Friday, May 26, 2006

Min släkt får mig förvånad. Beslutsfattande sker ibland utan någon större logik från någon. Nu när mamsen hasar sig fram i huset med kryckor tyckte mamsens syster att hon skulle komma ner och hjälpa till så mammas vardag blev lite lättare. Det jag fann lite roande med detta var att de bara kan stanna över långhelgen då faktiskt dottern i huset befinner sig hemma. På detta är moster nyligen opererad för diskbråck och kan inte böja sig och får inte lyfta saker. Så nu kokar jag kaffe, brer mackor, städar och bäddar åt två funktionshindrade tanter istället för en. På detta har vi en hund som ska lära sig att gå lös på heltid och springa på agillitybanan med sin träningsgalna lilllmatte.

Fick en diagnos i veckan. Vad den sa ska inte skrivas här, men ett av symptomen var även att "patienten lider av dåligt minne". Jag gruffade högt när jag läste det och tänkte på mönstret i min lekhage när jag var ett år gammal och allt annat jag minns från tidiga barndomen. Den doktorn vet ju uppenbarligen inte vad han talar om. När jag i söndags skulle ta bussen igen kom jag på att min plånbok låg fint nedstoppad i väskan som stod kvar hemma. Inte så bra. Därför var jag inför hemresan i onsdags väldigt noga med att plånboken var nerpackad i väskan efter att den bilats till mig dagen efter bussresan. Sagt och gjort stod jag med plånboken i högsta hugg i kön på Maxi och skulle handla åt mamma. Plötsligt får jag en ond aning i ryggraden och öppnar plånboken för att se att mitt VISA-kort och körkort ligger där de ska. Döm om min panik när det facket lyste tomt. Inga kort. Ringde skräckslagen till mamma och skrek att moster fick komma och lösa ut mig. Mamma trodde då att jag hamnat i fyllecellen. Tack för den mamma, en fredag klockan tolv på förmiddagen. Nåja, omöjligt är det ju inte. Så jag fick med andra ord vackert stå i kön och släppa förbi kund på kund i väntan på moster. En liten tjej frågade sin mamma högt varför jag väntade. Mamman gav mig ett ilsket se-nu-vilka-ideéer-du-ger-min-dotter-nu-kommer-hon-bli-kriminell-blick och sa att man inte fick handla om man inte ahde pengar. Så kan man med uttrycka det tänkte jag och kände mig som en blondin som knallade in på stormarknaden i tron om att man fick plocka på sig vad man ville och sen bara gå ut. Hade så varit fallet hade jag inte stått där med konserver, minimjölk och en cola light vill jag lova. Då hade jag haft minst tre cola light.
Pudelns kärna(vem nu som kommit på ett sådant luddigt uttryck) är med andra ord att jag känner mig som Doris i Hitta Nemo. Jag lider av korttidsminnesförlust. Snart börjar jag väl prata valiska.

Under den gågna veckan har jag lärt mig grina bland folk, men bara med näsan, vilket är ett steg i rätt riktning. Jag har även kryddat min kvällsfil med härliga proteinrika vätskor från nästrakten. Ja, jag fick ny fil. Med andra ord vikarierar just nu min snok som ett ovanligt livligt vattenfall.

Veckans höjdpunkt har för mig blivit onsdagarnas volleyboll. Det är nästan lite tragiskt då vi spelar med en plastboll och med personal som tyvärr blivit lite begränsade i sin rörlighet. Men jag får i alla fall springa och slänga mig hur mycket jag vill. I onsdags resulterade detta i ett brännmärke på ovansidan av handen som började blöda. Färska blåmärken på både knän samt ett väldigt dekorativt blåmärke med Gotlands form på höftbenet. Mitt under andra set gav dessutom min härliga hosta en smärre attack av andningssvårigheter och jag fick hot om att spendera resten av matchen på bänken. Gruff.

Dagen idag har förgyllts av några saker:
1. En underbart rolig bok med en underbart rolig kommentar på insidan. Tack Lotten.
2. Ett långt och klokt telefonsamtal med lilla fröken instruktör med mycket pepp och förståelse och skratt. Hon är guld värd i jobbiga situationer och skrattar åt min berättarkonst som hon uttrycker det.
3. (kommande) Ett besök av en av de bästa vänner man kan ha. Som dessutom varar till söndag. Inte vänskapen utan besöket alltså. Hon ska dessutom stå ut som försöktkanin under möjlig hundattack i skogen. Det är en äkta vän det.

