Inga tider är som galenskapens inledning

Undrens tid äricke förbi. Ica bfinnr sig nu i Zürich. en katt ligger och slår svansen taktfast miot tangentbordet, och har hindrat mig från att logga in tre gånger. Mitt emot står en ytterst charmig fabikslokal, och jag har vart ute i shorts och t-shirt. I och för sig var detta vbara i tjugo skunder, men det skedde.

Tro nu inte att resten av gårdagen förflöt som den skulle. Nejdå. Vid incheck var ica visst på fel ställe, men ändå rätt enligt personalen. Jag tvistade lite och fick rätt. De ville då vsa mig till rätt disk och incheck, men jag avböjde nådigt med orden att jag numera hittade ganska bra på flygplatsen. Väl framme vid incheck som inte alls var disk 70-90 utan 40-42 böjade snuben bakom disken gå på om att de sökte volontärer som unde tänka sig flyga imoron efterom plnet var överbokat. Jag skrek i högan sky att Nejnejnej! Jag vägrar! Nissen hade inga som helst invändningar mot detta utan tittade bara lite konstigt på mig och berättade att man får checka in bagage vid specialincheck. Jaha, tänkte Ica och knallade till en milslång kö och ställde sig. Där halsade hon dessutom upp en halvliter cola light med tanke på vätskereglerna och glömde sådeles bort att hon var hungrig. Väl längst framme i kön visade det ju sig att jag stod i fel kö. Här var säkerhetskontrollen och där kunde jag ju inte knalla igenom med bagage som skulle checkas in. Det var med andra ord bara att raskt stusa ur kön för att gå tillbaka och hitta nån himla specialare som glatt checkade in min väska på fem sekunder. Vid viss vredesmod vägrade jag stå i kön igen och gick helt sonika före alla köande människror.

Säkerhetskontroller och jag har väl aldrig riktigt vart kompisar, men gårdagen var värre än vanligt. Båda mina handleder tjöt och min hals tjöt. Tillslut fick jag knäppa upp mina byxor inför alla människor som jag fräckt trängt mig före, eftersom även mitt skärp tjöt i högan sky.

Nu vågade jag inte ta några som helst risker utan struntade fullkomligt i tax free-butiker och barer utan knallade direkt till min gate och bänkade mig mitt framför disken. Då kom jag på att jag var hungrig.

Vid avgångstid hade vi fortfarande inte börjat knalla på planet och åter igen söktes volontärer som ville åka till Helsingfors under kvällen och få hotell där och sedan vidare till Zürich dagen efter. För detta uppoffrande fick man 250 euro. Vid denna tidpunkt var dock Ica helt slut och hade inte åkt till fel land ens för mycket mer pengar. 45 minuter för sent och efter sju omflyttningar av överbokade passagerare kom vi äntligen iväg. En salamimacka och en tv som visade "Just for gags" fick Ica på bra humör igen.

22.35 landade planet i Zürich. Då hade jag vart på resande fot i 16 timmar. Med andra ord hade jag likagärna kunnat köra bil.

... och eftersom de badrum i lägenheten jag befinner mig i nu är väldigt fräscha tänker jag inte följa trenden och blogga om värst badrum. Jag ska ju ut och dricka öl.