Friday, March 16, 2007

Släpp blondinerna loss, det är vår!

Äntligen har solen börjat titta fram och så också Ica under halsduk och mössa. Äntligen är det ljust när man cyklar till jobbet och skolan och äntligen börjar lite vårkänslor infinna sig.
Vårkänslor. Detta är ett vanligt begrepp som alltid kommer upp runt denna årstiden när vi ser solen för första gången på alldeles för länge. Frågan lyder dock: Vad är vårkänslor? Hur uttrycker sig vårkänslor och vad innebär dem? Är det bara hormonfulla tonårsgrabbar som tappar rösten då tjejerna tittar fram runt hörnet av vinterjackor och snöbollar? Eller är det katter som ylar nätterna igenom? Eller är det kanske att a-lagarna flyttar sig till bänkarna ute på torget igen och skrålar för full hals? Det kanske man borde undersöka.

Själv har jag drabbats av smärre känslor av våren. Först och främst får jag en vild längtan efter fotbollen igen. Jag kan inte säga att jag saknar den under vintermånaderna när det är 20 minusgrader och man rantar runt på en grusplan i hopp om toppkondition till april månad och seriestart. Man klunkar varm saft och blir mer blå än albinovit på grund av köldskador och tvånget att slänga sig på en plan som egentligen mer liknar asfalt än grus. (Mycket konstig parantes: killen vid datorn mittemot mig började precis snacka om att han ska döma en tråkig match imån... damer... på GRUS... Stackaren) Men nu, när man börjar se lite grönska då börjar jag lätt kunna liknas vid en knarkare då jag uttryckligen säger att jag får lyckorus av att gå på gräs. Dock menar jag inte att jag är hög på majja utan snarare att man då äntligen blivit utsläppt på en gräsplan för att lira fotboll. Det är nu den tiden börjar. Den tiden då man knallade iväg och köpte nya grässkor som luktade läder och inte bara svettiga fotbollsfötter. Så får man sedan gå runt med blöta strumpor i skorna inomhus för att gå in dem ordentligt och inte behöva linka av planen efter fem minuter med skavsår i Afrikas storlek. Det är vårkänslor. Ser jag en fotboll nu blir jag precis som katterna: jag ylar.

En annan sak är allt damm. Nu har de här sopande traktorerna också tittat fram. För övrigt blev jag jagad av en sådan på väg till skolan idag. Eftersom jag inte ville bli ett levande dammoln cyklade jag på som om det gällde livet att inte bli omkörd och kom sådeles för en gångs skull i tid till skolan. När traktorerna kört noga ett par vänder kan man rota fram sina inlines i x antal storlekar för stor storlek. Anledningen till storlekstrenden var att på den tiden när jag började åka på allvar tillverkades inga bra och snabba inlines i damstorlekar. Inte om man ville ha mer än Abec 3 kullager. Jag tog därför alla mina sommarjobbspengar (2300:-) och inhandlade ett par herrinlines i storlek 39,5 och fick åka med raggsockar. Nu kan man slänga på handledsskydd och knäskydd och slänga sig utför backar sittandes på huk. Då ska man dock inte ta med sig bästisanna eftersom hon ibland kan få för sig mitt i backen att det kan komma bilar längst ner(vilket hon har helt rätt i) och börja bromsa(vilket hon gör helt fel i). Bromsa vid den hastigheten man får upp när man står ihopkurad i en brant backe är icke att rekommendera. Man far framåt och glider ett tjugotal meter på knä och händer. Annars är inlines mycket tryggt och trevligt så länge pensionärer och barn håller sig på sin del av vägen.

Det var två små exempel på vårkänslor. Hur vårkänslig blir du?
Nu ska jag själv skutta mot stationen i allt damm för att hämta upp flåsåsen på stationen och umgås hela helgen. Givetvis ska kräftor serveras och öl drickas. Öl och kräftor är vårkänslor. Ja, okej, de är vinter-, sommar- och höstkänslor också, men ändå.

9 Comments:

Blogger Sanna said...

hejhej igen.. kanske kan komma ändå, håller det lite öppet. Dock får nog någon ta inhandlingen ifall jag inte dyker upp så ni inte står där. Jag tar med mig nåt gott att käka på ifall ja kommer.

Ciao

11:33 AM  
Blogger fika said...

Att det är vår märker jag på mitt humör som blir SÅ mycket bättre. Bara jag kikar ut så försvinner allt missmod och jag är blir glad. Jag tror jag aldrig njuter så mycket av solen som när det är vår. Jag uppskattar den på ett helt annat sätt.

12:49 PM  
Blogger majsan said...

ha det gott du! På våren vill man börja röka med Ica igen oxå. Det är me ett vårtecken. Inget bra sånt då kanske.... Uja uja... Ha en skön helg stumpan!

1:41 PM  
Anonymous Christina said...

Jag hatar snö. Jag avskyr kyla. Så snart tillfälle ges ska jag flytta långt söderut. Det har jag bestämt. Till helgen kommer vintern tillbaka sägs det. Jag stirrade med fasa på prognosen för min stad och såg ett minus framför en siffra. Därför ska jag vara ute resten av den här dagen. För att suga in all sol och den ljuvliga vårvärmen. Men vinterjackan som är på väg in i tvättmaskinen (jag vet ... jag är optimist) får backa tillbaka till hängaren igen. Bläk.

2:17 PM  
Blogger Sofi med e said...

Mina vårkänslor visar sig genom ett fånigt leende på läpparna som bara finns där. Som bara finns där och som är näst intill omöjligt att tvätta bort! Kan uppfattas som en smula dåraktigt, men jag är ju en dåre full av vårkänslor...

5:12 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jotack. Jag får fortfarande ångst av att bara tänka på att åka i ljusets hastighet nerför en brant backe. Den händelsen har verkligen satt spår i mitt hjärta..
Förövrigt försvann mina vårkänslor lika snabbt som de kom då det har regnat nästa hela dagen...Hoppas de kommer tillbaka snart igen.

Puss puss Anna-Panna

7:47 PM  
Anonymous Lady Stalker said...

Jag är absolut ingen vintermänniska. Jag HATAR att frysa, och hålla på med jobbiga vinterkläder. Inte åker jag skidor (längre) heller.

När vårsolen tittar fram och man kan sitta utan jacka på altanen ... med en caffelatte och en bok ... och när det spirar i rabatterna -- då får jag vårkänslor. Och när björkarna får en skir ljusgrön dräkt, då blir jag en kalv på grönbete. När sedan syrener och äppelblom slår ut! Då blir jag tokig av glädjespatt. Och bara VETSKAPEN att hela den långa (nåja) sommaren ligger framför en ...och inte bakom en.

9:36 PM  
Blogger Ica said...

Sanna: jadå, det löser sig alltid ska du se. Huvudsaken är att du kommer dit om du kan.

Marica: Jaaaa, solen, undeerbar källa som verkligen manar fram lycka :)

Majsan: Men hörru. Såna vårkänslor du har då :P

Christina: Jag HATAR med snö, kyla och vinter. Dte är äckligt, blött, fult och usch. Jag har slängt undan mina långfillingar. Det kanske var optimistiskt.

Sofi(e): Men varför ens försöka tvätta bort? Det är väl jättedumt? Man får gå och se dåraktig ut. Det gör jag året runt.

Annapanna: Hihi, ja, du ska helt klart hålla dig borta från backar.

Lady: Jag kan inte annat än helhjärtat instämma.

11:31 AM  
Anonymous malin said...

barfota spring i gröngräset.... mmmmmmmm..........

10:16 AM  

Post a Comment

<< Home