Sunday, May 21, 2006

Har jag gjort världen något ont? Knallade ut med vovven innan då det var uppehållsväder. Vi hann väl ca 7 meter innan det började vräka ner regn. Så fortsätter det under den långa hela timmen och femton minuterna vi är ute. Vi är milt uttryckt ganska plaskblöta när vi öppnar grinden till tomten. DÅ slutar det banne mig att regna. Nu har jag vart hemma i en timme och det är fortfarande uppehåll. Hrmf på regn säger jag bara.

Gårdagens melodifestival flöt på i en smärre feberånga, men jag låg och höll tummarna för Finland. Jag och mamsen kom fram till att antingen blir den totaltdissad eller så vinner den hela skiten. Jag hoppades på det senare och för andra gången i mitt liv vann faktiskt den låten jag hejade på. Sist detta inträffade var när Rustlana vann med "Wild dancers". Jag gillar fortfarande den låten. Dock höll jag på att flabba ihjäl mig när jag såg att "We are the winners" hade gått vidare. Hur tänker folk då? Nåväl, jag klagade inte för det livade helt klart upp min kväll.

Jag håller på att få en visdomstand till. När ska visdomen visa sig? (hehe, visa sig). Kanske om jag svänger med mitt Visa framför den. Ja, humorn är på topp denna sorgliga helg.

Om några timmar tar jag bussen norrut igen, men kort vecka denna gång. Redan på onsdag är jag tillbaka. Tack Kristus för du valde att flyga då.

Saturday, May 20, 2006

Härliga tider, strålande tider.

Huset jag bor i kan vackert döpas om till sjukhuset. Nu går vi två mycket ynkliga och eländiga människor runt i vår egen dimma. Den ena går som en ovanligt långsam snigel med kryckor och bandage runt hela benet. Mitt på benet ser det ut som en fotboll är inlindad. Så är dock inte fallet utan det är mamsens knä i nuvarande storlek. Den andra har feber, halsont, ont i leder, rygg och huvud. Hon har dessutom kramp i ena vaden.

Den som bryter kontrasten är just nu hunden som far runt som en galen åsna. Hon har vart ute i regnet och blivit dyngsur. Då är det roligt att springa och hoppa på allt.

Känns en smula snopet då jag skulle hem och ta hand om mamsen och hund. Nu får bror ta hand om hund. Jag får laga halvdan mat till mamsen och sen lägga mig ner i minst 10 minuter så hjärtklappningen lugnar sig lite. Jag kommer med andra ord få skäll på måndag. Nåväl. Jag kan inte påstå att jag rör mig för mycket iaf. Var ute och gick 20 min i morse för hunden inte skulle känna sig försummad. Det var så jobbigt att jag låg däck i en timme efter.
Typiskt nog var man vaken redan vid kl sex i morse.

Jag har ingen som helst skrivinspiration vilket också irriterar då jag endast har tillgång till datorn två dagar i veckan. Hrmf!

Thursday, May 18, 2006

... Och så får man höra att den bästa lärare man haft har avlidit. Fruktansvärt, och stackars hans familj. Han var så himla bra, rolig och omtyckt. Varför måste sånt ske?
Historien om hur man får folk att snegla undrande på en:

Söndag kväll. Mamsen och Ica bestämde sig för att följa Icas principer vilka är att inte komma för sent. Därför tog vi hunden i ena näven och packningen i andra näven och knallade upp mot busstationen för att vänta på bussen som skulle gå inom en halvtimme. Eftersom promenaden tar knappa fyra minuter var vi med andra ord framme i väldigt god tid. Uppe vid vägen blåste det så förbenat att vi ställde packningen vid stolpen och drog oss ner i skogen för att få lite lä. Där fann Ica en gammal vägpinne. En sån där orange sak med reflexklistermärken på. Eftersom den såg så övergiven ut tog jag den raskt som leksak och jag och hunden for rundor och drog i pinnen. Då och då frågade jag mamma vad klockan var. Tiden gick segt trots att jag lekte med vovven och vid fem över suckade jag eftersom bussen inte skulle gå förrän kvart över.
WROOOOOM!
Där for bussen förbi i ett hastigt tempo.
Bilden av Ica:
En blond brud kommer jagandes efter bussen och vinkar med armarna. Bussen stannar och Ica kliver på. I ena handen har hon en halv orange vägpinne, i den andra packning, hon flåsar som en älg och har allmänt hysterisk blick. Fram langar hon ett papper från psykvården att hon får åka gratis buss. Blickarna från mina medpassagerare var en smula undrande. Tanterna såg förskräckta ut och la sin väska på sätet bredvid. Jag är numera ökänd som bussjagande psykfall som dessutom springer runt med vägverkets tillhyggen. Underbart.


