Wednesday, December 28, 2005

Kulturkrockar behöver man inte resa långt för att utsättas av. Jag blir alltid lika förvånad när jag upptäcker hur olika livet i Hultet och livet i Eskilstuna är. Särskilt när det gäller vänner, jargong och fest. Gärna i samma kombination. Annandagens förfest spenderas av ren tradition ute i Horshult. Ja, bara namnet. Det är ett trevligt ställe ute på landet där inga gatlyktor finns, där grannarna bor sisådär en kilometer bort och mobilen fint upplyser "Endast SOS-samtal". Där sitter man i den iskalla källaren och dricker ikapp i minibaren, sjunger Timbuktu och försöker kanske skapa ett samtal med någon för att väldigt snabbt upptäcka att det är helt hopplöst i den ljudnivån. Man glider rundor och alla berömmer alla för årets händelser. Själv blir jag alltid tillfrågad hur det går med mina studier till förskollärare/socionom. Varför detta ryktet vandrar hemma i Hultet vet jag inte, men jag får alltid upplysa en hel drös med människor när jag kommer hem att jag faktiskt läser textdesign. Man träffar gamla dagisvänner, lågstadiekompisar, högstadiepolare, gymnasiekamrater och träningskollegor. Jag och en gammal måliskillkompis stod och pratade både länge och väl om våra roliga träningar och gamla minnen.
Nåväl, när alla är lagom berusade är det dags att bege sig mot bussen. Ja, då har man beställt en buss eftersom något som kallas kollektivtrafik finns inte nere hos oss. Bussen kom halv tio och halv elva började vi bege oss mot bussen. Därefter är det buss som gäller i ca 40 minuter för att ta sig till närmsta utestället som finns. Under bussresan roar man sig med att gå rundor, dricka ännu mer och ha allsång på obscena sånger om vår härstamning i Småland. De ska dessutom sjungas på dialekt, så jag får lalla med lite mest. Väl framme ska det köas och hängas in och kramas och pussas med alla man möter för att sedan finna toaletten och ännu fler kompisar. På övervåningen har vi den lite äldre generationen iklädda flanellskjortor, skinnväst med fransar, en prilla och cowboyboots alternativt trädojor på fötterna dansandes till Wisex eller något annat svängigt live-band. Nere står alla mellan 18 och 30 som packade sillar och försöker dansa till eurotechno från -95. Där trivs jag som fisken i vattnet. Dock kom jag hela tiden bort eftersom människor jag inte träffat på år och dar ständigt dök upp i mitt synfält. Jag har ju dock förmånen att känna alla discjockeys i denna lilla by, så det är bara att knalla upp på scenen, välja lite låtar och ställa sig och spana utöver folkhavet i jakt på (rätt) välkända ansikten. Man fann ju inte alltid vad man sökte men vid hemkomsten hade jag tre nya fikamöten inplanerade. Säga vad man vill om Småland, men man är väldigt sällan ensam här under julen.

Friday, December 23, 2005

Ja, då var man i Småland igen, med dimma, regn som står still i luften, ingen snö och en öm moder. Ja, snön tycker jag inte är någon förlust. Jag gillar inte snö. Men imorgon kan det få komma lite, EFTER att jag och mamma vart på kyrkogården och konsert. Så jag kan sitta inne och titta ut på allt det vita. Hittills har dagarna vart väldgt annorlunda och vänt min värld ganska så uppochner i en hast, men det är ingen man ska gå in på i en blogg, så jag låter bli. Istället kan jag berätta att jag äntligen fått träffa mina fotbollsbrudar, byta dialekt och jargong och skratta högt på Café Olé.
Gått massa promenader med en ständigt virrig hund. Hon är inte klok på en fläck, följer efter mig hela tiden, gnäller om jag är utom räckhåll och ligger ständigt på min ömma tå. Ute drar hon på alla håll och kanter, helst hela tiden. Slutligen har hon börjat knapra på en julklapp jag slagit in samt haft vår halmbock på matsedeln. Så nu blir det ingen halmbock i detta hus.
Bror har vart här hela kvällen och firat lille julafton med mig och mamma, vilket var väldigt trevligt faktiskt för att bara vara vi. Sällskap i form av brors flickvän dök oxå upp och där hamnade jag vips i rollen att kanske vara tomte åt två små pojkar och två små flickor imån. Kan bli skoj. Förmaningar av mamma dock att jag bara fick ställa upp om inte det kom mitt i våra mattider.
Dessutom tror jag mamma fått fnatt på något vis. Alla dagar jag befunnit mig här har hon tvingat i mig alkohol (ja, för jag är ju rätt svårövertalad.) De två första dagarna var det till och med rödvin. Jag som avskyr vin! Och resten av dagarna har det blivit öl. Idag blev det en snaps med, som jag verkligen inte förstår mig på. Det är ju uräckligt.
Jag har denna dag även kommit fram till att jag inte ska ha en framtida karriär som paketinslagare. Jag suger på det. Nu ska jag börja rimma och se om det går nån halvbra julfilm såhär framåt natten.

