Sunday, September 27, 2009

Bara bra böcker blott besynnerliga besökare

Det går inte att komma från. Helgen då bokmässan går av stapeln är helt enkelt oslagbar. Jag har sagt det förr, och jag lär nog säga det igen. Knalla runt bland litterära figurer och böcker i massor får mig varm i hela kroppen. För att inte tala om alla härliga människor man stöter på och kan utbyta en och annan tanke med. Tyvärr blev det ingen bloggträff för min del i år, men å andra sidan får man inte kräftor så ofta heller.

Under fredagen fick jag nöjet att i princip bli utkastad från mässan då jag, en vän och två gamla klassisar satt och spelade ett spel om fördomar till kvart över sju då mässan stängde sju. Den dagen innehöll dessutom öl med Lotten, chokladprovning, teprovning, trängsel och jobb. Alla människor jag stötte på och som såg trevliga ut belönades med ett visitkort från Bergmans bokstäver. Var man riktigt trevlig kunde man dessutom få en bok. På något sätt var jag inte ensam om den idéen då jag själv fick en bok gratis av Martina Haag och en av "tomten" (som visar sig vara en smula berusad även i september).

Lördagen blev besök på en kompis jobb och lunch, innan bokmässan besöktes ännu en gång men nu med Annapanna med tillhörande föräldrar, syster och lillkotte. Elise fick sköta min marknadsföring så med henne på armen gjorde jag mig av med de sista visitkorten för helgen. Mycket enkelt tills lillbruden somnade och då blev väldigt tung.

Kvällen spenderades med familjen Frost och det dracks öl, vin och drinkar innan pannan och jag tog bussen till stan för att dansa golvet skakigt. En grabb lyckades vi lura i att vi var tvillingar innan åldern satte in och vi drog oss hemåt. Pendeln avgick 02:17 och vi var duktigt i tid och satte oss tio minuter innan avgång. Stockar drogs tills Anna plötsligt smäller till mig på armen.
- Fan Fikon, vi är i Anneberg! Vi har åkt för långt!
Mycket trötta studsade vi raskt av och insåg att Anneberg bestod av en kiosk och sedan ödemark. Och två blondiner. Det var bara att ringa taxi och inse att det vi med andra ord kunde tagit en taxi redan från stan istället och då kommit hem både tidigare och billigare. Ibland lever vi upp till vår hårfärg.

Själv levde jag även upp till den idag. Ica drog iväg till pendeln i bilen, hoppade ur och börjar leta efter mobilen för att skaffa en smsbiljett. Där någonstans kommer jag på att mobilen ligger visst kvar hemma hos Annapanna. Det var bara att kuta in på kiosken och köpa ett 100-kort. I letandet efter mobilen glömmer Ica naturligtvis att låsa bilen istället. Det kom hon på halvvägs till stan. Väl i stan har ju jag och vännen inte bestämt var vi ska träffas exakt. Vad gjorde man innan mobilens tid? Till min stora förvåning hittade jag en telefonautomat! Ärligt trodde jag inte sådana existerade längre. Det var bara att ringa hem till Annapanna som fick ringa upp kompisen och förklara var jag var.

Slutligen hamnade fyra mediemänniskor på fika med extremt roliga diskussioner om personligheter, blivande best sellers, debatter ledda av Jan Gulliou och Anna Anka och hur lätt det verkligen är att "bara sätta sig och skriva en bok".
Kroppen är slut, rösten försvann helt under fredagskvällen, imån väntar Ullared and I love it!!

Wednesday, September 23, 2009

Det är jag och Jack Bauer

Med tanke på de senaste veckorna är det inte så underligt att det här kom som ett brev med posten, och eftersom jag numera inte jobbar där kom posten även till rätt person och i tid. Jobbet blev mitt. Det partajades loss ordentligt under kvällen iförd för lite kläder för min egen smak. Trots alla vänliga själar blev det mycket joddlande med tävlingar och priser och Ica var plötsligt ute och sprang en snabbis barfota, om så bara en knapp minut. Med lördagen kom utflyttningen till landet och mer party och dessutom bastubadande med brudarna. Ut i kylan och in i värmen igen.

