Inga tider är som väntans tider

Om en sisådär 45 minuter ska jag landa i Zürich. Hur kan det då komma sig att jag sitter och bloggar? Sitter jag på planet och leker viktig eller har jag skaffat en concord som ska ta mig dit på en halvtimme? Nej, givetvis inte. Min vanliga tur är som vanligt mig hack i häl.
Hur ofta sker det snöstormar i Danmark så man inte ens får flyga över landet med konstigt potatismos-i-halsen-språk? Inte särskilt ofta såvitt jag vet. På det hela tyckte jag att det gick lite väl bra i morse: jag kom upp i tid, hann med buss, hann med tåg nummer ett och tåg nummer två. På tåg nummer två fick jag dessutom kändisstatus. Jag pratade med Kristian Luuk. Han sa: "Du sitter nog på min plats", och jag svarade: "Aha, oj då." Tänk dig det samtalet!
Nåväl. Därefter kom jag av på Arlanda precis som jag skulle. Jag hittade till och med rätt incheckning, ihop med en familj på en sisådär 35 muslimer som skulle åka med Air Iran. Det gjorde mig nervös att jag var på fel ställe, men icke. Till sist blev det i alla fall min tur.
"Ja, alla plan som ska till eller från Danmark är inställda. Vi kan inte ens flyga över."
Därefter väntade lång och nervös väntan på om jag över huvud taget skulle komma med ett plan alls mitt i allt. Alla plan var nämligen fullbokade. Jag erbjöd mig att gå som handbagage, men det var visst inte så uppskattat. Då började nissen bakom disk leta efter ett plan som innebar att jag skulle få byta någon annanstans. Jag såg åter Afganistan åka förbi i mitt inre. Tillslut visade det sig att allt var fullt. Men vips så hade de missat EN plats på kvällens SISTA flyg. Eftersom jag åkte ensam och var liten till växten och antagligen för att jag såg livrädd och skakad ut fick jag den. Det visade sig dessutom vara ett direktflyg. Detta innebar start klockan 19:00 ikväll. Killen bakom disk menade att jag hade ju god tid på mig att hitta, och att vid 17:00 började nog incheckningen så jag kunde gå dit då. Lysande. Han menade med att nu hade jag ju tur. Av någon anledning hade jag svårt att se det tursamma i situationen just då. Detta skedde klockan 10 i förmiddags. Efter det har jag legat på några stolar, suttit på några stolar, suttit på några andra stolar, vart på Mc Donalds och ätit ENSAM(jag som lovat mig själv att aldrig aldrig sätta mig och äta själv på en restaurang. Pinsamt ju!) på en röd stol, lagt mig på några nya stolar och tittat i taket, försökt sova räv när en familj satte sig väldigt demonstrativt och brutalt bredvid mig med underton att jag nog tog upp lite väl många säten själv och slutligen gått på toaletten för att variera mina sittställen.

Nu har Ica väntat i fem och en halv timme. Jag landar i Zürich om sex timmar. Vilken underbar dag detta blev. Jag hittar ju alldeles ypperligt på Arlanda nu i och för sig. Om jag ska vara ärlig känner jag mig precis som Tom Hanks i The terminal. Ja, förutom att jag inte vart inne på toaletten och rakat mig ännu.

Jag har dessutom sett den snyggaste grabben sen Heath Ledger visade sig på tv sist. Ärligt talat var detta Heath Ledgers dubbelgångare. Han var så snygg att jag höll på att gå in i en illa valt placerad pelare och hade jag haft lite mod i kroppen hade jag gått fram och lämnat mitt mobilnummer med orden att jag inte kommer använda den igen förrän på söndag så ring inte innan dess. Detta var dock efter den första episoden i liggande tillstånd vilket hade resulterat i en hårförlängningsslinga som stack rakt ut och mascara som hade flyttat ner en våning. Han hade nog med andra ord inte ringt upp.

Som om inte detta var nog har jag dessutom blivit idiotförklarad av en florist. Eftersom mitt nätberoende här på flygplatsen krävde mynt som betalning sökte jag efter någonstans att växla. Floristens lilla blomsteraffär låg närmast och jag knallade dit och frågade om hon kunde växla. Hon tittade på mig som om jag vore ovanligt dum och sa att nej, det kunde hon inte. Däremot låg Forex en bit bort och de kunde växla till alla möjliga valutor. Okej, brudushlingen trodde alltså att jag ville gå till henne och växla till mig drachmer eller nåt annat bra-att-ha:igt. Jag måste se väldigt dum ut. Med eller utan utstickande hårtestar och mascara.

Nä, om jag skulle bege mig mot incheckningen. Det är ju bara en och en halv timme kvar tills den öppnar. Nästan så jag blir lite stressad här mitt i allt. Jag har dessutom glömt min kamera fint på soffbordet hemma, så några dokumentationer från flygplatsen kan det inte bli. Synd eftersom jag haft ohyggligt mycket att dokumentera. Något säger mig att jag inte hade behövt stiga upp strax innan klockan sex i morse.