Planeringsfreakets uppgång och fall

Gårdagens och den senaste tidens noggranna planering inför årets bokrea förändrades lite under dagens lopp. Min kalender sa under dagens datum: "Bokrea!! Kamp 19:30!" Det tyckte jag var perfekt planering inför dagen då jag även var tvungen att läsa lite sådär halvtråkig kurslitteratur och förbereda mig inför torsdagens seminarium. Det kunde nämligen inte klämmas in under morgondangens schema för där stod det: "Jobba! Lunchmöte! Träning!" Inte jättemycket tid över för studier med andra ord. Ja, det var då dagens välfungerande planering.

Klockan nio ringde telefonen och slängde mig raskt ur en dröm om spagetti och köttfärssås. Jobbkollega I hade visst hamnat i en smärre kris då hon visst dubbelbokat sig och inte riktigt kunde jobba så mycket under dagen som planerat. Eftersom mina kollegor är ett väldigt trevligt folk och ofta ställer upp för mig kan jag ju inte gärna göra annat för dem. Att jobba mellan klockan 13-16 kunde nog med inkluderas i dagen utan att världen rasade samman. Jag skulle ju ändå ha gott om tid till rean innan jobbet och sedan kunna plugga och träna efteråt. Innan jag la på luren passade jag med på att ge lite vuxna bannor att man ska veta vad man gör under de tiderna som man skriver in i kalendern. Kollega I höll skamset med.

Ärligt talat tror jag att jag tänkt samma sak varje år när jag väl svettig, sur och ryggömmande tar mig ur bokaffärerna att aldrig mer. Sen är jag å andra sidan traditionsnörd som anser att det inte ger samma känsla att handla böcker över nätet, trots att det nu i reatider är både billigare och fraktfritt. Men bokrean tappar lite av sin charm för varje år. I år slog en pensionär med rullator av halva mitt smalben i stridens hetta. En unge nös på min arm. Jag fick en halsduk med vassa små trådar i ena ögat, och en norrman råkade snubbla över min korg och fnös några väl valda ord på norska. På detta hade allt smink flyttat en våning ner så jag såg ut som bruden i Exorcisten på cykelvägen till stan i all snö och fyra av de böcker jag helst av allt ville ha var slut. Klockan 11 på morgonen under reans första dag. Det är för dåligt, som min mamma skulle ha sagt.

Efter ett snabbt och svettigt besök på Mc Donalds knallade jag med armar lika långa som en apas eftersom de var uttänjda av allt bokbärande till jobbet. Jag satt och hade allmänt tråkigt ända till klockan 16 eftersom det precis vart kursstart och studenter då inte tycker bibblo är det mest nödvändiga stället att bege sig till. Då kommer kollega II ut och kollar på listan.
"Ica, fint!"
Jag undrade raskt var som var så fint och hon sa att jag jobbade. Ja, nu ja, menade jag. Hon var då trevlig nog att upplysa mig om att jag jobbade även klockan 16 till 20:15. Ica blev en smula ledsen och då berättade hon att jag även jobbar under morgondagen. Jag förstår icke vad som hänt. Jag har missat något rejält. Nu sitter jag med andra ord på jobbet, är jäkligt hungrig och ska försöka ta mig hem via cykel utan lyse med 500 böcker. Och sedan ska jag tillbaka hit imorgon. Jag har med andra ord ca 4 timmar på mig att göra allt jobb inför seminariet om jag också vill sova. Då räknas inte dusch, mat, tandborstning, toalettbesök och liknande in i den tidsintervallen. Jag undrar hur jag kommer bli när jag blir 70 år. Vågar man verkligen ta reda på det? Med andra ord räddade kollega I mig från pinsamheter då hennes samtal fick mig till jobbet alls. Jag hade inte dykt upp klockan 16 i annat fall. Där fick jag för mina vuxna och mogna bannor.