Söta underbara vänner finns det gott om. Något jag blivit väldigt varse de senaste dagarna. Bästa Åsa skickade ett packet omtanke och glädje i form av schweizisk choklad och en mycket söt mobilstrumpa. Egenstickad! Jag blev så imponerad att jag inte visste vad jag skulle säga. Hur man lyckas åstakomma något sånt med bara stickor och garn är för mig en gåta. Mobilen blev jätteglad då han nu slipper frysa mer. Sådan matte sådan mobil. Tyvärr fungerar det inte att lägga upp bilder idag, men det kommer.

Jag skrev för ett tag sedan att jag är svår att göra bort. Att jag gör det så himla bra själv. Jo, det visade jag helt klart prov på igår. Gjorde bort mig med råge. Kunde dock vart inför 40 pers och blev nu istället inför tre, men det var illa nog. Vaknade fint på golvet i en röd t-shirt och playboy-brallor. Blå på höft och armbåge och pinsamt röd i ansiktet.

Maja och Therese ställde igår till med hejdundrande kalas. Hur de lyckas känna så många människor och dessutom få in allihop i en och samma lägenhet är svårslaget. Sex tårtor hade bakats och tävling i godast fetaost-dip utsågs. Jag anser båda väldigt goda. Tror jag lyckades med bragden att se konstigast ut på alla kort som togs på festen. Dumt. Schlagerfestivalen stod på lite fint i bakgrunden och stämningen blev lite hatisk ett tag. Som vanligt vann inte rätt låt, men vilken i herrans namn var rätt låt med det startfältet?
På toadörren hade ett fint plakat satts upp och gav möjligheten att lämna en liten hälsning. Bäst av allt var Carros extremsnuskiga kommentar "Är detta ett samlag eller?" med en pil mot min fina teckning av Långben. Hur pervers får man vara?

Slutligen fick jag ragg på väg till festen. Runt 35 år, tunnhårig och med stapplande engelska, men man får väl inte vara kräsen?