Livsfarliga landet

Säga vad man vill, men det här jobbet ger en massa olika möjligheter. Även om jag tycker det är lite enerverande när folk jagar min lilla postbil. Men det får man väl vänja sig vid antar jag.

Allting började ju exemplariskt vid det första företaget jag lämnar post till. Plötsligt ser jag synen som nu börjar bli en vanesak. En snubbe slänger upp dörren och kutar efter mig. Jag stänger av min trevliga ljudbok och suckar lite med förundran över vad jag nu lagt dit för post som inte hör hemma där.
- Hej, vad ska du göra ikväll?
- Eeeehhh... vaddå?
- Ja, jag skojade bara, men nu när jag ändå sagt det: är du ledig ikväll?
- Eeeehhh, jag ska memorera postnummer.
- Hahaha! Kan du lagra vår post?

Det var ju också ett sätt tänkte jag och var nära att backa in i en lyktstolpe när jag skulle ut därifrån.

Chock nummer två kom borta vid mitt fruktställe. Där har jag precis lämnat post, vänt och stannar för att käka mitt äpple och sola i tre minuter. Det är nämligen ett av ställena där jag inte står ivägen för någon bil, men samtidigt inte syns från något hus eftersom det är mitt ute i skogen. Nu när jag ska lämna posten tappar jag dock bokstavligen hakan. De två lådorna jag ska placera posten i ligger totaldemolerade på marken. Tack och lov kommer en gubbe med skottkärra och ser då att det inte var jag som körde ner skiten.
- Oj, vår låda. Det måste vara de som klipper gräset som kört på den.
- Herregud, det finns människor som siktar sämre än jag.
- Förlåt?
- Nej, inget. Men det är ju förskräckligt.
- Ja, men fick vi nån post?
- Nej, men de i lådan bredvid.
- Men, då lägger jag i den åt dig.
Varpå gubben lutar sig ner, lyfter på den del av de demolerade plastbitarna som ser ut som ett lock och lägger posten under.

Slutligen blir jag jagad för andra gången under samma dag. Jag tänker precis samma sak som innan att jag lagt post fel och stänger åter av ljudboken. Då tanten frågar om jag var den som körde igår får jag kalla knän och väntar på en utskällning men erkänner ändå att så var fallet.
- Märkte du om mitt brev igår var uppsprättat när du lämnade det?
(Jo, jag delar ju bara ut... hundratals brev. Jag har stenkoll på alla.)
- Näe, det tror jag inte.
- Du kan få se det om du vill.
Så jag knallar med och får se ett bankbrev som blivit totalt uppsprättat, från undersidan. Med andra ord hade brevet ramlat ut om det vore uppsprättat under gårdagen. Någon har med andra ord vart i tantens brevlåda mitt ute i ödemarken och tagit del av hennes bankuppgifter. Jag garanterar henne att brevet inte såg ut så, och hon sa att hon antog det och hon hade polisanmält saken. Eftersom jag inte kan vara tyst utbrast jag att det finns ju inte ens några bilar här ute, men jo, även här hände det hemskheter menade tanten.

Det är inte lätt att bo på landet och ha kasst utbud av dejtoffer, demolerade lådor och skumma människor som går igenom ens post. Hjälp!