Stackars Shaaban!

Ja, vad mer kan man säga? Att komma in efter en halvlek som målvakt är INTE roligt. Det är hemskt. Särskilt om målisen innan inte hade gjort nån större tavla eller släppt in nåt mål. Då måste man i princip göra nåt livsfarligt ingripande för att känna att man är med i matchen. Tyvärr kan det då, som i Shaabans fall, resultera i mål och man, precis som våra experter i tv säger, sover som en kratta under kommande natt. Att 60 000 pers har sett det live och jag vet inte hur många som sett det på tv gör ju inte saken bättre. Stackars stackars.

Annars var Sverige helt okej. Vi var lite fula i kanten då och då. Men det är ju underhållande att se. Ljungberg stod upp ganska stora delar av matchen. Vi hade en Stoor på kanten som inte såg större ut än någon annan. Skånepågen Andersson fick hoppa in och det får man väl vara nöjd med. Och stackars Elmander fick ett höftben rakt i revbenen. Inte sitt eget alltså utan en brasses. Experterna på tv menade på att vissa ju kan spela med brutna revben och andra inte. Glenn såg mäkta nöjd ut vid detta uttalande. Vissa kan spela med spruckna skenben också ska jag be att få tala om.

På det stora hela var det inte en match vi skulle vunnit, men oavgjort hade heller inte vart orättvist. Egentligen hände det ju föga och var förutom några underbara kapningar helt enkelt en relativt tråkig match att kolla på.

Vilka entusiaster! Alla utstyrda i mina plagg. I brist på en brassetröja fick Angelina hålla till godo med min landslagströja från Australien. Den är ju i alla fall grön och gul.