Monday, December 19, 2005

*Gäsp*
Jullov hitåt kanske? När somnade jag inatt? Vet inte, somnade jag alls? Jo, det gjorde jag för när mitt gökur gal uppstigning satte jag mig rakt upp i sängen och sa "Thank God it's monday" och sen la jag mig igen. Hur normalt är det på en skala. Dock var jag inte glad att det var måndag. Jag var glad att det var måndag i det skedet att det bara är en dag till jullov. Men väl i skolan var jag inte så glad längre. Föreläsningen var både rolig och intressant, men mitt huvud vägde ett ton så jag gav upp i rasten, shoppade mina sista julklappar och for till forever.
Dålig människa?
Sedan har jag utstått tortyr i kylans tecken, men vad gör man inte för att bli "skitsnygg"? (nej, jag har inte genomgått en plastikoperation.)

Packa är en ädel konst, och eftersom jag är rutinerad backpacker och levt nästan ett år i ryggsäck så ser jag mig nästan som en expert inom området. Dock hade jag inte med mig en drös julklappar som tog upp hälften av väskytan. Jag hade inte heller halva handbagaget fyllt med böcker och anteckningar för tenta samt omtenta. Men, å andra sidan borde jag få plats över till hemvägen eftersom jag lämpar av alla julklappar i hultet, men å andra sidan hittar jag alltid saker hemma som jag vill ha med upp. Brukar bli böcker, men denna gång måste jag ta med mig ridkläder med så jag slipper huttra ihjäl på hästryggen. Ja, poängen är att jag kommer ge mig själv en klapp på axeln om jag alls klarar mig till busshållplatsen. Sedan gäller två byten av tåg med innan man är i mamsens vård.
HJÄLP!

Saturday, December 17, 2005

Man ska visst inte ropa hej förrän man kastat stenen genom radhusfönstret.
Att folk inte har vett att gå när man stänger. Förra lördagen låste jag och Johan av misstag in någon, och denna lördagen fick vi tjata ut två killar. Att de inte själva kunde förstå att de inte skulle lyckas med en bra power point på två minuter när de inte ens kunde grunderna. Så något muttrande cyklade jag i kylan till forever för att träna. Plötsligt dog musiken, men det gjorde inte så mycket, för de har massa nya tidningar som jag inte läst. Körde lite styrketräning efteråt och då kom lilla receptionisten och jag frågade då lite försiktigt om hon ville sätta igång musiken igen. Det var dock inget hon var sugen på eftersom de stängde klockan 15. Klockan var vid detta tillfälle kvart över tre. Pinsamt ursäktande skyndade jag mig bort och ursäktade mig lite extra på vägen ner. Där fick jag för att ha klagat på studenterna.

Jag var icke vid mina sinnens fulla bruk igår. Skulle beställa en julklappsbok på nätet. Hittade massa som jag beställde. Glömde dock julklappen. Och i stan finns den inte inne nånstans. Attans, bara att gå in och göra en ny beställning. Ibland undrar jag om min hårfärg fräter på min hjärna eller om jag bara är i akut behov av jullov och hjärnförslöing.