Övrigt:
Jag har vart hos psykosören. Det är en ny term för ett psykfall som kan klippa hår. Där rök sju centimeter i ett nafs. Jag har även vart en fena på volleyboll och är nu blåslagen från topp till tå.
Vid veckans restaurangbesök serverades jag sju potatisar. I samma veva upptäckte jag att coca cola verkligen smakar vidrigt. Jag är van vid light och ska så förbli. Oavsett nyttighet.
Under natten hann jag inte somna mellan ficklampan i ansiktet så jag har inte införskaffat mycket sömn.
Väl hemma en dag tidigare skulle jag ta hand om mamsen som har nyopererat knä, men ingen mams hemma när Ica kliver genom dörren. Nej, givetvis har komplikationer uppstått och mamsen har förlorat lite vääääl mycket blod för att få komma hem. Så nu sitter vi här. En mörkrädd blondin och en feg hundstackare. Vilket radarpar.

Sunday, May 14, 2006

Fantastiskt vilken publikvänlig sport fotboll är. Igår var det division ett-match på Älmekulla och fullt med folk. Inte hela 1015 som besökte planen vid derbyt mot Öster, men ändå. Den matchen gav för övrigt vårt lag storledning i publiktoppen.
Vi var en samling mycket duktiga brudar som bänkade oss bakom hemmamålet och helt klart såg att det inte alls var offside på andra sidan planen när vi hade anfall. Vi hade med vett att tala om för domaren när han verkligen borde döma frispark precis utanför motståndarlagets straffområde, samt buande en smula åt feldömda inkast. Hade vi fått vara med på planen hade det gått som smort. Det var vi övertygade om. Någon hade dock placerat lite såpa på vår målis handskar, men det gav bara lite spänning till matchen. Redan i första halvlek fick vi som vi ville: en frispark strax utanför straffområdet. Mycket bra slagen och en nick rakt upp i kryllan gav oss ledningen. Helt otroligt. Alla våra mål har nu gjorts på fasta situationer. Inte ett enda spelmål. Dock är det inte riskfritt att befinna sig som publik på Älmekulla. En liten blondlockig tjej stod med ryggen mot planen och pratade med sin kompis. Där stod hon inte länge. Snart åkte hon med näsan före i backen efter att fått påhälsning av en måttligt hård rensning från vår kapten. Efter lite tröst från mamma var hon dock på benen och glad ganska kort efter händelsen.

Hunden trodde inte vi var kloka när vi satt och tjöt ännu en gång då vi för andra gången nätar på en fast situation. Jublet återkommer även när matchens 90 minuter passerat och det står klart att det skrivits historia då Älmhults damer för första gången i föreningens levnadsår vunnit en division ett-match. Mäktigt värre vill jag lova. Min fotbollsabsinens satte in ännu mer och jag muttrade några ramsor med fula ord över att jag har totalt motionsförbud för tillfället. Jag vill också ränna runt på en fotbollsplan och tugga gräs när jag doppat snoken i marken efter en stilräddning. Jag vill också spela vinnarspel tills knäna blöder och jag inte kan andas. Jag vill med ha strafftävling där man inom loppet av 10 miuter får försöka rädda drygt hundratalet straffar.
Nej, jag är inte alls bitter.

Nu är det agillity som gäller för mig och kanelbullen. Sedan tar bussen mig till Växjö igen och bye bye internet. Ses nästa fredag.

Tyvärr tror jag att fallet är sådant att den som saknar mina blogginlägg mest är jag själv. Tragiskt.

