vilket mål som är ditt i fyra sekunder och ha din hörsel intakt i en sekund.

Som att inte alla dessa sekunder vore nog. Nejdå, hela tiden ljöd ständigt en siren med ojämna mellanrum. Till vilket syfte? Ungefär vilket som helst: spelarbyte, time out, halvtid, skada, boll som fastnat bredvid korgen, slagsmål, snubbling och något annat som var värt att tjuta för.

Skulle det vara nog nu då? Nej nej. På detta finns då något som heter foul. Jag kan förstå dess innebörd att när någon gör något elakt mot någon annan får man foul. Och så var det med det. Men här skulle man ha offensiv foul. Man skulle ha lagfoul som inverkade på olika foul som skulle göras inom en kvart och ge ett eller två straffkast beroende på om du gjorde mål när du fick foulet emot dig eller inte eller beroende på om din motspelare var tillräckligt elak mot dig i skottögonblicket eller så kanske du bara blev foulad och fick bollen tillbaka samtidigt som domaruschlingen snodde poäng eftersom mitt i det hela förkunnade visst sirenen att det var byte på G. Hur enkelt som helst.

I mina ögon är basket fortfarande lika förvirrande. Jag såg mest ett gäng tjejer i svarta kläder och ett gäng tjejer i vita kläder springa efter varandra, veva med armarna i varandras ansikte och försöka få i bollen i en korg som både sitter på tok för högt upp och dessutom är för liten för att någon normal människa ska lyckas träffa den. Det mest förvånansvärda var att de gjorde det. Träffade korgen alltså. Fråga mig inte hur många gånger eftersom man både kan få ett, två och tre poäng vid mål beroende på hur snyggt det är. Ja, i mina ögon sett var alla då värda tre poäng. Eller tio, bara för att nudda ramen. I vanliga fall vaktar jag ett mål som är rumt sju meter brett och tre meter högt och är med andra ord ganska enkelt att träffa. Där har jag aldrig sett lika många mål rassla in som jag gjorde idag. Hemskt ologiskt igen. Som ytterligare bevis på hur ologisk denna sport är: Man spelar i fyra perioder av den hemskt logiska längden 12 minuter. Ändå säger man att det är första och andra halvlek. Men olika långa pauser emellan! Jeez.

Jag kan inte säga vilket lag som var bäst. Jag var så imponerad av att bara facinerat titta på dessa galningar med för stora kläder, försöka snappa upp något av alla regler som fanns och samtidigt försöka hålla min högra trummhinna intakt. Det senaste orsakade störst problem. Kanske därför jag inte lyckades ta in alla dessa olika lagar. Jag tyckte båda lagen var lika duktiga, även om mina kompisar i publiken och resultattavlan sa något helt annat. Omgivningen var visst inte heller helt nöjd med de två svartklädda herrarnas insatser. Det var många fula ord, busvisslingar och buarop på deras något tama insats. Fråga mig inte var det tama var någonstans, men jag buade lite lamt av grupptrycket när de gjorde något alldeles för tydligt fel. Vilket verkade vara på tok för många gånger för att vara acceptabelt. Jag fann det dock mest roande när amerikanskan i laget fick böja halvvägs ner till marken för att kunna ha en någotsånär fungerande konversation med domaren.

När det var tio sekunder kvar insåg jag att laget jag hejade på skulle nog förlora. Jag hade inte vågat säga något innan med tanke på att mål gjordes ju i samma hastighet här som jag när jag springer från dammsugaren. Då var ställningen 90-60. Men 30 poängs skillnad är väl inte fy skam? Tänk bara var många gånger bollen rullat genom den smala smala ramen för att ens komma upp i hela 60 poäng. Jag är övertygad: hela andra laget måste vara dopade. 90 poäng i detta spela måste vara helt omöjligt att få. Det kräver bara en sak: FOUL! FOUL! DUBBELFOAL! LAGFOUL!... och en sisådär 30 straffkast till oss på det. Vips så var matchen oavgjord.