Är det bara jag som inte förstår varför de visar Harry Potter på engelska på fredagskvällen, och sen visar Harry Potter på engelska även på lördagseftermiddagen? Hm, okej, för barn ena tiden och övriga andra tiden, men borde den inte vara på svenska vid denna tiden då? Så var det ju förr i tiden. Men, kanske är för dyrt att köpa in filmer så vi kör samma två dagar i rad och hoppas att det inte finns nån med så lite liv att de befinner sig vid tv:n vid båda tillfällena. Hej! Var kan jag skriva under på "Hon utan liv"?

Friday, December 16, 2005


Jag har vart ute och köpt världens dyraste cola light, utan att ens få någon cola för pengarna.
Allt funkade ju så bra. Kom hem pigg efter träningen och drog igång storstädningen. Skitbra. Ringde och pratade lite med mamsen och satte på en kastrull vatten på spisen för att koka upp. Blir vansinnigt sugen på cola light och sliter åt mig lite pengar, ut, igen med dörren och FAAAAN!!! nycklarna ligger jättefint på hatthyllan. Innanför min låsta dörr. där står jag, i myskläder, inga stumpor, ingen plånka eller mobil. Ut i kylan för att kolla numret till securitas och tänker gå till min lilla affär för att kanske få låna en telefon. Där står värsta farliga gänget, så vågar Ica gå dit? Nej, givetvis inte. Hittar till en granne där jag får låna en telefon medan han skalar 2 kilo lök. Securitas vill inte släppa in mig om jag inte har leg och 500:- kontant. Hur många människor har det när de knallar ut? Jag skrek att spisen är på och jag måste ju komma in. De skulle kolla runt lite. Under tiden ringde jag taxi som isst oxå skulle ha hand om sånt. Samma sak där: Du måste ha leg och 500:- kontant. Så jag satt i trapphuset med en lånad mobil och ville bara gråta. Tillslut kommer en stor och biffig vakt, som är jättetrevlig och släpper in mig. Ica in till spisen och får sedan legitimera sig. Frågar om jag ska cykla och ta ut pengar, men nej, han skjutsar mig. Då kommer Ica på att hon inte ens har 500:- på kontot, så med vakten i hallen får jag starta igång dator, logga in och föra över pengar från sparkontot. Så jag får åka stor securitasbil till bankomaten och hem igen. 500:- fattigare och ingen cola till mig för vid det här laget hade affären stängt. Jag är nu fattig, har fortfarande ett hjärta som slår i 190 samt helt virrig. Mamma rekommenderade mig att ta en sup för att lugna mig.

För övrigt är huset och dess familj klara nu. Kan du gissa vem familjen är? Maja får inte gissa för hon var med vid baket.

Tuesday, December 13, 2005

Jag älskar att inte sova en blund om nätterna. Det är så härligt. Och min ironi vet inga gränser. Alkohol brukar få mitt huvud att landa mjukt och skönt på kudden, men inte då. Kom in i nån dvala framåt småtimmarna där jag fick för mig att jag fortfarande var på O'learys, och var väldigt törstig. 03.23 sprang min granne uppför trappan och efter det var det tack och hej. Jag har funderat ut julklappsrim, planerat min hemfärd, försökt få veckan att gå ihop, druckit en massa, sett pinsamma Günter, kollat på Baywatch, läst och pratat med mig själv. Vet ni att det finns ännu ett löjligt kryss-program på tv? Som går klockan fyra på morgonen så man kan ringa in. Jag funderade på att ringa, för så många puckon kan väl inte vara uppe då?

Igår bowlades det i E-tuna. För att fira Mickes 25-årsdag. Det var väldans roligt. Bara gjort det en gång tidigare :) Jag vann på min bana och kom trea sammanlagt. Lät Micke komma tvåa eftersom han fyllde år ;)
Därefter drog sig hela gänget till O'learys för öl och mat. Det stod i menyn att min mat skulle vara stark, och mitt drickande undeer natten kunde skriva under på detta, men jäklar vad gott det var. Mycket trevlig kväll, förutom att man höll på att blåsa bort under cykelturen hem.

