Tuesday, April 10, 2012

Om Zlatan och självbiografier i ett

Jag är boknörd. Jag vet. Det är ingen hemlighet och det är knappast något som går att dölja. Det största problemet i mitt hem är alltid var alla böcker ska få plats, men det löser sig alltid och jag fortsätter köpa böcker. Jag läser i princip allt, men jag har en extra svaghet just för självbiografier. Som nu exempelvis: jag har alltid tyckt att Zlatan är en dryg, uppblåst och egocentrisk snobb som absolut är något extra med en fotboll och passar ypperligt i Italien men inte i Svenska landslaget, och verkligen inte som kapten. Så därför lånade jag nu hans bok. Alla människor förtjänar att få sin story berättad och jag tycker man bör vara ödmjuk inför folk och dess livsöden innan man vet bättre. Därför är det roligt att läsa brottslingars självbiografier. Dels för att upptäcka vad som format dem, men också se alla ursäkter till varför de faktiskt slagit in på brottets bana.

Är det en ursäkt då? Har man ursäkter att bli kriminell, och vad är då egentligen acceptabelt? Är det okej för en kille som blivit slagen av sin farsa att gå ut och råna småungar på mobiler? Eller är det okej för tjejen som alltid blivit pressad att prestera bäst på allt för att få bekräftelse att sparka ner en gammal tant på stan? Kanske inte okej, säger många, men begripligt. Jag vet inte om jag håller med. Jag blev sjuk vid sista uttagningen till Smålandslaget, då borde jag väl åtminstone få snatta choklad på Hemköp? För att inte tala om det enorma traumat när jag slängdes av en häst med huvudet före rakt in i en ridhusvägg. Någon stackars cell hamnade säkert på fel ställe där och tyckte att brottets bana lät som en ypperlig idé. Nej, men skämt å sido. Människor är väldigt intressanta att läsa om, och då även kriminella sådana. De enda självbiografier jag hittills backat för är politikers. För ärligt talat tycker jag att de flesta politikers vars bok kommit i min väg är ungefär lika intressanta som hundbajs under skon.

Personer som beskriver tuffa barndomar och hur de hanterat det i sitt vuxna liv tycker jag är otroligt fängslande. Morgan Alling är en person som jag alltid gillat (eller rättare sagt: jag blev kär i honom som liten elvaåring när han bokstavligt talat snubblade in i tv:n i form av programledare för sommalovsprogrammet Tippen. Jag blev till och med medlem i Tippenklubben och fick en ful orange keps.). Han växte upp under fruktansvärda förhållande med missbrukarföräldrar och barnhem. Hans enda sätt att bli sedd var att spexa och göra makabra hopp och vurpor. Det blev ju som de flesta redan vet också hans inträdesbiljett i karriären. Han är ju känd som den roliga, och extremt viga parveln med rödlätt hår och fräknar.

Jag läser Torey Haydens alla böcker där hon beskriver sitt jobb som lärare för barn med mycket speciella behov. Alla böcker har en särskild elev i huvudrollen, och resten av klassen får också följa med i storyn. Man får ta del av extremt många olika fall och dess lösningar. Barn som gått från djupaste misär till ett drägligt liv där de kan kommunicera med sin omgivning. Hennes arbete är otroligt beundransvärt.

Ta Marilyn Mansons självbiografi. Mannen som ter sig skvatt galen vid första anblick vilket också tyvärr leder till sista anblicken för många eftersom han direkt blir dömd och föraktad. I mitt tycke är han ett geni. Ett extremt provocerande geni, men ändock ett geni. Han vet vad som väcker åsikter och känslor, och finns det någon som sett filmen/dokumentären Bowling for Columbine och intervjun av honom där som tycker han har fel i det han säger så får ni hemskt gärna berätta det och varför. I hans bok får man bara mer belägg för att människan är ett geni. Ett fullkomligt galet geni som inte är rädd om sig själv för fem öre förvisso.

Så, självbiografier är min svaghet och jag skulle nog kunna fortsätta recensera dem i tid och evighet.

Vad jag tycker om Zlatan nu efter att ha läst boken? Jag tycker han är en dryg, uppblåst och egocentrisk snobb som borde få ge alla oss som blivit av med en cykel på grund av stöld en ny som straff för alla cyklar han snott. Det borde gå jämt ut. Dessutom verkar han vara fruktansvärt feg.

Thursday, April 05, 2012

Men va faaaaan?!

Jag vet inte. Något har blivit så himla fel. Sju kids slår ner en 61-åring 200 meter från min lägenhet. De springer tillbaka och sparkar honom i huvudet när han redan är medvetslös och helt försvarslös. Ingen, INGEN, ingriper. Inte en käft. Detta händer mitt på dagen en söndag på ett torg där det alltid är liv och rörelse. Jag vet inte vilket som skrämmer mest: kids som kan ta till sånt brutalt våld utan till synes någon anledning, eller att alla som stod runt om bara tittade på, helt passiva. Och det är politikers fel, det är lärares fel, ja, det skylls på allt och alla, men va fan, har ungarna något ansvar eller?

Nu har det dock nått ytterligare ett stadie: imorgon ska högerextremister (nationaldemokraterna) demonstrera på torget. Självklart har då det även ordnats en motdemonstration av andra sidan. Jag tycker det är äckligt att det blandas in politik. ND skriver här om varför de demonstrerar. Ursäkta mig, men de skiter ju fullständigt i den här mannen som fortfarande ligger i koma och som om han vaknar antagligen kommer vara som en grönsak. De vill bara framföra sitt äckliga budskap att "våra landsmän inte ska behöva känna sig otrygga", eftersom killarna som utförde det här råkar vara invandrare. Spelar det någon roll? Är det inte lika vidrigt om det är sju svenska grabbar som slår ner en somalisk man? Det damp även ner en liten lapp från motdemonstranterna i min brevlåda idag. Jag tycker allt är så himla naivt. Det handlar inte om politik (eller, ja, i långa loppet handlar ju allt om politik). Kan vi bara inte vara överens om att vi är mot våld? Oavsett vem som brukar det. Kan vi inte lägga ansvar där det hör hemma: hos de som brukar våldet och hur deras föräldrar uppfostrat dem. Och kan vi inte också lägga visst ansvar på alla dem som stod bredvid och bara såg på. Man behöver väl inte gå emellan, men man kan skrika som fan, man kan larma polis, man kan gå in som grupp. Har vi inget ansvar mot våra medmänniskor?

Imorgon kommer de stå på varsin sida av torget och antagligen skrika halsarna hesa. Polisen har högsta beredskap (hur mycket skattepengar kostar inte det för övrigt? SVENSKA skattepengar for your information ND). Själv vill jag ställa mig i mitten med en helt egen skylt där det står "Eget ansvar". Därför kommer jag gå dit imorgon. Just genomföra min plan kan nog vara naivt från min egen sida, men jag tänker ändå gå. Men fortfarande fast besluten att det vore hög tid att eget ansvar bankades in, istället för att skylla på allt som går att skyllas på. Punkt och basta.