Vems dumma sill?
1 april har länge vart en av mina favoritdagar på året. Ofta brukar jag gå och smida onskefulla planer hur jag ska sätta dit någon i min närhet riktigt rejält flera veckor i förväg. I morse när jag vaknade kände jag mig en smula besviken. Det kan ha berott på min extremt långa arbetsdag som tog slut 10 timmar tidigare, eller det faktum att jag glömt att jag skulle öppna på jobbet idag och därför befinna mig där en halvtimme tidigare än jag brukar. Jag kan rekommendera att ställa väckarklockan en halvtimme tidigare dessa dagar, något jag inte gjort. Men nej, besvikelsen var mer över att jag hade inte ett sådär suveränt spratt att spela någon under dagen. Då de elever jag arbetar med dessutom kan vara en smula instabila till sitt humör vet jag inte om jag egentligen vågar lura dem utan att riskera en rak höger.
Med lite dysert sinne trots det vackra vädret gjorde jag mig redo att trampa iväg. Just i det ögonblicket kom telefonsamtalet som räddade min dag.
- Hej Ica. Kan du tänka dig att bli intervjuad i radio om att du fått en glasbit i ditt ägg?
När Lotten ringer vid tjugo över sju med en sådan förfrågan kan man ju inte annat än nicka ivrigt och skrika "JA!" i luren.
Sagt och gjort ringde de från radio p4 Sörmland och frågade mig hur det egentligen gick till i morse när jag åt mitt frukostägg. Jag berättade innehållsrikt hur jag dränkt ägget i kaviar och plötsligt känt nåt hårt mellan tänderna som jag till en början misstänkte var ett fiskägg men sedan visade sig vara en glasbit som var lika stor som en lillfingernagel.
Bäst i hela skämtet var när de dessutom hade "informatören Erik Berggren från Jordbruksverket" med på tråden i form av den djefla mannen. Han berättade att det var en olycklig situation och att det ramlade in rapporter om det från både höger och vänster. Rådet han hade till konsumenterna så länge var i alla fall att steka sina ägg innan man åt dem. Jag som tidigare förbannat det faktum att jag inte skivat ägget som jag brukar gav upphov till ännu en idé: att skiva äggen.
Vi var båda hemskt upprörda och jag tänkte då inte äta ägg på länge. Eftersom jag dessutom inte äter kyckling så kunde det inte smittat glas från en kycklingsförpackning i mitt kylskåp. Icke sa Nicke, inte skylla från sig.
Under hela samtalet kände jag mig som värsta Hollywoodskådisen som inte ens var nära att fnissa en enda gång. Jag kände till och med den där glasbiten mellan tänderna. Det bästa med hela grejen var att nu fick jag vara med och lura samtliga p4s lyssnade. Det är ju betydligt fler på bara tre minuter än jag brukar ha en hel dag. Hela intervjun kan du höra här (rulla fram till klockan 8:15, alltså 15 minuter in på den filen), och Lotten har rapporterat om arga reaktioner som genast ställde sig på kö i växeln. Underbart! (Och de kan du lyssna på här! Helt fantastiska!)
På detta har jag:
- fastnat med jeansen i min cykelkedja.
- stått och kämpdragit i dessa jeans framför en hel kö med bilar som stod vid stans järnvägsövergång och väntade på tåget.
- lyckats dra sönder jeansen högt upp på halva vaden.
- fortfarande sitta fast.
- slutligen lyckas komma loss och försöka cykla vidare.
- insett att cykeln inte går att cykla på
- missat tåget jag skulle med
- lossat ett kilo jeanstyg ur navet
- fortfarande inte kunnat cykla vidare
- gått till cykelhandlaren med cykeln
- fått höra att han inte hinner laga mitt enda färdmedel förrän nästa vecka
- droppat blod från mitt finger i en marsipansmet som vi redan hade färgat röd
- blivit hotat med stryk med en Wii-kontroll
- intervjuat en takläggare i tio minuter om hur stor risken är att ramla ner
- trampat på en legokreation i form av ett "spetsvapen"
- hällt sur mjölk på gröten
Tyvärr är allt detta helt sant, och ska jag berätta hur vi fick borra sönder ett helt lås till ett omklädningsrum under gårdagen då jag och en kollega fått springa runt i gympakläder en hel arbetsdag och sedan lekt Mac Gyver för att försöka komma in i rummet igen så kommer ändå ingen att tro mig.
Dock har jag ätit påskbuffé på jobbet idag. Jag och en elev tävlade i äggätning och vi käkade nog sex ägg ihop, samtliga utan glas.
Med lite dysert sinne trots det vackra vädret gjorde jag mig redo att trampa iväg. Just i det ögonblicket kom telefonsamtalet som räddade min dag.
- Hej Ica. Kan du tänka dig att bli intervjuad i radio om att du fått en glasbit i ditt ägg?
När Lotten ringer vid tjugo över sju med en sådan förfrågan kan man ju inte annat än nicka ivrigt och skrika "JA!" i luren.
Sagt och gjort ringde de från radio p4 Sörmland och frågade mig hur det egentligen gick till i morse när jag åt mitt frukostägg. Jag berättade innehållsrikt hur jag dränkt ägget i kaviar och plötsligt känt nåt hårt mellan tänderna som jag till en början misstänkte var ett fiskägg men sedan visade sig vara en glasbit som var lika stor som en lillfingernagel.
