"Hunger hurts, but starving works!" Yeah right.

Det är egentligen inte många saker som får mig riktigt tvättäkta förbannad. Dessutom brukar jag väldigt sällan ventilera det när det inträffar, särskilt inte på min blogg. En av dessa saker är fullt funktionsdugliga människor som i ren lathet parkerar på handikappsparkering. Ser jag sådant vill jag orsaka plåtskador på dess fordon.

Nu är det dock Tv3 som får mitt hjärta att banka igång i en ilsken rytm. På helt vanlig sändningstid sänder de ett program som heter "Superskinny me". I programmet ska två tjejer hetsbanta sig ner till det ökända eller hett eftertraktade size 0. Forskarna vill se hur jobbigt försökspersonerna är. Min fråga är: Varför i helvete då? Vad spelar det för roll?

Personerna uppmanas till att dra kändismetoder och träna och gud vet allt. En av tjejerna ska leva på 500 kalorier om dagen. Mycket sunt. Den andra simmar i minusgradigt vatten för att öka ämnesomsättningen.

Vad är vitsen med programmet? Förmana folk att inte följa idiotiska metoder? Det framgår inte någonstans. Om inte annat kommer det i vilket fall ha helt fel effekt. Folk som redan har en skev uppfattning om sin kropp kommer suga åt sig tipsen som svampar och sen själva kasta sig i kallt vatten, jogga i bastun iklädd gladpack, käka bomull (fast det har de inte tagit upp) och leva på cola light och cigg. Det kommer bli som all thinspiration och ProAna som cirkulerar överallt, men nu klockan 17 och med svensk översättning. Underbart.

Läkarna i programmet värjer sig med att de ju tagit mentalt stabila människor utan fysiska men. Jo, det stämmer säkert. I någon liten vecka eller så. De kommer varken vara mentalt stabila eller fysiskt i toppform efter bara dagar i sin diet. Efter två dagar visar de redan tecken på ätstörning. De uppmanar att glömma tanken och ignorera allt som handlar om mat.

Kan vi inte dessutom visa ett program om folk som skär sig. Hur man ska skära för bästa effekt och kanske att man ska salta lite i såren? Eller varför inte studera överkonsumtion av alkohol bara för att se hur jobbigt det är för den snart blivande alkoholisten?

Visst, man får se tjejerna må sämre och sämre och att det då kanske inte är någon åtråvärd metod, men kommer någon att bry sig? Mitt svar är Nope, inte ett skit. När vi ändå är igång kan vi väl gå ut i samtliga mellanstadieklasser och åter och åter mässa "Hunger hurts, but starving works!" tills de små storögda flickorna (och pojkarna med för den delen) kan mumla det i sömnen och inte göra några snedsteg som inkluderar mat eller dryck med kalorier i.

Om jag är en bitter moraltant? Jajamensan. Det är fredagen den trettonde och min mascara ligger under ögonen. Jag fick inte sova klart min eftermiddagslur eftersom telefonen ringde hela tiden och dessutom har jag ingen kall cola light i kylen. Men nu har jag predikat klart för den här månaden... ehhh... veckan... dagen... Nåväl, nån timme kan jag väl hålla tyst.