Med stapplande steg mot det som kallas vuxenvärld

Jag har blivit vuxen. Eller, nja, det kanske är att ta i. Men jag har tagit ett stort steg mot vuxenvärlden. Även om steget var väldigt tveksamt och krävde både en och femton kickar i arslet. De satt där de skulle och jag kvistade vidare i livet.

Jag har blivit egen företagare. Hjälp! Jag har startat företag. Med det otroliga namnet Skriv med skruv(lägg det på minnet), och inte Pica pica även om det låg på förslag. Fråga inte mig varför. Genom hela processen satt jag och svettades alternativt hackade tänder. Fyllde i pengar som jag skulle tjäna och saker mitt företag kommer att behöva (undra om livslång terapi ingår där). Det blev inte bättre att jag mitt i alltihop blev 1230:- fattigare i ett nafs, plus då summan för företaget, samt att mitt skrivande hann bli väldigt dissat så jag åter funderade på en karriär som hamburgerstekare på Mc Donalds. Men nu har jag ett företag. Oh shit. Funderade väldigt länge på vilken brevlåda i stan som skulle få den stora äran att mottaga ett av de största brev jag skickat. Jag cyklade med brevet krampaktigt i handen(Ja, det ger verkligen kramp att hålla i ett brev samtidigt som man måste hålla fast som en tok i styret för att inte sladda omkull i alla snöhögar) och föröskte tänka på att jag ju skulle tänka på det varje gång jag cyklade förbi brevlådan att "där startade jag min yrkeskarriär". Sedan kom det en bra låt på min mp3-spelare och jag cyklade och nynnade för mig själv och glömde helt bort att jag hade ett Mycket Viktigt Brev i handen som skulle postas med vördnad. Det fick bli brevlådan i Fröslunda som löper absoult störst risk i hela stan att bli sönderbombad eller utsatt för andra terroristdåd. Det var den sista i raden av samtliga brevlådor jag passerat. Och det känns mycket bra att inlett karriären utanför en nyöppnad pizzerria. Ett tecken så att säga.
Nu känner jag mig som Homer Simpson. Resterande delar av natten då jag inte tänkte på dissningen jag mottagit satt jag och funderade på pärmar jag skulle köpa, hur jag skulle tejpa upp kvitton. Jag hann även fundera på var de kunde fixa skyltar där det stod "Ica. VD" på. Sedan måste jag ju ha en brevsprättare för all viktig post jag kommer få. Och en ergonomisk musmatta eftersom jag nu kommer skriva mest hela dagarna. Och givetvis en sådandär evighetsmaskin med bollar som hänger i ett snöre och slår mot varandra. Det har alla seriösa kontorsnissar.

Hm, vet någon om att jag har skaffat företag? Nä, knappt. Med andra ord kanske det är svårt att få litervis med jobb när ingen vet att man existerar. Jag får se som mitt dagsuppdrag att göra flyers och dela ut till helt oskyldiga människor på stan.
Undra vad en VD-skylt kostar. Och undra vad det kostar att anställa en Vice VD bara för att få vara chef över någon.

Hm, måste man inte ha en slogan med? Typ: Inget är för litet, inget är för stort. Jag fixar allt och jag gör det fort. Lysande. Jag kommer bli så seriöst mottagen.