Friday, May 12, 2006

Då var första veckan överlevd. Saker jag kommit fram till:
- Det finns beklämmande och tragiska människoöden.
- Ibland kan man bara skratta åt skiten.
- Människor är bättre än piller i "vid behov".
- Det är jobbigt när åtta människor runt ett bord väntar på just dig.
- Man kan spendera hela dagar med att äta.
- Solen är väldigt stark i år.
- Man blir rätt lätt snurrig när man blir bestulen på sju rör blod.
- Det är en vanesak att inte vakna när man blir lyst i ansiktet av en ficklampa tre gånger per natt.
- Spela volleyboll med en plastboll är som att spela fotboll med en badboll. Värdelöst.
- Vissa saker man ser på film utspelar sig även i verkligheten. Girl interrupted är en sådan.
- Ironiska kommentarer kan lätt övertolkas och sätta en i knipa.
- Det känns en smula underligt att åka i en bil det står "Landstinget" på.
- Man kan aldrig spela för mycket plump eller skip bo.
- Det är jobbigt att föra lista på hur många gånger man springer uppför trappan varje dag.
- Folk kan uppmana en att attackera en macka.
- Nervösa ryckningar i benen ses som motion.
- Man kan få träningsvärk i hela kroppen av motionsförbud.
- Uppmaningen "Låtsas att du är på ett spa" sägs uppenbarligen av en person som aldrig vart i vår sits, eller på spa heller för den delen.

Med andra ord lever jag livets glada dagar och försöker intala mig att jag är på spa, fast jag fick tillåtelse att vara med och städa hela huset idag. Hm, jag trodde aldrig man kunde känna tacksamhet för att få städa. Det stället har underlig inverkan på skallen uppenbarligen.
Jag har skrivit på papper om att inte knysta något om någon, inte byta gardiner och inte komma dit packad. Svåra krav att hålla. Särskilt att inte byta gardiner.
En vecka avklarad. Bara elva kvar. Hur ska jag klara att inte få byta gardiner?

Monday, May 08, 2006

Jag har befunnit mig i Småland i ungefär en och en halv dag. Under denna period har jag fått två, ja, två och ett halvt kan man nästan säga, erbjudanden från klubbar som vill jag ska lira för dem. Den halva får min egen klubb stå för eftersom de ville jag skulle börja träna nu. Jag kanske kunde få en plats i c-laget. Tack för den liksom. De andra var iaf a-lagsplatser.

Det är inte annat än man sträcker lite på sig, även om man ju kan se verkligheten i vitögat och tänka på att det finns få kvinnliga målvakter, och de kanske inte frågar mig för de tycker jag är så enormt bra, utan för det inte finns några andra att tillgå. Jag tar på skygglappar och tänker att jag är förbannat bra. Men bra eller icke, jag fick stammande stå och titta i taket och leta efter möjliga lögner till varför jag inte skriver på direkt. En anledning kan ju vara min rygg eftersom jag för snart två år sedan fick ett förbud mot att nånsin stå i mål igen, men det glömde jag egentligen i samma ögonblick då jag gick ut från denna dumma doktors rum.

Dock muttrade jag vid matchen i lördags att "Det märks ju att man är saknad. Jag är inte alls bitter." Det var nog lika bra för mitt självförtroende att jag tvingades sluta. Jag hade blivit knäckt av att bli helpetad. Nya målisen som nu står i a-laget var faktiskt ruskigt duktig. Jag har alltid fått beröm för jag kunde slå mina utsparkar över mittplan. Jodå, det kunde även denna målis. Under halvleken då vi dessutom hade medvind kunde hon fasen starta ett anfall med sina utsparkar. Gruff.

Nåväl. Jag måste väl inse att jag hr tappat lite inom fotbollandet. Igår kom en boll flygande och jag skulle limma för att akta vovven så inte hon fick en boll på trynet. Jodå, limma gick bra, men jag bröt en nagel och småstukade ett finger. På detta hade jag dessutom stora svårigheter att finta av hunden ute på gräsmattan igår. Har jag förvandlats till en heltidsaerobicfjolla?

Sista bloggen på ett par dar.
*här skulle jag kunna skriva att jag nervöst biter på naglarna, men det vore en lögn eftersom jag tycker det är skitäckligt att stoppa en nagel i munnen. Men mina ben har nervösa ryckningar.*
Sol sol och mer sol. Underbart och lyckligt!

Jag har på två dagar sett två matcher. Det är bra odds och bådar gott. Den första i Etuna på tunavallen som mitt lilla lag var väldigt imponerade av. Själv gottade jag mig åt berömmet som om jag själv byggt anläggningen och inte bara flyttat in i en lägenhet 1 km därifrån.

