Hundslagsmål och roliga piller

Dagen idag inleddes med en väckarklocka som inte ringde. Däremot ringde dörrklockan och in kom två små glada, men ack så blöta hundbrudar och studsade upp i min säng. Det var bara att gilla läget och trycka in sig mellan dem och acceptera ett hundarsel i fejan för att kunna få sova lite till.

När vi väl bestämde oss för att stiga upp låg snön kvar på marken utanför fönstret, och föll dessutom ner samtidigt. När det är april och man fått många smakprov på våren blir Ica inte glad vid sådana tillfällen. Ica blir förvisso sällan glad för snö, men det här tar priset. Särskilt när de där två hårtussarna dessutom ska gå ut på långpromenad. På detta har man en sprucken svans och en pajad axel. Dock har jag fått roliga piller som är fnissframkallande, men dock även magontsframkallande.

Jag tyckte med andra ord en smula synd om mig själv denna onsdagsmorgon, men det gick över ganska fort när det visade sig att jag skulle få sällskap på den snöblaskiga promenaden och att hundarna var ovanligt kärvänliga.

Väl hemma igen plaskblöta och hungriga satte sig jag och Cissi ner för att äta lunch. Hundarna tittade på och krävde lite gos och lek emellanåt. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände mer än att jag kastade iväg Sa-Gas skallerfisk och Ma-Ya visst råkade stå lite väl nära dess landningsplats. Sa-Ga blev skogstokig och slängde sig över inte ont anande Ma-Ya. Det utbröt värsta slagsmålet som avancerade från köket genom hallen och fram till vardagsrummet. Jag flög efter som skjuten i en kanon och försökte sära på dem. Det är inte en lätt match när två hundar flyger upp och ner och skäller, skriker och slåss. Jag fick tag på ett nackskinn som tillhörde Sa-Ga och försökte få isär dem, men det hjälpte föga. De fortsatte slåss med mig hängandes efter. Jag såg Cissi i ögonvrån och tyckte att jepp, nu tar vi varsin så slutar de. Men i nästa ögonblick såg jag inte Cissi längre och undrade om hon verkligen gått tillbaka och fortsatt fika.

Plötsligt stod jag med en väldigt blöt hund i handen och märkte att även jag var dränkt. Bakom oss stod en Cissi med en wokpanna som det droppade vatten från. Jag vet inte vem som tappade hakan mest, jag eller hundarna. Hon hade tillskillnad från mig vart lite handlingskraftig och hämtat första bästa redskap att fylla med vatten för att sära på hundarna. Om det var meningen att jag och en hund skulle bli dyngsura istället för två hundar vet jag inte, men det funkade ju det med. Hundarna slutade slåss och den ena blev instängd i mitt rum för att ha startat slagsmålet, medan den andra fick tröstas ur sin akut kommande depression. Efter det kolapsade jag i soffan med en deppig stackars hund på ena sidan och en hund som skämdes som... ja, som en hund, på andra. Tack och lov för mina piller.