Friday, December 30, 2011

Vuxet år

Var 2011 månne året då jag faktiskt blev vuxen? Och då framkommer ju ytterligare en fråga: Vad är egentligen en vuxen? Om det är en gift person med barn, villa, volvo och villa så nej, då är jag nog så långt från vuxen man kan komma. Även om jag gärna skulle plocka in en vovve eller två i min lya. MEN, är en vuxen en person med jobb, bostad, sova klockan 22 och spela sällskapsspel på lediga kvällar, ja, då är jag nog plötsligt vuxen.

2011 är året då jag faktiskt, efter alla yrken man kan läsa om i tidigare inlägg, skaffade mig fast jobb. Eller ja, riktigt fast är det ju inte ännu, men det ska till ett rejält klavertramp av mig. Jag har nu i alla fall kommit halvvägs i min spårvagnsförarutbildning (hur många poäng kan det tänkas ge i wordfeud?), och sitter bänkad i skolbänken och lär mig om lk-fel, mekbromsfel, taxa, signaler, växlar, konflikthantering (akta er för klottrare gott folk. De är livsfarliga.) halva dagen medan jag är ute och fräser i spårvagnen andra halvan. Det är faktiskt hur roligt som helst att köra spårvagn. Totalt livsfarligt, jäkligt krångligt och skräckinjagande, men skoj. Ännu har jag inte kört på någon eller några, men jag har fått använda farobromsen (den som är för "kriser") några gånger då folk farit ut på spåret (människor verkar faktiskt tämligen självmordsbenägna i innerstan.). Vi har kört halkbana, bytt plats på vagnar, rollspelat farliga händelser i vagnen (mina kursare är skådespelartalanger vill jag lova. Särskilt när de ska spela sex år gamla och blivit kvarglömda på vagnen av sin mamma. Vi var också väldigt duktiga på att spela överförfriskade partyprissar.), utfört HLR på en docka vid namn Mini Anne, knallat under vagnen och petat på sladdar, kört rullstolar och rullatorer in på toaletter och hissar, lekt blinda i gången och så vidare. Ja, ni hör ju själva. Vi roar oss kungligt.

Så ja, vuxengrej ett: jobb. Vuxengrej två som inträffat är att jag fått lägenhet, ett förstahandskontrakt. Det har ju hänt förr i livet, men i Götet kan det ju ta relativt lång tid för att uttrycka det milt. Men nu har jag en tvåa, på femte våningen med balkong och badkar. Allt ska målas och spacklas och när jag ska hinna det har jag inte en susning om, men den står där, och den är "min". Så nu är det jobb och lya. Jag ska få mitt livs första semester. Jag har köpt mitt livs första soffa (en dyr jäkel, men på halva priset), ska köpa min första tv. Imorgon ska jag på middag och inte storpartaj.

Dock blir middag ibland fortfarande choklad eller pepparkaksdeg. Jag skriker högt när min vagn inte svänger dit jag vill. Mitt kylskåp innehåller främst cola zero och öl. Homer Simpson pryder mina sängkläder. Kanske ska jag ta det lite lugnt med att slänga med vuxenövertygelser.

Christoffer bondar med Mini Anne

"Ska han se ut såhär? undrade Filip när han vände runt på vår ena instruktör... och med tanke på hur hans vänstra skenben ser ut kan man ju undra.

Vi ringer SOS med våra fina pappmobiler.

Vi har även promenerat nere i de mörka, långa tunnlarna.

Tuesday, December 06, 2011

Ingen stor affär...

Hatten av för våra spårvagnschaufförer. Jag måste bara säga det. Det mesta går runt i mitt huvud av alla signaler, symboler, knappar, växlar, hastighetsbestämmelser och hjulaxlar. Tyckte man körkortspärmen för bil var tung är denna tyngre. Inatt fick jag jaga av obehöriga passagerare från övningsvagnen och hur mycket jag än gastade att de skulle kliva av eftersom det bara var en övningsvagn var det ingen som lyssnade. Då körde jag sammanlagt tio minuter igår. Hur jag ska drömma inatt när jag kört i över en timme idag känns lite skrämmande att tänka på. Men att köra sen... är så roligt. Igår, dag ett, var jag såklart den i gruppen som fick passera korsvägens alla kringelikrokar. Det gick rätt okej och jag körde inte över någon. Idag gick turen genom hela stan, dock med smärre missöden som bakåtrull, strömavbrott, växlar och signaler som inte ville som jag, men vi kom fram och tillbaka hela vägen, och min handledare sa att han kanske kunde nöja sig med en årsranson valium för min övningskörning.

Dock har jag åter fallit offer för det där med smeknamn, och nu har det nästan kommit ett steg för långt tror jag. För jo, jag har plockat fram min IFK-halsduk igen, och jo, jag råkade ha min ifk-hoodie under gårdagen eftersom den är mörkblå och jag tänkte smälta in lite innan uniformen kommit. Mitt nya smeknamn bland chaffisgubbarna har således blivit Blåvitt. Nu till det jag finner en smula komiskt: mitt "vanliga" smeknamn, Ica, har nu blivit Blåvitt på jobbet. Nu när jag då står för både kedjor som Maxi och Coop undrar jag när jag ska börja leva upp till namnet Hemköp, eller varför inte Willys? Och på detta undrar jag när de två förstnämnda kedjorna ska börja sponsra mig efter all gratisreklam jag bjuder på, även om just termen Blåvitt för Konsum numera är lite förlegat.

Men, på det stora hela får jag väl helt enkelt acceptera att jag får namn efter mataffärer, men vad som ska krävas för att förtjäna smeknamnet Willys vill jag inte ens tänka på...