Carolina Klüft ombedes omedelbart kliva ur fotbollsmålet

Ibland känns det på allvar som att någon högre makt, som jag i och för sig inte tror på, driver med mig.
Ett telefonsamtal till jobbet i tisdagskväll var ett tecken på detta skämtandet.
- Ja, vi tänkte att du skulle vara med som Carolina Klüft i tidningen Studentliv.
Okej, nu backar vi bandet lite här. Studentliv är den tidningen som gratis går ut till ALLA högskole- och universitetsstuderande människor i Sverige. Där ska jag nu vara på bild med en bild av Klüftan bredvid. Med andra ord sitter jag här nu med osminkade ögonbryn och håret i två käcka flätor och ett gult linne. Jag har aldrig osminkade ögonbryn om resten av mig är sminkad. Jag går aldrig i flätor. Jag bär så gott som aldrig gult, och inte heller linne om det inte är extremvarmt ute. På något sätt känner jag mig mer som Pippi Långstrump när jag går förbi spegeln.

Det som faktiskt är skämtet i det hela är ju att vi är inte lika. Jag kan inte se någon mer likhet än blondheten och smålänningen i vårt blod. Visst, jag säger ju att vi har lika snygga magrutor och biceps, men det kanske kan klassas mer som önsketänkande från min sida. Vad vet jag. Grejen är att somliga inte kan släppa detta faktum. Vid min dagisjobbarperiod blev jag utskälld av ett tvillingpar när jag stod och puttade fart på deras gungor eftersom jag hade vart på tv dagen innan och kastat pinnar FAST jag hade sagt till dem att de inte fick. Mitt ex bror hade dessutom berättat för sin bror att jag hade en dubbelgångare på tv. Moster ringde och tyckte hon kommit på nåt nytt: jag var ju så lik Carolina Klüft. Ja, massa sådana saker inträffade hela tiden.

Sedan flyttade jag upp till Etuna och då kunde man ju hoppas att det skulle lägga sig när man flyttade från patriotiska Småland som bara hade Carro i tankarna mest hela tiden. Inte då. Det första som hände var att jag fick ett telefonsamtal om jag kunde dyka upp som hemlig gäst, utklädd till Carolina Klüft då ett dagis i närheten skulle ha en särskild OS-dag. Därefter drog ju nollningen igång. En massa nya människor att lära känna. Som Ica, nope, som Klüftan. En mycket ihärdig liten Klas envisades hela nollningen med att kalla mig Carolina. Nu går jag i trean och ska ta examen om ett par månader. Klas har fortfarande inte gett sig. Nu har jag med andra ord blivit övertalad efter x antal års tjat. Jag ska vara med på bildjäkeln. Dock är jag rädd att det kommer bli väldigt pinsamt då alla studenter runt landet får se en som uppenbarligen bara vill vara lik en kändis, men främst är belönad med blont hår vilket ju är så orginellt i ett land som Sverige. En anledning till är att detta kommer dra blickarna till vårt lag i Studentiaden. Det kommer nämligen stå att Klüftan ju spelar i Eskilstunas Lagom Sportiga Akademikers, ELSA, fotbollslag. Det ska dock bli hysteriskt underhållande.

Nu ska jag med andra ord ta mina flätor och trampa ner för att leka fotomodell för andra gången denna veckan. I det här tempot är jag ju rikskändis innan sommaren.