Tjuvlyssning och bildbevis

De tre senaste dagarna har jag spenderat viss tid liggandes på en filt i solskenet vid stranden. Samtliga dagar har jag lyckats hamna vid tre väldigt åsiktsfulla damer som pratar så högt och dialektalt att man inte kan undvika att höra. Eller, det kan man säkert, men jag ansåg att jag inte ville det. Först. Sedan ville jag det. Till sist var jag tvungen att fortsätta för att se om det kunde komma något vettigt från dem. Icke.

Dag 1, fredag. Dessa damer har fruktansvärda problem. En utav dem har blivit kallad rasist bara för att hon råkade skälla ut ett gäng små invandrarpojkar som spelade boll vid klockan åtta på kvällen och faktiskt bodde mittemot och då hade inget att göra på gården till hennes hyreskåk. Hennes barn skulle ju faktiskt sova.
- De har ju ingen rätt att kalla mig rasist!
- Nej verkligen inte!
- Men jag är det nu. När de beter sig så här. Jag är inte nazist men... ja, rasist.

Sedan följer en lång harang om hur de kommer hit. De tar våra jobb (Tanterna har precis förkunnat summan av sin a-kassa). De är kriminella. De ska inte tro de befinner sig i sitt eget land. Vi kan ju inte ha det såhär. Och så går det vidare.

Jag gömmer hela mitt ansikte nere i mitt Skönheten & Odjuret-badlakan från -94 och önskar smärre inflytande i tantvärlden. Eller kanske i alla fall kasta ett gäng kottar eller bussa en and på dem. När ena tanten sedan sänker rösten och säger att ja, enda sättet att ändra på det här är ju att rösta på de där... de där... Sverigedemokraterna. Hon får genast medhåll att de ju har en massa bra åsikter.

Vid denna tidpunkt vill jag helst kräkas på dem eller något annat drastisk. Kanske skicka dem till något krigshärjat land och få dem att stanna där.

Dag 2, lördag. Då var det dags igen. Idag har tanterna problem med alla mord som sker. Hur kan folk sparka på andra? Om de änså ska slåss kan de väl använda nävarna. Och att vara flera mot en? Det kan man ju inte. Jäkla fegisar. För övrigt är det ju förskräckligt att sådana får gå lösa. Man är ju inte säker någonstans. Och säkert tjänar de mer än andra. Det är ju skandal med tanke på hur lite tanterna själva tjänar. Men pengar som de borde få i a-kassa lägger staten på psykvård till galningar som egentligen borde ha livstids fängelsestraff istället för helt bortkastad och dyr vård. Och sedan kommer invandrarna och tar deras jobb. Fast de bara är på besök här. Men, tilläggs av tanterna, de vill ändå inte jobba sena kvällar, eller städa åt någon annan eller köra tråkig taxi.

Dag 3, söndag. Ja, herregud. Hur ska de hinna med allt? De måste faktiskt stiga upp vid åtta för då vill hunden ut. Då kan de dricka kaffe och läsa blaskan. Sedan måste man ju vila lite efter det. Vid tio är det ganska bra tid att stiga upp. Kvart över tio ska det lösas korsord för att träna hjärnan. Ja, så ringer deras barn och undrar om tanterna vill komma ut på middag. Hur ska de hinna med det när det är en solig dag och de faktiskt vill sitta ute i solen lite och ta det lugnt? Dessutom ska ena tanten åka till Tyskland i natt på semester. Där måste man ju respektera deras kultur, och det är ju jobbigt. Men de tänker ändå inte frångå sina åsikter. De måste ju visa vad de står för. Tyskarna måste väl anpassa sig för sina besökare så de trivs på bästa sätt.

Är det inte underbart vad folk är öppensinnade och motsägelsefulla?

Något som är betydligt mer öppensinnat och roande är möhippan från förra helgen. Liv har vart duktigt och följt hela spektaklet som en skugga med sin kamera. Och tro mig: det kommer mer.

FEMKAMP

"Go Team Snäckan!"

Anna visade sig inte ha någon större talang i yxkastning

... inte jag heller.

Och sen sumobrottningen. Här ses Annapanna i otymplig kostym och mitt arsel över henne.

Ja, när en brottare faller över en kan man bara ligga och kvida. Komma loss kan du glömma.

Favorit i repris.

Annapanna ser rysligt stabil ut

...men tro mig, det är hon inte.