Fotbollsbrudarna gick väl ungefär upp när en annan gick och la sig i lördagsmorse. De lämnade hultet vid halv fem. Underbart. Vi var hemma strax efter 23.00 på kvällen. Många timmar, på en svinkalls buss där man fick sitta och hacka tänderna. Brudarna var iaf väldigt duktiga i tuna och lyckades ta ledningen till och med. Vår sammanlagda poäng dubblades då matchen slutade 1-1 och vi nu har två poäng. Igår tog jag och vovven och åkte ner till hemmaplanen för att se b-damlaget lira mot Lörby. Det var med roande att åter höra alla skånska och smålänska svordomar blandas med publikskrik.

Idag har vovven och jag tränat agillity och vart ute och gått en långpromenad i skogen. Kanelbullen fick springa lös hela vägen. Nu sitter jag mer en ganska stor nypa nervositet i magen och tankar som jag inte riktigt kan samla ihop, men det är ju som vanligt. Rastlösheten har redan gripit tag i mig så jag har redan gett mig in i krakuro, eller vad i fasen det heter. HJÄLP!

Saturday, May 06, 2006

Underbara vänner. Jag är så himla glad över kvällen, och rörd. Det är nästan så man möjligt kunde skåda en liten tår i ögonvrån på Ica.
Nu ska jag glad och nöjd dra mig mot sängen och studera mina fina och omtänksamma presenter.
För övrigt ringde grannen på klockan 22.00 och bad mig sänka basen. Det är status att på två möjliga gånger bli klagad på i 100% av dessa. Jag lovade dyrt och heligt att han inte skulle bli störd av mig innan hösten. Det borde jag ju kunna hålla, eftersom han hade bortamatch imån när jag planerar att röja upp i min faktiskt mot förmodan rätt fina lägenhet.

Friday, May 05, 2006


Packhjälp efterlyses!
Förvirrad blondin, bosatt i ghettot, med packpanik på intågande.
Packningen ska utföras noggrant och utförligt, samt ha möjlighet att transporteras till Tunavallen efterföljande dag.
Kollektivavtal finns.
Blondinen ser helst att du har packerfarenhet, vilket inte innebär att du är en hejare på att bli packad. Däremot efterlyses ansvarsfull nykterist till kvällens bravader då arbetet kan få vissa störande inslag av befolkning just hejare på att bli packade.

Mycket Förvirrande Dag

Hund säljes uppenbarligen till REA-pris. Se vad olycklig hon ser ut att hon nu tvingats prutas ner till 70%. Hon befinner sig fortfarande i samma hushåll, trots att det är över ett år sedan kortet togs. Svårsåld rackare, och tur är väl det.

Hemtentan är färdigskriven och inlämnad. Nu har jag med andra ord sommarlov. Dock är det nog lite av fel ordval. Jag tror inte det är mycket lov-feeling inom det jag står inför. Kändes ändå skumt att släppa ner tentan i postfacket och vandra ut från skolan. Så skumt att jag drabbades av akut senilitet på Netto och knallade nöjt ut med maränger och godis som var det sista festen behövde. Jo, sen kanske mina gäster vill ha något att äta min gudomliga swiss från. Jag hade från början två saker att komma ihåg att handla. Jag glömde med andra ord 50%. Det är inga bra odds.

Idag är det som sagt avskeds/födelsedagsfest hemma hos mig. Det ska bli riktigt trevligt, och jag har bestämt att köra på IKEA-koncept, så folk inte glömmer mig under denna perioden. Jag ska med andra ord inte servera marängswiss som normala människor. Jag ska utrusta alla med sked och tallrik och sedan får man givetvis montera sin egen swiss, precis som en Billy. Jag har aldrig förr hört att man ska ha grädde till detta spektakel. Grädde och glass? Kaka på kaka? Nåväl, jag böjer mig för de bättre vetande och har inhandlat grädde. Dock är det starkaste jag har att vispa med en stavmixer.

Under min korta och extremt senila avstickare till stan lyckades jag med få ett väldigt ärofullt erbjudande. Att stå i mål i studentiaden(http://www.studentiaden.se) i Uppsala. Jag blev nästan rörd när Klas frågade mig. Hade tidigare under dagen fått ett mail från Carro med samma tema. Jag överväger allvarligt att göra en avstickare den helgen och faktiskt bege mig norrut över Kristi flygare.