Känns mycket motiverande att fara till skolan nu. Tänkte dock inte vara där så hemskt länge, utan kanske shoppa upp mina sista julklappspengar istället.
Ikväll blir det pepparkaksbak.

Sunday, December 11, 2005



Bygga pepparkakshus. Varför utsätter man sig för detta? Jag kommer nu bara att känna den goda doften i en vecka, innan jag far hem till Småland. Sedan kommer jag tillbaka i januari, äter upp non stopen och slänger sedan allt i papperskorgen. Detta året kan jag dock inte äta non stopen för de var riktigt äckliga. Nåväl. Detta var en pärs vill jag lova. Jag köpte ett färdigt hur (Jag veeet, hemskt! Jag visste inte ens att man kunde det förrän för ett år sedan, men jag vet inte om det blir nåt bak iår. Beror på Maja) När jag packade upp allt hade redan en vägg gått av på mitten och skorstenens lilla skaft brustit. Nåväl, kan man limma allt annat med socker går väl det att limma ihop dem med, så det inledde jag med. Därefter satte jag ihop en kortsida med en långsida och upprepade det. När sedan dessa två delar skulle ihop började svårigheterna. Var ju tvungen att skynda sig lite så jag greppade ena delen och skulle precis greppa andra fort som attans. Jättebra, då vevade jag istället ner den delen i vasken så den gick i sju bitar. Samtidigt bränner jag tummen på andra handen som hamnat i stekpannan. Då vill man inte fortsätta, men sagt och gjort gjorde jag det. Mina svängningar med brända tummen resulterade i massa socker på ena väggen i typ av "splatter här har skett ett massmord". Därefter är mitt hus väldigt åttio. På godisland fanns nämligen bara non stop i färgerna turkos, rosa och lila. Underbart. Halva taket fick rosa non stop. Smart eftersom det ska sitta RÖDA tomtar där. Och ja, det är en grön gelékrokodil framför dörren och en dödskalle på skorstenen. Man måste ju vara lite orginell. Men snälla, hindra mig nästa år.

Idag har jag gjort en till väldigt ovanlig sak. Jag har varit i kyrkan. Där spenderar man ju inte särskilt mycket tid, men när ens skönsjungande vänner befinner sig där och ska köra lite lucialåtar måste man ju masa sig dit. Traditionsnörd som man är. Att jag dessutom fick skjuts och en god lunch på Reetro gjorde ju inte saken sämre. Jag är stolt att vara vän till tre av Eskilstunas absolut bästa sångerskor. Det var väldigt vackert och vi hade med två israeler varav en lekte paparazzi hela showen.

Ja, en ovanlig sak till har inträffat! Jag har vunnit!! Det som aldrig händer. En finfin t-shirt från Lottens julkalender. Stolt :)

Saturday, December 10, 2005


Här har ni den lilla(?!) snubbelfot klunsen jag rider. Jättefin pojke vid namnet Ramze som verkar tycka det är roligt att få hostattacker under galopprace samt följa grupptrycket och vara rädd bara för andra är det. Igår var ett träd väldigt farligt och ingen hade lust att gå förbi. Varken Ramze eller Hannas andra pålle. Så där stod vi ett bra tag. Andra bullar blev det sen under konditionsträningen. Trava ikapp en travare är inte det lättaste. Jag är van vid samlad, ganska långsam trav, men icke det här. Kände mig som en tafflig nybörjare så jag lät Ramze galoppera ikapp när det blev för mycket. På slutet hade jag som vanligt ingen känsel i... ja, i någon kroppsdel. Då hade Ica ändå förberett sig bra med tre par byxor, tre långärmade tröjor, dubbla sockor, dubbla vantar en vinterjacka, en skarf runt halsen samt Hannas underbenschaps. Jag tror att jag är hopplöst missanpassad till det svenska klimatet.
Kände dock att jag inte mådde helt kalas när jag kom hem. Frysa brukar jag göra, visst, men det här var löjligt, så jag gjorde givetvis en av de två saker som funkar för att värma upp mig. Jag åkte och tränade. Den iq man visar upp då är inte hög. Hemkomst med feber är måttligt roligt.
Nu känner jag mig överkörd av en ångvält. Okej att Ramze tränade kondition igår, men jag tränade banne mig muskler. Trodde inte man hade några muskler på de ställen jag har ont idag . På denna har jag feber, en igensvullen hals samt huvudvärk som om jag festat en vecka i sträck. Med andra ord är det synd om Ica idag. Hon som skulle städa och plugga så duktigt, och gå på ett spinningpass. Det funkar ju absolut inte idag. Jag har dessutom varken glass(jag vet, det är inte bra med glass när man har bajsont i halsen, men nu är det kris) eller choklad hemma, vilket krävs när man är sjuk, så jag får väl linda in mig i sju lager kläder igen och sticka ut näsan i kylan en snabbis.

