Släpp blondinerna loss, det är vår!

Äntligen har solen börjat titta fram och så också Ica under halsduk och mössa. Äntligen är det ljust när man cyklar till jobbet och skolan och äntligen börjar lite vårkänslor infinna sig.
Vårkänslor. Detta är ett vanligt begrepp som alltid kommer upp runt denna årstiden när vi ser solen för första gången på alldeles för länge. Frågan lyder dock: Vad är vårkänslor? Hur uttrycker sig vårkänslor och vad innebär dem? Är det bara hormonfulla tonårsgrabbar som tappar rösten då tjejerna tittar fram runt hörnet av vinterjackor och snöbollar? Eller är det katter som ylar nätterna igenom? Eller är det kanske att a-lagarna flyttar sig till bänkarna ute på torget igen och skrålar för full hals? Det kanske man borde undersöka.

Själv har jag drabbats av smärre känslor av våren. Först och främst får jag en vild längtan efter fotbollen igen. Jag kan inte säga att jag saknar den under vintermånaderna när det är 20 minusgrader och man rantar runt på en grusplan i hopp om toppkondition till april månad och seriestart. Man klunkar varm saft och blir mer blå än albinovit på grund av köldskador och tvånget att slänga sig på en plan som egentligen mer liknar asfalt än grus. (Mycket konstig parantes: killen vid datorn mittemot mig började precis snacka om att han ska döma en tråkig match imån... damer... på GRUS... Stackaren) Men nu, när man börjar se lite grönska då börjar jag lätt kunna liknas vid en knarkare då jag uttryckligen säger att jag får lyckorus av att gå på gräs. Dock menar jag inte att jag är hög på majja utan snarare att man då äntligen blivit utsläppt på en gräsplan för att lira fotboll. Det är nu den tiden börjar. Den tiden då man knallade iväg och köpte nya grässkor som luktade läder och inte bara svettiga fotbollsfötter. Så får man sedan gå runt med blöta strumpor i skorna inomhus för att gå in dem ordentligt och inte behöva linka av planen efter fem minuter med skavsår i Afrikas storlek. Det är vårkänslor. Ser jag en fotboll nu blir jag precis som katterna: jag ylar.

En annan sak är allt damm. Nu har de här sopande traktorerna också tittat fram. För övrigt blev jag jagad av en sådan på väg till skolan idag. Eftersom jag inte ville bli ett levande dammoln cyklade jag på som om det gällde livet att inte bli omkörd och kom sådeles för en gångs skull i tid till skolan. När traktorerna kört noga ett par vänder kan man rota fram sina inlines i x antal storlekar för stor storlek. Anledningen till storlekstrenden var att på den tiden när jag började åka på allvar tillverkades inga bra och snabba inlines i damstorlekar. Inte om man ville ha mer än Abec 3 kullager. Jag tog därför alla mina sommarjobbspengar (2300:-) och inhandlade ett par herrinlines i storlek 39,5 och fick åka med raggsockar. Nu kan man slänga på handledsskydd och knäskydd och slänga sig utför backar sittandes på huk. Då ska man dock inte ta med sig bästisanna eftersom hon ibland kan få för sig mitt i backen att det kan komma bilar längst ner(vilket hon har helt rätt i) och börja bromsa(vilket hon gör helt fel i). Bromsa vid den hastigheten man får upp när man står ihopkurad i en brant backe är icke att rekommendera. Man far framåt och glider ett tjugotal meter på knä och händer. Annars är inlines mycket tryggt och trevligt så länge pensionärer och barn håller sig på sin del av vägen.

Det var två små exempel på vårkänslor. Hur vårkänslig blir du?
Nu ska jag själv skutta mot stationen i allt damm för att hämta upp flåsåsen på stationen och umgås hela helgen. Givetvis ska kräftor serveras och öl drickas. Öl och kräftor är vårkänslor. Ja, okej, de är vinter-, sommar- och höstkänslor också, men ändå.