Saker och ting har inte sjunkit in i mig ännu, och jag lallar på som jag har allt tid i världen och allt är som vanligt. Det är en mycket osmart taktik när jag borde vara färdigpackad om cirkus en timme för att sedan bege mig till det sista träningspasset på länge.

När solen väl hittat hem, träden har slagit ut, fåglarna kvittrar och alla roliga studentaktiviteter drar igång inser jag nu att jag kommer sakna Eskilstuna något förbenat.

Tur att jag inte ska dricka vin ikväll. Jag är reden senil, förvirrad, rörd och långsam. Ska jag dessutom skaffa mig en andra personlighet och börja hallucinera kan det lätt bli jobbigt.

Thursday, May 04, 2006

Jag sitter inne med tre blogginlägg som måste skrivas, men som har prioriterats bort för tillfället med tanke på allt som ska hinnas med. Städas, handlas, skrivas hemtenta, demonstrera, apoteka, promenera med Micaela och Chivas, fika med Johanna, hejdåa Maja osv osv. Men allting blev helt plötsligt utkonkurrerat av en tadaaaam.. LISTA. Snodd av Nellan.

Idag:Skriva hemtenta, demonstrera, handla, städa, promenera, säga hej då.
Igår:Jobb, möte, hemtenta, aerobic dans
I förrgår: Seminarie, muskel step, middag hos Maja och Benn
Imorgon: Lämna in tentan, packa, aerobic kondition, ha fest!
I övermorgon:Städa efter festen, packa en hel massa, äntligen se blue girls spela boll igen, åka buss länge

Humör just nu:Förvirrad och en smula stressad
Stjärntecken: Tvilling, och en typisk sådan.
Väder:Sol, strålande och härlig!
Bästa egenskap:Vad skulle det vara? Jag är bra på att lyssna.
Sämsta egenskap: Förbannat envis och irriterande realistisk
Favoritmånad: Juni, även om vädret ofta suger.

Tv eller film: Film tror jag, på tv kollar jag typ bara på Simpsons och läskiga dokumentärer.
Bok eller tidning:Bok helt klart. Jag är en boknörd av stora mått.
Bar eller nattklubb:Nattklubb. Dansa och inte bara hänga.
Arbete eller skola:Båda har sina fördelar, men arbete så får man mer pengar och slipper tentor.

Morgon eller kväll:Kväll.
Klädsel just nu:Jeans, svart dragkedjetröja, blå luvtröja
Sällskapspel eller tvspel:Sällskapsspel, fast jag är en hejare på Super Mario
Kramas eller pussas:Helst båda samtidigt.
Promenad eller bio: Båda. De är väl inte jämförbara?

Öl eller vin:Öl! Mums!
Godis eller snacks: Godis, i huvudsak choklad *dregel*
Byxor eller kjol: Byxor! Det är få människor som sett mig i kjol.
Senast sedda film:Hm, kollade på Brokeback mountain hos Annapanna.
Komiker: Bästa svenska är ju död.
Skådespelare: Oj. Den var lurig
Artist: Nu? Eller vad?

Barn:Är underbara och söta och enormt roliga att jobba med, men egna? Stackars barn.
Djur: Måste jag ha omkring mig för att må bra- Helst hund och häst.
Utbildning: Ska enligt papperet vara språkexpert, men jag tvivlar. Dessutom halvfärdig textdesigner.
Stamgäster på din blogg: Några klassisar, Åsa och Annapanna.
Förhållande eller singel:Så singel jag bara kan bli
Hetro, bi eller homo: Ja, nåt av det är man väl. Än så länge har jag bara märkt av heterosidan hos mig, men det kanske kan ändras.

Fotboll eller hockey:Fotboll!! Jämt och alltid!
Kärlek eller vänskap: Båda. Lika dumt att välja mellan som bio och promenad
Glasögon eller linser: Inte då. Jag har Stålmannensyn
Storstad eller småstad:Finns fördelar/nackdelar med båda.
Stökigt eller städat:Lagom. Skönt med nystädat, men jobbigt med pedanteri.
Restaurang eller hemlagat:Om jag har nån händig kompis i närheten säger jag hemlagat, men inte om jag själv ska stå för det.
Tävling eller lek:Tävling. Finns det nåt man kan tävla i gör jag det.

