Rea eller tidsenlighet?

När jag berättade för mina vänner att min cykel lämnades in i fredags och jag inte skulle få den förrän på måndag undrade de varför jag inte lämnade den till ett ställe där jag kunde få tillbaka min lilla rosthoj redan på lördagen. Jag menar dock på att man ska gynna orginella egenföretagare då jag själv är en sådan.

Min lilla cykelhandlare har en liten källarlokal bara ett par hundra meter från min bostad. Enligt mitt tycke ska cykelhandlare bo i lite mörka skabbiga källare och det ger mig lite hemmakänsla att se gubben behöva kånka ner cykeln i sin källare.

Just min cykelhandlare här är jag mest facinerad av. Han har glasögon i form av gigantiska flaskbottnar och att han ser skillnad på cyklarna och kunderna är för mig en stor gåta utan svar. Han är dessutom förvirrad som få och har aldrig krävt fullt pris av mig någon av gångerna jag vart där. Alltid är det något jag får rabatt för, vilket jag i och för sig är trevligt, men kanske inte så lönsamt för verksamheten.

Hur som haver lovade nu denna lilla bastanta farbror mig att jag skulle få min cykel på måndag, men jag fick inte komma mellan 13:00- 15:00 för då har han lunch. Jag lovade att jag skulle komma runt klockan sexton och det gick lysande.

Idag kom jag knallandes ner i källaren runt kvart över fyra och frågade om min kedja till cykeln nu fanns där. Jo, den var klar. Det var den röda? Jo, någonstans på cykeln är det nog lite rödfärg. Kisar man lite är nog hela cykeln röd på grund av det något heltäckande lagret av rost. För att förtydliga pekade jag lite över axeln och sa att jag menade den som står däruppe. Jo, han visste och den var klar.

Vi knallar upp ur mörkret för att hämta min cykel. Jag anar dock lite oråd när jag ser den:
- Men... det är ju ingen kedja där.
- Nej, det har du ju rätt i.

Ska man börja fundera lite då? Skulle han släppt iväg mig utan kedja om jag inte vore observant?
-Behöver du cykeln idag?
Hmm, är det en svår fråga. Med tanke på att det tar en halvtimme lite drygt att gå till jobbet och jag tycker dessutom att gång är mördande tråkigt svarade jag helt sanningsenligt att ja, det behövde jag. Jag ombads att komma tillbaka efter lite drygt en timme. Lilla gubben menade på att jag hade väl ändå inte så långt att gå. Då ville jag inte tillägga att jag knallat så det räcker för en vecka om man frågade mig.

Sagt och gjort knallade jag ner en timme senare precis som sagt. Utanför dörren stod Herr cykelhandlare och drömde uppenbarligen då han hoppade två meter upp i luften när jag hejade lite väl hurtfriskt för att ha gått så mycket. Jag undrade om cykeln var klar, men det var den inte. Stillsamt frågade jag när han hade tänkt att den skulle vara klar.
- Om fyra veckor.
- Eeeeeh, jaha? Det känns ju lite lång tid kanske (Fundera frenetiskt: Kan man sno tillbaka sin cykel från en cykelhandlare och sen springa iväg med den eftersom den ju inte går att cykla på.)
- Hahaha! Nej, jag skojar bara! Den är klar.
- Ehhh... lysande.

Upp kom min cykel.
- Ja, du får det för 200 jämt säger vi då eftersom du fick gå en gång extra.
Det var ju skönt att vi inte föll från våra traditioner.

Nu knarrar inte cykeln längre. Den gnisslar ju givetvis som förr, men nu vänder sig inte folk om och kollar när jag är 100 meter bakom dem. Nu är det snarare runt femtio. Cool. Dessutom går tramporna runt så mjukt, istället för att varje tramptag är uppdelat i fyra olika hack. På något sätt känns det som att jag svävar. Och så köper folk majja för att sväva. Det räcker ju med att byta kedja på cykeln.