Sen kom då det där brevet. Det började med en svullen hals men utökades snabbt med skallebank, täpt näsa och ömma leder. Hundstackaren som är tänkt att vakta mig här ute på landet fick vackert ligga sked och snarka i soffan istället för att vara ute och springa med vinden fladdrande i öronen. Ica kände sig elak och gav tillbaka honom till sin vanliga matte som åtminstone orkar promenera med honom. Så istället för en vecka som skulle innehålla mycket naturpromenader, hundgos och plugg har nu istället blivit en vecka med soffliggande, kattsällskap och nässnytande.

Dock har jag varit betydligt duktigare än jag brukar. Jag har inte varit ute och kutat alls utan istället legat nerbäddad med en halsduk runt halsen, bäljat apelsinjuice och klämt vitlök. Nu har jag nämligen ett tight sjukschema. Idag är sista dagen att ligga och snora i min ensamhet. I morgon ska jag nämligen sno kollegans dotters bil och bege mig mot Göteborg, bästisanna och bokmässa. Det är årets höjdpunkt och kan inte för all choklad i Sverige bytas bort. Då bästisanna är helt immun mot mina baciller är jag inte särskilt orolig för hennes skull, men jag vill inte smitta lillfisen (vilket iofs inte ska ske längre enligt pålitliga källor), och jag vill framför allt orka mingla runt bland massa blivande kollegor (ja, inte radiokollegorna då utan författarna), men mest få med mig bästisanna ut och partaja under lördagen.

Med andra ord har jag nu 24 timmar på mig att bli pigg som en ekorre på red bull. Ett riktigt Jack Bauer-dilemma. Alla former av förslag på suspekta huskurer och uppiggande medel mottages tacksamt i kommentatorbåset.

Saturday, September 19, 2009

I'm on the flow

De senaste veckorna har varit lite magsårsframkallande för min del. Och omtumlande. Aldrig förr har jag anat att jag skulle bli erbjuden ett heltidsjobb, och sedan tacka nej! Men nu är fallet sådant. Igår ringde jag upp företaget i fråga och stammade fram att jag inte kunde ta jobbet. De i sin tur undrade vad de kunde göra för att få mig att ändra mig. Ingenting, svarade jag (Tja, hade de erbjudit mig en månadslön på 100 000:- hade jag kanske ändå tackat ja).

Istället har jag gått och hoppats och visualiserat och drömt om att få ett annat jobb, som jag helt och hållet kan tacka underbaraste Lotten för att jag ens fick nys om. En gång för längesen lovade Lotten mig i ett mail att om hon slutade på det jobbet skulle jag få ta över. Hon satt då som side kick i Morgonskiftet i P4, och fick snacka med folk hela dagarna. Redan då tyckte jag att hon hade drömjobbet. Nåja, jag hörde av mig till P4 och de senaste två veckorna har vi vart tre stycken som suttit i radion som gäster och försökt visa vår egen förträfflighet. Igår var min sista testomgång och mitt möte med det andra jobbet skulle ske nu på tisdag morgon. Med andra ord försökte jag stressa på folket lite med deras beslut, dock utan mindre framgång. De skulle kanske bli klara under måndagen då de testat klart oss, och då ringa så fort de kunde.

Vid klockan 14 igår ringde chefen och frågade mig om det förenklade min situation om jag redan nu fick veta att jobbet var mitt om jag ville ha det. Hela Icas haka brakade ner till grannen våningen under, samtidigt som ögonbrynen stiftade bekantskap med takpannorna, och då var det en fysisk omöjlighet att göra annat än stamma fram följande:
- M-m-meena-a-ar du a-t-t-t ja-a-a-ag få-å-åhr jo-o-bbet?
Det fick jag!