Jacka eller kappa:Jacka.
Stark eller svag:Muskler? eh, få.
Hus eller lägenhet:Lägenhet, men när jag blir stor och rik ska jag ha hus.
Brun eller blek:Albino
Favoritbutik:Hm, nej, inte affären utan som i ett hummande. vet inte.
Favoritnöje:Skriva, umgås med kompisar, äta choklad och träna.
Favoritmat: Kärftor!
Fjantig eller tuff: Jag är en förbannat tuff fjant..
Händer eller fötter:Händer. Fötter är läskiga och farliga.
Sparare eller slösare:Sparare. Nu är jag nästan snål smålänning, dock när jag var liten brände pengar hål i mina fickor sa mamma.

Wednesday, May 03, 2006

Denna kursen har enligt mitt tycke varit väldigt lärorik. Under dess gång myntade jag ett mycket bra ord: Bakledning. Det är i en tenta en blandning mellan Bakgrund och Inledning. Ibland har jag visst svårt att hålla isår termerna. Varför inte kombinera? Under kursen har det dock varit svårt att få en syl i vädret och att ens ställa en fråga. Tillslut blev jag så frustrerad så jag ringde upp min mor, pedagogen, och frågade. Jag hade verkligen hängt upp mig på det där med SIA-skrivande. Barn skriver hst när de menar häst och ma när de menar Emma. Jag kommer ihåg det mesta sedan jag föddes, men detta har jag inget som helst minne av så jag var tvungen att ringa mor och fråga.
- Jadu. Bra fråga. Du var ju så snäll att du inte berättade att du börjat läsa och skriva. Helt plötsligt gav du din mor en halv hjärtattack när du satt i soffan och tog över kvällsläsningen. Jag har ingen aning om hur du lärde dig, men jag tror du knäckte koden direkt. Men jag kan berätta vad det första ordet du läste var. Vid fyra års ålder.

Här blir man ju givetvis nyfiken. Givetvis vill man veta. Nu ångrar jag nästan detta. Jag är en sann hultare. Mitt första ord jag läste var nämligen IKEA.

Monday, May 01, 2006


Vad är det de säger? "Riktiga män gör saker tillsammans"? Har för mig att det är något ditåt, och under helgen har jag även bevittnat att så verkligen är fallet. Huset i Kållered där jag befann mig med bästisanna och dennes sambo Peter är helt nybyggt och underbart fint. Utanför dörren har kvarterets uppenbarligen händigaste karl, Peter, själv snickrat ihop en altan. Nu var goda råd dyra för resterande män i grannskapet som absolut inte kunde anlita en snickare nu när det visar sig att man kan bygga altaner själva.

Just Peter har man främst sett till under middagarna. Övrig tid har han befunnit sig hos grannen och hjälpt honom med, just det, att bygga en altan. Huset mitt emot har en smula sorglig stämning över sin uteplats. Geggan ligger likadan samtliga dagar jag befann mig där, och EN planka kom till. Ändå var mannen i det huset ute mest hela tiden och grejade. Vad han dock fick gjort är och förblir en gåta. Just den brädan som skymtas på bilden bredvid den röda plaststolen är det dessutom troligtvis stolsägaren som lagt dit: En liten knodd med mössan nere vid näsan och röda nyckelpigegummistövlar. Hon visar pappa hur man bygger.
Även vid huset bredvid huset mittemot hålls det på att byggas altan. Brädorna placeras för upphämtning utanför Anna och Peters hus, eftersom deras altan ändå är färdig och då kan ju plankorna inte förväxlas.

Roligast med hela det här enorma grupptrycket att händigt bygga en altan är också det uppenbara tvång och den press männen känner på sig själva när grannen är ute och bygger. Då det under gårdagen hunnit observerats en hel del roliga incidenter satt jag och bästisanna och pratade om att även om ett pucko till man nu skulle vara vansinnigt dum och gå ut och bygga skulle genast grannskapets samtliga män befinna sig i byggposition, trots att regnet vräkte ner så man knappt såg handen framför sig. Vi var dock inte partiska när detta pucko helt ovetande blev Peter som knallade ut i regnvädret. Exakt två minuter och 44 sekunder senare var fem husägande män ute och snickrade altaner. Mer eller mindre framgångsrikt.