Fel dag till fel datum
Jag har försökt förtränga det in i det sista. Jag har visslat högt för mig själv när jag tänkt på det, och jag har inte haft kalendern uppslagen på hela veckan. Strax efter tre fick jag dock bekräftat att saker inte försvinner bara för att man inte tänker på det. Då flög en skata in genom mitt öppna fönster och rakt på min gardin. Jag skrek i ren förskräckelse och det gjorde väl skatuschligen så rädd att han bajsade på sig. På min fönsterbräda. Inne i lägenheten!
Något måste vart mycket attraktivt i min lägenhet för vid halv fem var han tillbaka igen. Nu var jag dock beredd och vid ljudet av krasande fågelklor mot fönsterbräda högg jag närmaste burk (en mycket liten en i plåt innehållande navelpiercingar) och sulade iväg. Av det klonkande ljudet att döma träffade jag åtminstone något och vingslaget förvissade mig om att skatan nu avlägsnat sig.
Som jag skrivit tidigare är detta datum en smula ångestfyllt för mig. Jag brukar sjukskriva mig från diverse evenemang och hålla mig inomhus men långt borta från hyllor som kan ramla, spisar som kan bränna och knivar som kan skära. Min kära neongula hockeyhjälm från JOFA som jag haft sedan 1984 är med en kär vän dessa datum.
Idag har jag dock inte denna möjligheten. Jag kan inte sjukskriva mig från Albert och all post som ska ut till mina trevliga små pensionärer. Dock vill jag inte ens tänka på vilka skador man kan åstakomma i en illgul bil som redan är både bucklig och repig detta ödefyllda datum. Att jag dessutom ska spendera hela eftermiddagen/kvällen på ett tåg ner till södra regioner av Sverige ger mig gåshud. Man får verkligen hoppas att befolkningen från Hultet som åker tåg idag har flera alternativ på fordon att ta sig hem med eftersom jag med min vanliga tur lär sätta eld på tåget eller få det att spåra ur.
Min gula hjälm befinner sig dessutom just i ovannämnda Hult. Det är inte en betryggande känsla. Jag vill ha den nu när jag både ska cykla, köra bil, promenera, bråka med postlådor, hantera pengar och åka tåg.
Den oro jag besitter är dessutom helt klart befogad. Kan det vara någon annans fel än datumets att jag idag redan lyckats med att tappa en slev med glödhet gröt på min stortå så hela den nu är röd och pulserande (Dock matchar den nu den blå tån väldigt fint). Och lyckas jag något annat datum än dagens att peta in hela mascaraborsten i ögat och numera kan titulera mig halvblind?
Kan man inte förebygga detta på något sätt? Så som man kan värja sig från vampyrer med träkors och vitlök och fotbollsspelare med doften av dyr parfym? Om jag kanske går baklänges hela dagen? Sjunger en och samma sång om och om igen? Drabbas av en heltäckande psykos i min oro? Det sista känns nästan realistiskt. Eller ska jag göra en Potter och helt enkelt utmana genom en pangpreimär?
Något måste vart mycket attraktivt i min lägenhet för vid halv fem var han tillbaka igen. Nu var jag dock beredd och vid ljudet av krasande fågelklor mot fönsterbräda högg jag närmaste burk (en mycket liten en i plåt innehållande navelpiercingar) och sulade iväg. Av det klonkande ljudet att döma träffade jag åtminstone något och vingslaget förvissade mig om att skatan nu avlägsnat sig.
Som jag skrivit tidigare är detta datum en smula ångestfyllt för mig. Jag brukar sjukskriva mig från diverse evenemang och hålla mig inomhus men långt borta från hyllor som kan ramla, spisar som kan bränna och knivar som kan skära. Min kära neongula hockeyhjälm från JOFA som jag haft sedan 1984 är med en kär vän dessa datum.
Idag har jag dock inte denna möjligheten. Jag kan inte sjukskriva mig från Albert och all post som ska ut till mina trevliga små pensionärer. Dock vill jag inte ens tänka på vilka skador man kan åstakomma i en illgul bil som redan är både bucklig och repig detta ödefyllda datum. Att jag dessutom ska spendera hela eftermiddagen/kvällen på ett tåg ner till södra regioner av Sverige ger mig gåshud. Man får verkligen hoppas att befolkningen från Hultet som åker tåg idag har flera alternativ på fordon att ta sig hem med eftersom jag med min vanliga tur lär sätta eld på tåget eller få det att spåra ur.
Min gula hjälm befinner sig dessutom just i ovannämnda Hult. Det är inte en betryggande känsla. Jag vill ha den nu när jag både ska cykla, köra bil, promenera, bråka med postlådor, hantera pengar och åka tåg.
Den oro jag besitter är dessutom helt klart befogad. Kan det vara någon annans fel än datumets att jag idag redan lyckats med att tappa en slev med glödhet gröt på min stortå så hela den nu är röd och pulserande (Dock matchar den nu den blå tån väldigt fint). Och lyckas jag något annat datum än dagens att peta in hela mascaraborsten i ögat och numera kan titulera mig halvblind?
Kan man inte förebygga detta på något sätt? Så som man kan värja sig från vampyrer med träkors och vitlök och fotbollsspelare med doften av dyr parfym? Om jag kanske går baklänges hela dagen? Sjunger en och samma sång om och om igen? Drabbas av en heltäckande psykos i min oro? Det sista känns nästan realistiskt. Eller ska jag göra en Potter och helt enkelt utmana genom en pangpreimär?
posted by Ica at 6:14 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home