Hela gänget beslutsfattare hade suttit kvar när jag gått och samtliga var väldigt överens fick jag höra: Jobbet skulle tillhöra mig om jag ville ha det. Med andra ord är jag från och med månadsskiftet ny side kick i Morgonskiftet (här kan ni lyssna på min premiär). Bäst av allt var vår stackars spontana sportsändning när den visst uteblev från högre makter.

Så där satt jag hemma i min soffa igår med nytt jobb och en smärtande haka. I chocken hann jag dessutom bli ruskigt sen till den fest med postengänget där jag skulle vara musikansvarig och lekledare. Så pass sen att jag körde ifrån sladden och utrustningen dog två timmar in på festen. Jag och kollegan satte oss i en nedcabbad jänkare iförd våra 60-tals kläder och drog hem till ghettot för att hämta sladd. Musiken löste sig, tävlingarna blev kalasbra, outfiten satt kvar hela kvällen, ölen var god och blev för min del väldigt gratis då jag har snälla jobbkompisar, Ica fick sitt drömjobb och idag väntar bastufest med skumpa och goda vänner ute på landet där jag och hunden nu ska bo i en vecka. På det stora hela känns allt riktigt himla bra just nu.

Snygg outfit och nytt arbetsredskap: hörlurar!

Friday, September 11, 2009

Från brevbärare till spion?

Jag är en person som inte prenumererar på kommentarer i min egen blogg. Mycket otrevligt kan tyckas då jag skulle kunna missa kommentarer som folk lämnar efter sig och på så sätt framstå som både ignorant och uppblåst. Dock är fallet inte sådant, det är bara det att jag gillar att knalla in på bloggen och förundras lite över hans (ja, min blogg är en han) existens samtidigt som jag förväntansfullt kollar om någon liten individ möjligen kan ha skrivit något om vad jag senast tog upp. Då blir livet mer fyllt av överraskningar och ja, jag riskerar att missa kommentarer på gamla inlägg.

I går när jag i vanlig ordning ville kolla om siffran på kommentarerna ökat såg jag en länk i rutan till höger som berättar om någon skrivit om min blogg. Där kan ibland kompisars bloggar stå och internt utgöra något roligt. Nu stod där en blogg jag aldrig sett förr, men självklart klickade jag dit. Där stod min blogg nämnd, och det faktum att jag inte svarade på kommentarer. Anledningen till att min blogg stod där var den här skylten som jag bloggade om här. Om man googlar på skyltnamnet kommer man nämligen till Skriv med skruv. That's me! Själv tycker jag att det är extremt trevligt att det är fler än jag som uppmärksammat denna suspekta skylt, som jag faktiskt har för mig att jag fick en förklaring till för ett par år sedan. Dock var förklaringen antagligen inte ens hälften så rolig som min egen fantasi och föll väl därför i glömska antar jag.

Givetvis skyndade jag att be blogginnehavaren om ursäkt för mitt otrevliga sätt då jag inte svarat på en kommentar på ett inlägg som är två år gammalt, och började sedan att läsa bloggen. Redan i presentationen började ett liljeholmens lysa. Jag läste Stentorp och mannen Håkan och vips kom jag fram till att jag vet var bloggarens postlåda bor eftersom jag vid väldigt många tillfällen bromsat in i kurvan och lagt post i just den lådan. Då fann jag även ett tillfälle att be om ursäkt för de gånger under min debutsommar la post till bilskroten med samma adress i deras låda.

