Saturday, April 26, 2008

Lustiga husets återkomst med hemlig gäst

När den djefla mannen är borta och Lotten jobbar som hon gör får jag studsa in och se till att kottarna i familjen kommer iväg dit de ska på morgonen. Det hela är en mycket roande och intressant upplevelse. Vid framkomst runt sjusnåret är det full rulle i hela huset. Denna veckan skulle dessutom deras köksgolv fixas vilket gjorde att tre kottar satt bänkade vid tv:n i vardagsrummet och krubbade frulle. 13-åringen som brukar lösa det mesta av organisationen befann sig i veckan på annan ort vilket gjorde mig en smula nervös. Femtonåringen springer mest runt och försvinner sedan fort som ögat hemifrån. Kvar är jag, en tioåring, en åttaåring och en femåring, och en hemlig gäst som jag återkommer till.

Det förvånar mig varje gång jag är där hur ordentliga kottar det verkligen finns (särskilt med tanke på sina släktdrag). Frukosten blev i och för sig en aningens försummad till förmån för den tecknade, tjeckiska mullvaden som härjade runt på tv:n. Det spelades dessutom fiol i varje småavsnitt som till slut gav mig hemska mardrömmar. Vid relativt täta mellanrum bad jag femåringen att slänga i sig en liten tugga av frullen så han skulle bli klar innan det var dags för lunch.

Innan femtonåringen slänger igen dörren berättar han hälsningen från sin mor att åttaåringens hår skulle behöva en tofs. För att verka snäll frågar jag i min dumhet åttaåringen om hon vill ha en tofs eller en fläta. Helt ärligt trodde jag att tofsen skulle vara ett säkert kort och räknade iskallt bort flätan eftersom det verkligen inte är min starka sida. Unguschlingen valde naturligtvis flätan. Och då har den stackars tjejen dessutom liknande hår som jag som bara faller ut och faller ut. Efter tre försök och x antal AJ anser vi oss vara nöjda och två av kottarna försvinner till skolan. Kvar är jag, femåringen, ett ton disk, lite skinka på mattan och den hemliga gästen.

De fyra förstnämnda avlägsnar sig inom loppet av tjugo minuter. Det skulle lätt kunnat reducerats till tio om det inte vore så att jag nästan tvingade på lillkillen en bävernylonoverall i vårvädret, vill tvinga honom till vantar, letade efter jacka utan resultat, hittade tillslut en för kort fleecejacka utan dragkedja som fick duga och ett par för stora skor som jag misstänkte tillhörde åttaåringen.

Under vägen till dagis diskuterar jag och femåringen skuggor, snabbspringning, dinosaurier, studsmattenät, huruvida man kan vara både brandkår och polis samtidigt, och vad som är godast i hela världen. Femåringen är betydligt mer nyttig än jag som väljer jordgubbar där jag väljer choklad. Varje gång han hör ordet jordgubbe får han nåt lyriskt i blicken. Under de par hundra meterna hinner jag dessutom bita honom i örat, bli skjuten som tack och båda lyckas dö i höjd med lekparken.

När jag väl lämnat grabben och återkommit till huset håller jag på att skrämmas ihjäl av två golvläggare som ser förvånat på mig som bara dimper in i huset och aldrig har synts av dem tidigare.

Som tack för hjälpen fick jag äran att botanisera husets sneakersfyllda trapp i jakt på ett par vita dojor som skulle funka att låna till kvällens medlemsfest. Där finns ju alla storlekar och färger. Sagt och gjort tar jag vännen Emily med mig och vi låser upp ytterdörren och kliver in. När jag som bäst sitter på huk och kastar bland skor frågar Emily lite försiktigt om familjen har katt. Jag berättar att så verkligen inte är fallet, men tittar ändå upp. Ärligt talat förstår jag Emilys fråga för från kökets diskmaskin under alla skåp sprang världens kanske största råtta. Hade jag inte sett den hårlösa långa svansen hade jag trott att det var en ponny med stora öron. Råttan blev uppenbarligen lika skraj som vi och försvann in bakom kylskåpet. Kort därefter börjar kylskåpet durra högt så att jag och Emily tror att det är råttan som väser åt oss och slänger igen ytterdörren och avlägsnar oss. Därefter kom vi fram till att durrandet kanske betydde att stackaren blev grillad där bakom men vi försvann visslande med blicken i himlen.

Efter mailkontakt med husägaren fick jag svaret att nu skulle Lotten ta ledigt från jobbet och sitta och vänta med en älgstudsare i beredskap. Jag hoppas egentligen att råttstackaren grillades. Och att den djefla mannen numera håller sig hemma.

8 Comments:

Blogger Lotten said...

Nope, inga hemliga gäster har hittats, fångats, dödats eller ens setts till sedan torsdagen.

Vi tror att han förstod att hans stund var kommmen.

2:36 AM  
Anonymous en djefla man said...

Jag ska ta svepa in mig i leopardskinnet, grabba knölpåken och ge mig ut på dinosauriejakt! Ubba-ubba diifeeend famiilii caave!

8:15 AM  
Blogger Lotten said...

This comment has been removed by the author.

8:29 AM  
Blogger Ica said...

lotten- whaaat? Men du hade sett honom iaf? Han kanske inte trivs med det nya golvet.

olle- Det är en syn värd att föreviga.

9:54 AM  
Blogger den blyga said...

Korrektion:
15-åringen är NUMERA 16!

7:21 PM  
Blogger Ica said...

den blyga: hoppsan. Jag hänger visst inte med längre. De bara fyller år hela tiden.

11:21 AM  
Anonymous Anne said...

låter som du har fullt upp med andra ord!!!

kramelikraaaam

7:19 PM  
Blogger Åsa said...

jeez. Råttor är läbbiga. Du har väl inte glömt den döda vi hittade bakom kistan hos hippien? Uäk. Frågan är om man föredrar dem levande eller döda... Att vara eller icke vara.. puss!

3:50 PM  

Post a Comment

<< Home