Granska din granne eller kanske flina i ficklampan

Jag borde kanske starta en ny blogg. En ämnesblogg som skulle få heta "Granska din granne". Det verkar ju till och med polisen observera att jag nämligen gör. I natt var det ju givetvis dags igen. Men denna gång var inte jamaicanerna skyldiga (därav icke namnet "Jämför din jamaican"), utan någon med väldigt svensk stämma. Klockan var sisådär två på natten då Ica satte sig upp i sängen över att någon knallade ute på gatan och skrek i högan sky om att bli insläppt (en parantes om detta: tror man verkligen att nån släpper in en om man skriker tillräckligt högt nattetid?). Jag vet inte just vad han skulle in i vår port att göra. Där luktar ju mest majja och ligger loskor överallt, men in ville han i alla fall. Eftersom detta börjar bli en vanesak och mina jamaicaner tidigare under natten redan väckt mig fann jag inte riktigt orken att kliva upp ur sängen och kasta en ketchupflaska i skallen på gaphalsen så han blev tyst. Dock tystnade han självmant efter ett par minuter. Jag andades ut i mitt inre tills jag hörde en bil tvärbromsa och två dörrar smälla igen. Då var jag bara tvungen att stiga upp och sticka ut huvudet genom gardinerna. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Genast blev jag helblind av den ficklampa som riktades rakt in i ögonen på mig. Det är ju tur att man har goda reflexer eftersom jag i samma sekund som jag insåg att jag var upptäckt slängde mig på golvet. Där låg en hårfön som hälsade min haka välkommen till de nedre regionerna. Mycket idiotiskt av mig eftersom poliserna utanför redan hade märkt att jag befann mig där, men ibland tänker kroppen innan hjärnan. De fann dock ingen förövare, mer än blondinen på tredje våningen som uppenbarligen agerade likt en sådan, och åkte därför ganska snart därifrån i harmoniskt tempo.

Harmoniskt var något som däremot inte stämde in på bruden på golvet. Med en ömmande haka kravlade hon sig mot sängen och försökte åter gå vilse i sömnens dimma. You wish. Ficklampan i fejan hade sin effekt och likaså det faktum att det var poliser som höll i den. Jag kan inte riktigt komma på varför, men av någon anledning får poliser mig mer att darra än att känna mig trygg när jag ser dem. Kan det bero på alla obehagliga möten då Ica inte vart innehavare av något cykellyse. Kanske de skulle blivit lite mildare i sina rörelser med ficklampan om jag svängt med mitt vita örngott och lovat berätta vem det är som röker cannabies på skolan som nu alla studenter fått ut ett förmanande mail om att avslöja. Synd att jag inte vet det då. Jag besitter bara en hög misstankar.