På det stora hela vill jag mest skriva att jag tycker hela sammanhanget är otroligt komiskt. Särskilt med tanke på hur pass ofta jag dessutom bloggat om min postrunda (okej, inte denna sommaren kanske, men i forna tider). Man kan ju säga en hel del om en person genom att bara studera deras post (eller ickepost. Jag har mängder av shoppingberoende på rundan, men detta sällskap är inte av det släktet. Inte nätshopping som lämnas med post i alla fall). Så nu känner jag mig som värsta spionen/detektiven som både hittat skylten först, och sedan även vet vem skyltfinnare nummer två är. Mycket trivsamt måste jag säga. Sen återstår det att se vad vi ska gå från det. Börja skugga Dr. Mental kanske? Om jag fattat rätt är även min postkund och således bloggkollega även läkare så de kanske kunde utföra någon form av läkarduell, med skalpeller och sådana där halsglasspinnar. Det skulle vara roligt.

För övrigt tror jag att jag blev förlåten för mina felplaceringar av skrotens post. Numera är de flesta vana vid våra konkurrenters posthantering och vips tvingats bli så mycket mer toleranta.

Saturday, September 05, 2009

Snyggt eller fult?. Båda räknas.

Under hela veckan har jag ringt, ringt och ringt till Tele 2 eftersom min Tv 4 fakta inte har fungerat. I torsdags kom den tack och lov igång. Efter att ha spenderat både lördagen och söndagen ute på landet har inte tv:n använts särskilt mycket sedan torsdagen och jag hade inte lagt märke till några eventuella förändringar i mitt kanalutbud. Idag märkte jag dock katastrofen: när tv4 Fakta kom tillbaka dog viss tv 8 istället. Det är INTE något man som fotbollsnörd uppskattar då det ska spelas en viktig VM-kvalmatch under lördagen (Ja, jag vet, jag har inte alls levt upp till min image då jag totalignorerat Dam EM här på bloggen, men jag har kollat på, och analyserat samtliga matcher. Igår åkte vi ut efter en värdelös insats.) för Sveriges herrar. Efter att matchen pågått i 40 minuter och Ica under denna tiden letat livesädningar på nätet kläcker grannen äntligen ur sig en inbjudan att jag kan kolla på matchen hemma hos henne. Tre minuter innan första halvlek var slut kom jag ner. Då hade redan allas vår underbara Mellberg nickat en boll i mål och Sverige hade ledningen.

Matchen var faktiskt helt underbar stundtals. Elmander sprang som en skållad bäver hög på red bull. Eftersom jag inte sett laguppställningen frågade jag grannen min om de satt in Mellberg på mitten (Ja, vem vet, hjärnsläpp drabbar de flesta någon gång) eftersom han ständigt var delaktig i närkamperna vid motståndarmålet. Naturligtvis kunde inte grannen svara på detta. Dock var så icke fallet utan han var väl helt enkelt ovanligt pigg i fötterna. Den lilla Safari hade en jäkla koll på sina fossingar ute på kanten och Kimpan sprang, sköt som en tok och log för det mesta. Mycket vackert att se.

Efter 70 minuter förkunnar de trevliga kommentatorerna att nu börjar Zlatan piggna till i fötterna. Efter 70 minuter! Enligt mig ska man varit utbytt i 50 minuter då om fötterna inte piggnat till. Men jag ska inte klaga så mycket på honom, för jag såg honom inte särskilt mycket under matchen.

Allting såg relativt lugnt ut tills jag sa till grannen att jag ska nog gå hem för gör de mål när jag inte ser så kommer det gå att pipan när jag ser. Mycket riktigt. När 80 minuter precis passerat blir det ett litet roataionsfel i vårt straffområde och vips ligger en rödklädd karl på marken. Straff pekas ut och sätts väldigt säkert vid den vänstra stolpen. Oavgjort är ett resultat som inte är optimalt i dagsläget för att ha någon som helst chans att ta sig till VM.

