Midsommar är alltid som ett lotteri

Majsan uttryckte det hela klockrent i bilen till midsommarfirandet i fredags. Såvitt jag kan minnas har jag aldrig firat midsommar i min lilla by. Jag minns barndomens firande i Vejbystrand där man fick slåss, visa tänderna och armbåga sig fram för att få plats att åka hästskjuts hela vägen fram. Jag minns även att jag och bror vann såpbubblor varje år och kan inte heller släppa det minnet när jag som femåring uppenbarligen sinkade mitt säckhopparlag ordentligt så en helt främmande man kom fram, tog tag i min säck och lyft-hoppade mig i mål. Jag var så arg att det kom rök ur öronen och så förnedrad att jag aldrig ville hoppas säck igen.

Sedan kom tonårens midsommaraftnar. De spenderades ett år ute i Osnaköp bland kossor och musikkårsfreaks. Jag spelade Spanien för hela omgivningen på trumpet och jag, Åsa och Annapanna hoppade ut genom toalettfönstret för att få lite äventyrskänsla. Tyvärr glömde vi låsa upp dörren innan och det var skvatt omöjligt att ta sig tillbaka genom fönstret utan stege. Resterande toalettbesök den kvällen fick ske utomhus. Natten spenderade jag och Annapanna i ett tält på hennes tomt med bärfisar som nattgäster.

Jo, ett år var jag minsann i Hultet. Jag och Lotta byggde en midsommarstång på hennes tomt på andra sidan byn och sedan for vi iväg på fest som låg nästan granne med mitt hus. Martin skulle skjutsa mig hem på cykel. Då fastnade hans skosnöre i trampan och smart som killen var la han all vikten på foten som satt fast när vi stannade och vi fick vackert hälsa på asfalten. På natten sov vi fyra tjejer i Lottas pärons dubbelsäng och när någon vid halv fem på morgonen knackade på vårt fönster blev Lotta så rädd att hon sprang rakt in i sågen som vi använt tidigare på eftermiddagen vid stångbygget.

Sedan kom flertalet midsommaraftnar i Halmstad med fotbollsbrudarna. Tydligast i minnet är samma år som jag tog studenten. Då skulle jag och Annapanna åka med ett gäng skånebrudar till Spanien på måndagen (Spanien genomsyrar mina midsommaraftnar). Sanna fotbollsbrudar som vi var ställde vi upp på en gatmatch mot ett gäng killar. Vår seriematch tidigare under veckan hade resulterat i en smäll på mitt smalben som gjorde vansinnigt ont och när jag nu fick en smäll kved jag att jag skulle sluta spela för kvällen. Detta mötte högljudda protester så jag fortsatte givetvis.

Då kom det häsliga ögonblicket då en snubbe skulle skjuta. Målvakt som jag är sträckte jag givetvis fram benet och petade undan bollen. Snubben hann dock inte hindra sitt skjutgalna ben utan det hälsade på mitt skenben istället för bollen.
- Näää, nu går jag banne mig av, sa jag och linkade bort till en sten där tårarna började rinna för det gjorde så vansinnigt ont. En av brudarna kom fram och så även killen som sparkat på mig.
- Kolla vad du gjort!! Du har fått Ica att gråta!! Det händer inte! Elaka människa!!! Stackars killen bad hundra gånger om ursäkt och lovade fixa en drink till mig som plåster på såren.

Strax kom han ut igen med ett stort glas med genomskinlig vätska och melonskivor flytandes på ytan. Jag tog en klunk och höll på att kräkas rakt ut samtidigt som jag frågade vad i h-vete det var för drink.
- Min melonspecial. Absolut vodka och melonskivor.
Jag tackade men lämnade tillbaka den utsökta drinken. Vid hemgång till stugan kunde jag inte gå och en finsk hockeyspelare fick bära hem mig.

Efter att ha haft en vinflaska som kylande effekt på benet resten av kvällen och ändå utan tecken på smärtlindring beslöt jag mig för att inte gå ut och skaka arsel. Istället la jag mig i stugan med benet i högläge och åt chips och läste Aftonbladet.

När brudarna sedan kom hem stod de och stirrade på mig innan Nina tillslut släppte bomben: ICA! Ditt ben ser ut som Henke Larssons!!
Det gjorde det. En pyramid hade vackert framträtt på smalbenet utan att jag märkt det.

Aj aj, vänster smalben mår inte bra

Dagen efter var hela benet som en ballong men då syntes ju inte pyramiden. Jag gick ut och dansade på kvällen. Söndagen var hemfärd och för Icas del en rejäl utskällning av mor vid hemkomst att vi inte åkt till akuten. Därefter ett brutalt väckande av bror som bakfull fick skjutsa mig till akuten som insåg att det var för sent att göra nåt med det. På natten tog jag och Annapanna bussen till Spanien och mitt ben är fortfarande en smula bubbligt.

I år hamnade jag istället med Majsan och Cissi i Nyköping helt utan förvarning. Där utsåg jag mig genast till projektledare i midsommarstångsbygge och med närmaste assistent i Maja satte vi igång och byggde en underbar skapelse, som visserligen bara var påklädd på ena sidan, men ack så fin. En smula snedtung blev stången med, men efter att vi hängt en vattenkanna i ena utstickande pinnen blev det mer jämvikt och vi kunde med säkra fötter dansa runt.

Dock fick jag backning för att vi i Småland dansar på ett helt annat sätt än här i Norrland. Jag sabbade en hel dans med min egna cirkel och alla föll ur rytmen och undrade vad jag i hela friden höll på med. Ja, vad svarar man på det. Vi avslutade med raketen och jag hängde upp en ölburk för att pryda stången och menade på att så gör vi i Småland.

På det stora hela var det en väldigt trevlig fest där jag dock blev utskälld av en tysk för att jag gillade Rammstein och Scooter. Ett scooterfan i närheten blev helt förtvivlad. Det pratades topplån som gav mig huvudvärk. Det var bjudningar av sambuca på toaletten. Det var sniglar i köket. Det var galen nattdans med tvillingarna och skönsång. Det var hångelparty vid fyra på morgonen. Det var total majoritet av killar på festen och alla envisades med att ha supervanliga namn så det var omöjligt att hålla isär Andreas, Mattias, Oskar, Jonas, Per, Markus och John.

Mycket trevlig midsommar även om det bästa var parmaskinkan hos Cissis päron då jag höll på att avlida av hunger innan midsommarfirandet ens börjat och även det braiga blandbandet från 1996 som vi lyssnade på i bilen på väg till Nyköping.