Bäst i hela skämtet var när de dessutom hade "informatören Erik Berggren från Jordbruksverket" med på tråden i form av den djefla mannen. Han berättade att det var en olycklig situation och att det ramlade in rapporter om det från både höger och vänster. Rådet han hade till konsumenterna så länge var i alla fall att steka sina ägg innan man åt dem. Jag som tidigare förbannat det faktum att jag inte skivat ägget som jag brukar gav upphov till ännu en idé: att skiva äggen.
Vi var båda hemskt upprörda och jag tänkte då inte äta ägg på länge. Eftersom jag dessutom inte äter kyckling så kunde det inte smittat glas från en kycklingsförpackning i mitt kylskåp. Icke sa Nicke, inte skylla från sig.
Under hela samtalet kände jag mig som värsta Hollywoodskådisen som inte ens var nära att fnissa en enda gång. Jag kände till och med den där glasbiten mellan tänderna. Det bästa med hela grejen var att nu fick jag vara med och lura samtliga p4s lyssnade. Det är ju betydligt fler på bara tre minuter än jag brukar ha en hel dag. Hela intervjun kan du höra här (rulla fram till klockan 8:15, alltså 15 minuter in på den filen), och Lotten har rapporterat om arga reaktioner som genast ställde sig på kö i växeln. Underbart! (Och de kan du lyssna på här! Helt fantastiska!)
På detta har jag:
- fastnat med jeansen i min cykelkedja.
- stått och kämpdragit i dessa jeans framför en hel kö med bilar som stod vid stans järnvägsövergång och väntade på tåget.
- lyckats dra sönder jeansen högt upp på halva vaden.
- fortfarande sitta fast.
- slutligen lyckas komma loss och försöka cykla vidare.
- insett att cykeln inte går att cykla på
- missat tåget jag skulle med
- lossat ett kilo jeanstyg ur navet
- fortfarande inte kunnat cykla vidare
- gått till cykelhandlaren med cykeln
- fått höra att han inte hinner laga mitt enda färdmedel förrän nästa vecka
- droppat blod från mitt finger i en marsipansmet som vi redan hade färgat röd
- blivit hotat med stryk med en Wii-kontroll
- intervjuat en takläggare i tio minuter om hur stor risken är att ramla ner
- trampat på en legokreation i form av ett "spetsvapen"
- hällt sur mjölk på gröten
Tyvärr är allt detta helt sant, och ska jag berätta hur vi fick borra sönder ett helt lås till ett omklädningsrum under gårdagen då jag och en kollega fått springa runt i gympakläder en hel arbetsdag och sedan lekt Mac Gyver för att försöka komma in i rummet igen så kommer ändå ingen att tro mig.
Dock har jag ätit påskbuffé på jobbet idag. Jag och en elev tävlade i äggätning och vi käkade nog sex ägg ihop, samtliga utan glas.
posted by Ica at 5:02 PM
12 Comments:
Sex ägg ihop är väl inget! Den där tävlingen hade jag lätt vunnit! :D
I know. Jag kom på det när jag skrivit, men efter två portioner sill, skinka, köttbullar, prinskorv och världens godaste jansson så var det rätt jobbigt att inleda en äggtävling.
Tack för den suveräna insatsen, Ica! (Det var tur att den djefla mannen ljuger så dåligt, annars hade folk gått på allt med hull och hår.)
Haha, tack. Hittade nåt som lät väldigt konstigt när jag lyssnade på det nu när jag kom hem, men det har jag glömt. Ja, jag blev förvånad att Olle skulle ljuga. Han harklade ju rätt mycket.
Vad rolig och bra du var! Fullkomligt lysande faktiskt. Inte ett darr på stämman.
Anna- Åh, tack så mycket.
Fruktansvärt imponerande! Tänk att du ljuger så proffsigt (det är bra att veta, inte minst med tanke på allt du påstår dig ha ätit - mycket troligt! Men det kanske var så att eleven åt fem ägg och du restereande eh, få se nu ... ett)Olle var nog inte en fullt så fullfjädrad skådis som du, men han hade allt en del poänger måste jag säga.
Det där skulle jag vilja se. Nu är det brådis men jag kommer tillbaka. Närvarande.
/Sassa
Lena- Jo, jag är en hejare på att ljuga, men nu tycker jag du är lite vrång. Som jag skrev till Fjant: vi hade dessutom satt i oss påsklunch INNAN detta, och jag kan även säga att det inte blev nån vinnare i tävlingen för vi åt lika mkt :P
Anna- Haha, ja, du får icke komma tillbaka om du inte är närvarande.
Haha! Jamen herregud vilket bra skämt :) Och du spelar ju rollen helt briljant! Faktum är att jag nog aldrig trodde att du kunde ljuga sådär ... liksom ... obehindrat, lätt!
christina- visst är det lite skrämmande? Mohaha
Shit sa skoj Ica, du var lysande! Kul att höra din röst ocksa- det var ju sa längesen - du later likadant som förr ;) kram
Post a Comment
<< Home