Sedan kommer det som jag tycker är mest komiskt på hela matchen. Ja, givetvis är jag nu glad att Zlatan var med och gjorde ett mål när matchen precis skulle ta slut (blev inte ens avspark efter), men det absolut roligaste var att gå in på facebook och läsa "Faaan vad snyggt mål av Zlatan", och "Zatan Zlatan vad snyggt!". Det var ett skitviktigt mål och jag erkänner att jag stod på knä och brölade JAAAAA! så högt att om vi inte bodde i Ghettot där alla överröstar alla hade grannen riskerat vräkning. Men snyggt var det absolut roligaste på länge. Zlatan försöker göra en chipp över målvakten, målis ben är ivägen och smäller bollen rakt i bröstet på Zlatan. Där studsar bollen till och in i mål. Ödmjuk som jag är tror jag i och för sig att Zlatan hade hunnit upp bollen om den inte studsat mot mål, men nu studsade den rakt in i mål. Fruktansvärd tur och antagligen hade ingen annan fått fram den där tån som behövdes vid chippförsöket eftersom jag anar att Zlatan har längst både fötter och ben på planen (möjligtvis efter Isaksson i så fall).

Det var inte snyggt för fem öre, men det var jäkligt viktigt och hysteriskt roligt. Något som man däremot kan kalla snyggt var Mellbergs volt över en ungrare. Det såg nästan ut som att de övat och att ungraren bara missade att ta emot Mellberg på vägen ner. Annars var det klockren klättring på ryggen, överslag och graciöst fall med huvud och händer före på andra sidan. Hade det vart gymnastik hade det varit en klockren 10-poängare.

Matchen var som i vilket fall mycket underhållande under de 48 minuter plus tillägg som jag såg och även om jag är skeptisk till att Sverige tar sig vidare till VM så är våra odds i alla fall större nu.

En annan del av Mellbergs gymnastikprogram.

Tuesday, September 01, 2009

Sommaren med Albert

Min sommar i den lilla gula bilen är slut för den här gången. Och jag saknar Albert redan, även om han fick motorstopp av för snäva vänstersvängar och hoppade mig till hjärtattack första gången man kom över 70 varje morgon.

Sommaren har varit mycket innehållsrik. En intensiv kojakt gav röda blämmor och svettig panna. Under de åtta veckorna har jag träffat x antal hundar dessutom. Allt från släktingar till min lilla hundfjant till stora vita bestar som befann sig på en kennel, med tillhörande sex stycken små lurviga vita valpar. Där rök ett skosnöre och luggen blev dreglig. På detta har det varit lite blandraser, en terrier som somnade på min fot och en golden som ville åka postbil.

Mycket kriminell har sommaren också varit. Mina kunders lådor har blivit kapade och inbrottade och saker har blivit stulna och Ica har fått uppmaningar om att se sig över axeln när hon lämnar post för att se om hon blir förföljd. Lätt att veta liksom, vem förföljer inte en postbil?

Mor min var nära att få flytta ihop med en trevlig herre på min runda efter att vi diskuterat flera dagar i rad vikten av föräldrar och humor. Han erbjöd både genomskinlig vätska i dunk, en simtur i poolen och rätt och slätt en kopp kaffe eller bärs. På slutet la jag nog honom ändå i reservfacket då hans jargong var lite väl snuskig även om min mor frågat vad hon behöver i sexväg, och därmed inte är Guds vitaste lamm i lådan.

Samma herre hade min näst sista dag förkunnat att posten inte skulle klara sig utan mig och att han skulle sakna mig nåt förfärligt. Jag kontrade givetvis med att jag förväntade mig ballonger och elefantridning på min sista dag. Kommande dag svänger jag runt hörnet och uppe på gubbens balkong hänger en stor röd badboll med texten "STANNA" och svajar i vinden. Själv kommer han utstressande (utan sin krycka så han fick gå in och hämta den innan han kunde hämta posten) för att förklara att elefantuthyrningen var så jäkla dyr. Med sig ut har han dock en prydnadselefant och jag berättade att den dög alldeles utmärkt. Det är ju tanken som räknas.

Vi är dock fortfarande rörande överens om att posten inte klarar sig utan mig. Synd att de bara inte upptäckt det ännu.