Wednesday, March 21, 2007

AD-assistent får finska örfilar

Mycket ska man vara beredd på när man jobbar som allt-i-allo. Men att redan på morgonen med fem minuters betänketid förvandlas till "snygg AD-assistent" är smärre traumatiserande för kontrollmänniskor som jag själv. Särskilt när man ska befinna sig på ett kundmöte, sitt livs första, inom ett lopp av tio minuter. Och särskilt när man inte ens har en aning om vad det är för kunder, eller vad det är för möte. Själv kände jag mig väldigt representativ iförd baggyjeans och en hoodie som dels är för kort och dels har ett hål under ena armen. Men det hela spelade egentligen inte så stor roll, jag var ju där för att lära mig. Jodå, det fick jag med. Det första jag fick lära mig var att tilldelas finska örfilar. Fråga mig inte var detta namn kommer ifrån, men det låter inte lika mumsigt som det var. Finska örfilar är precis som vanliga svenska kanelbullar, men rullade på fel håll. Jag har inte en susning om hur något kan vara rätt och fel vad gäller bullar sålänge de smakar gott, men det fick jag höra i alla fall. Mötet i sig var väldigt innehållsrikt och intressant. Själv försökte jag vid jämna mellanrum hålla mig från att fnissa högt då jag åter kom att tänka på under vilken titel jag själv satt där, och åt alla saker som togs upp som jag själv fått inbankat i huvudet det senaste året. För en gångs skull gjorde jag dock rätt sak och höll tyst.

Jag tyckte verkligen på det stora hela att jag skötte min assistendel mycket bra åt AD:n då jag höll ordning på viktiga saker åt honom så som att han faktiskt skulle ta med sig jackan när vi gick eftersom han hade en sådan på sig när vi kom, att han skulle knyta skosnörena innan vi gick upp i trappan för att inte snubbla, se till att han fick med sig allt pappersmaterial som tilldelats förutom de där örfilarna och slutligen se till att bilen hade parkeringspengar så vi slapp sitta och tänka på irrelevanta saker som p-botar mitt under mötet. Den enda miss var att jag glömde påminna honom om att äta upp dip-såsen som han köpt till sitt hamburgermål istället för att använda ketchup. Jag har dock ett starkt försvar till detta eftersom han kanske tänkt använda detta till senare matlagning. Sådant kan nämligen jag få för mig ibland. Med andra ord tycker jag själv att jag borde ha en fast heltidstjänst på studs som AD-assistent. Det är dock inget jag delgett AD:n med partner. De kanske inte skulle hålla med. Jag kan ju liksom likagärna knalla runt i mina duntofflor och läsa KP på samma ställe, och då kanske man inte kan påstå att jag fyller kvoten som assistent på samma högkvalitativa sätt. Dessutom fick jag höra att en AD-assistent ska ha snygga naglar. Det fanns med andra ord en stor anledning till att Ica satt hela mötet och gömde händerna i armhålorna för att undanröja alla tvivel på att hon inte var värdig sin titel. Att jag då istället såg ut som en snusförnuftig gammal gubbe med reumatiska problem och behov av hängslen har inte med saken att göra.

5 Comments:

Anonymous Sandra said...

Hej!!!!
Jag tycker att du skulle passa mkt bra som AD assistent... fina naglar är helt onödigt, fingerfärdigheten är nog mkt viktigare...

6:38 PM  
Blogger Lotten said...

Å jisses, vad detta var kul! Jag -- som är gift med den djefla AD:n -- tycker att den snygga AD-assistenten borde anställas på heltid!

Men var har du lagt hans glasögon?

7:40 PM  
Blogger Ica said...

Det tycker assistenten också. Hon kan koka té på order också.
Hm, glasögonen. De torkades av vid ankomst till stället, och sattes sedan på näsan. De var sedan med hela vägen hem och tills jag lämnade jobbet. Men jag skulle tippa på byrån till höger om ingången till vardagsrummet. Ja, om man kommer från arbetsrummet då alltså.

9:53 PM  
Blogger majsan said...

moahahaha! Jaha, är det det en ad-ass gör. Jag har alltid undrat ;) Kram!

3:46 PM  
Anonymous Christina said...

Heja dig! Det är ju så ... att man får köra under rubriken "fake it til you make it". Och DET funkar alltid :)

6:08 PM  

Post a Comment

<< Home