- Hej, jag heter Ica och jag står för mina dumma frågor. De kan bli värre.

Jag är en person som får ångest av siffror, eller kanske snarare av ekonomi. Mycket tänker jag skylla på min mattelärare på gymnasiet som blev helt traumatiserad av att ha mig som elev. På tre år gick jag från MVG till IG i matte. Det där IG:et i Matte C är det enda underkända betyg jag har, och det stör mig fortfarande något vansinnigt då vi som medieinriktade elever inte var tvungna att läsa den kursen. Vi kunde få välja en mediakurs istället. Dock fick vi bara en vecka på oss att byta kurs. Den veckan låg jag sjuk.

På grund av denna sifferångest kan man ju undra om det verkligen var en smart idé för min del att starta eget. Det mesta som ingår i ett företag är siffror. Det är momsdeklarationer, skattereduceringar, bokföringsgrejer och så vidare. Allt för många gånger har jag skrikit i skallen att jag sätter det ****** företaget i konkurs och skiter i det här.

Egentligen vet jag inte varför jag blir så hysterisk av skiten. Dock behöver jag bara titta på den där gula blanketten som säger att jag måste komplettera med en massa bilagor för att få kallsvettningar, stirrig blick och totala blockeringar i den grå massan. Jag blir hjärndöd för att uttrycka det milt. Ingenting går in.

Tro nu inte att jag inte har försökt. I mellandagarna 2007 satt min morbror och försökte gå igenom det här med debit och kredit. Efter att jag skrivit fel på tre papper med bläck och var tvungen att göra om allting ville jag bara gömma mig under köksbordet. Jag fick inte använda blyerts och förstod inte alls vad vi höll på med. Det var med andra ord waaaaaaaay för noga och detaljerat. Än idag ser jag tillbaka på den där eftermiddagen och får andnöd. Sedan gav sig min stackars postkollega in i smeten. Han satt och pillade ihop lysande bokföringsdokument åt mig i Excel, men sen börjades det med uträkningar om att dra av hälften av telefonräkningen på företaget då jag ringer många intervjuoffer på min privata telefon. Jag skulle även dra från papper, pennor, datortillbehör och där sa det stopp för mig. Waaaaaay för invecklat på en gång. Slutligen har jag vänners vänner/partners osv. som sägs vara kunniga. I nuläget har jag dock känt att jag riskerar vänskapen om jag ger mig in där. Vissa har dessutom blånekat någon som helst kunskap.

Hela påsken och hela veckan hos Annapanna har jag gått och funderat på den där inkomstdeklarationen. Att jag skulle tagit med mig alla grejer ner till Småland och pratat med min banktant där som är van vid mina hysteriska utbrott när det gäller pengar och uträkningar. Dock blev det aldrig av.

Vilka alternativ finns då kvar? Jo, det absolut mest skräckinjagande: ta tag i allt själv. Så sagt och gjort, under gårdagen försökte jag påbörja bearbetningen av min fobi. Det hela började lysande med att mitt Bank ID inte ens fungerade. Varken min bank eller skatteverket ville visst svara på frågor under söndagar så istället började Peppning AB. Hela gårdagseftermiddagen gick jag och intalade mig själv att jag inte är dum i huvudet, att jag brukar vara bättre på att läsa mig till information än lyssna in den och att FBI antagligen inte kommer och sätter mig i livstids fängelse med bara Lars Winnerbäckmusik som sällskap om jag råkar göra fel.

Klockan 8:00 idag ringde jag skatteverket som efter lång kö hänvisade mig till banken med mitt Bank ID. Det tog tio minuter så var det fixat. Efter det har jag suttit med huvudet begravt i företagspärmar, viktiga-papper-pärmar, fakturor, momsinbetalningar och hinkat vatten (Bara det är ju ett under. Jag dricker alltid Cola light). Samtidigt har jag telefonterroriserat skatteverkets kundservice och rakryggat erkänt nät jag inte förstått någonting. Varje gång jag la på luren hade det klarnat. Eller, ja, utom en gång då jag fick tala med en man med stark brytning som envisades med att bara kunna hänvisa via min blankett och inte på nätet, samt inte förstod vad jag menade när jag läste innantill. Då låtsades jag förstå, tackade för hjälpen, la på och ringde upp igen. Eftersom det satt 135 handläggare där då tänkte jag att oddsen inte var så stora att få honom igen. Mycket riktigt. Nästa gång var det en trevlig brud som fick ta hand om mina frågor.

Mycket läste jag mig till och ärligt talat gissade mig till. Men va fasen, är man beginner så måste man ju chansa. För säkerhets skull ringde jag och frågade om jag kunde klicka på "skicka in", innan jag gjorde det, och det var ok. Plötsligt när deklarationen var inne tog jag även och fixade momsdeklarationen för jan-mars, samt betalade in min föregående skatteskuld. Som om inte detta vore nog ringde jag och beställde nån sån där preliminär skatteuträkning-blankett då jag misstänker att företaget kommer dra in mer pengar i år än förra året då det bara var igång från oktober. Annars kommer jag ju få en chock nästa år. Dock försvann ju alla de här trevligheterna med att få skatt tillbaka, men jag får väl trösta mig med att jag tjänat mer än de trodde. Tjäna är ju bra.

Nu är alla papper klara, pärmarna är igenslagna och min hjärna ryker lite stilla, men det är färdigt... och jag fixade det relativt själv. Nästan i alla fall. I förebyggande syfte ska jag bli en duktig företagare som bokför allt på en gång, skriver ut sina fakturor och har alla papper på plats hela tiden. Eller, nåja, jag kanske inte ska överdriva. Men någon kanske kan ta på sig att påminna mig om att alla de där läskiga orden som deklaration, moms, skatt och bokföring inte kommer att äta upp mig när jag börjar kallsvettas och skrika nästa år.

Damn I'm good!