Vilken vuxen värld

Förr i tiden räknades allt i pangar. Nu i stressade dagar räknar man nog snarare i tid. Ja, utom jag då som räknar i chokladkakor. Men om man nu ska följa dagens tidsräknande är det ibland förvånadsvärt vad olika produktiv man är olika tider på dygnet. Som jag tidigare skrivit har jag ständigt varit en morgonmänniska, och då haft min produktiva tid under dagens första halva. Detta har drastiskt förändrats. Första halvan idag bestod av att vakna, äta frulle, sova vid tv:n, strunta i Försäkringskassan, titta på Oprah, strunta i att åka och handla, äta och nästan lyckas med bragden att komma för sent till skolan.

Eftermiddagen har däremot varit mycket givande, eller, det kanske är fel uttryck, men mer nyttig. Jag har för första gången i mitt liv vart på Volvo och studerat deras teknikskribenter och illustratörer. Ska jag vara ärlig var detta måttligt intressant och Ica fick idéen att plugga några år till. Med de jobbmöjligheterna vill jag inte jobba. Åtminstone inte på Volvo och skriva om reservdelar. Ja, jag är relativt kräsen. Men hur mycket kan man fabulera där utan att det slutar med att någon stackars mekaniker får två ton grävskopa över sig? Hur roligt kan man skriva för att undvika att chaffisen får ett skrattanfall med foten på gaspedalen och på så sätt hamnar i en grusgrop? Och hur långt får man skriva innan montören börjar snarka i skruvhögen och råkar kvävas av en mutter under inandning? Ni förstår min poäng. Jag bör nog inte jobba där.

Jag har även känt mig väldigt vuxen när jag inne på Clas Ohlsson stod och väntade i informationsdisken i en kvart enbart för att få reda på att blocket jag ville ha var slut. Just det var väl inte särskilt vuxet(eller jo, jag skulle aldrig fråga efter något i yngre dagar. Jag skulle tagit det rutiga blocket och sett glad ut), men mina och Majas himlande ögon och demostrativa suckar var väldigt vuxna. Framför oss i kön stod nämligen en mycket ung nittonåring som råkat bryta av sin nyckel i cykellåset och nu inte fick bort varken cykel eller nyckel. Hon menade att snubben i disken borde hjälpa henne eftersom hon köpt sitt lås på just Classe Ohlsson. Är det bara jag som tycker det är långsökt? Går man inte till en snäll hyresvärd eller något då? Det hela slutade med att bruden fick låna en bultsax och gå och klippa upp sitt lås. Ica suckade åter väldigt vuxen och önskade i tanken henne lycka till. Efter en snabb blick på hennes biceps kom jag fram till slutsatsen att hon aldrig i livet skulle klara att klippa upp det där låset själv. Jag minns fortfarande när jag skulle klippa ekrar och vad många svordomar det krävde.

Nu tappade jag tråden igen. Jag köpte åtminstone ett överfallslarm för att glädja mor, och stora kuvert för att glädja alla som inte vill ha sina a4-papper hopvikta. Raskt vidare till Netto för storhandling av vuxna saker som.. som... tja, pålägg?

Hemma har jag hunnit stretcha alla ömmande muskler från gårdagens yoga. Jag har lagat och ätit mat. Jag har försökt fixa ihop det sista i in design för att inte få en hel basketförening efter mig imorgon. Detta är dock inget jag garanterar inte sker även om jag nu lagt ner kvällstid på projektet. Jag har skrivit samtliga listor jag blivit åtsagd att skriva. Ja, utom min önskelista inför julen då, men det kommer.

Slutligen har jag nu under bloggandets tid även kokat makaroner till morgondagens lunchlåda.