Värt en notis är ju givetvis gårdagens VM-lottning. England även denna gång. Det ger mig minnen från när jag och fotbollshatande Åsa satt på en restaurang i Bangkok med en massa engelskmän och kollade på matchen. Vi var inte särskilt omtyckta kommer jag ihåg. Vi fick lämna landet redan samma dag. Haha. Tillbaka till lottningen. Paraguay. Ja, vad ska man säga om dem? Jag tycker inte vi ska nedvärdera nåt lag. De har haft ett väldigt bra lag, men frågan är om det håller. Får de inga bra ungdomar rostar de nog snart ihop på planen. Men, även gamla dojor kan göra mål. Eller nåt. Slutligen belönades vi även med Trinidad & Tobago. Jag har aldrig ens hört talas om stället. Men namnet är ju så härligt att det säkert blir trevligt att ha dem i samma grupp. Låter lite som Copacobana. Eller inte alls. Om Sverige går vidare? Jag skulle vilja säga "GIVETVIS!", men jag har lärt mig att Sveriges formkurva är lika rak som den linje man är övertygad om att klara i berusat tillstånd. Men, jo, jag får väl för en gångs skull vara optimist. Vi går vidare. Alla experter säger ju det ;)

Friday, December 09, 2005

Känner mig extremt morgonpigg när jag vaknar klockan sju när jag inte behöver. Dumt med andra ord. Särskilt när jag måste sticka ut mina äntligen uppvärmda fötter utanför täcket och stiga upp en snabbis. Idag säger min hals att den inte vill vara med. Eller, han orsakar så jag inte kan säga det själv. Nu på morgonen har jag med andra ord druckit té och tyckt synd om mig själv. Jag hatar nämligen té. Jag tycker inte om några varma drycker. Gjorde lite chaité eftersom det ska vara godare än mina blaskiga påsar, men utan mjölk var det hopplöst. Jag tror inte det blir bättre av att skumma upp lite vaniljyoggi och lägga i heller. Mjölk finns ju aldrig i den här lägenheten.

Jag tror jag har lyckats med den största pinsamheten på jobbet nu. Okej, det är väl bara att erkänna att varken jag eller Johan var vid våra sinnes fulla bruk i lördags, men det här är ju löjligt. "Vet du vad vi missade i lördags?". Hm, bokvagnarna? Tömma lådan? Släcka läslamporna? Läsa av besöksräknaren? Låsa in kassan vet jag att jag gjorde. "Nääää"
"En student." Okej, jag och Johan lyckades med bragden att missa och låsa in en student på bibblo. Liten miss kanske. Denne person hittade tillslut ett nummer på vår dörr till securitas som fick komma och släppa ut honom. Slutet gott, allting gott. Men det kom nog en fin räkning till bibblo å securitas vägnar som inte är uppskattat. Jag finner ändå det hela väldigt mysko. Jag minns nämligen att en jobbig stammis kom in tre minuter i två och skulle kopiera, och jag gick med henne. På tillbakavägen var klockan över två och jag kollade rundor. Denna student hävdar att han satt vid en dator, men där var jag och kollade. Min teori är snarare att han gömt sig och sen snott med sig något han ville ha och därefter ringt. Ja, möjligtvis falska anklagelser, men märker man inte när personalen går runt och säger till alla att vi stänger nu, övriga människor avlägsnar sig och biblioteket släcks tillslut ner. Ger man sig inte tillkänna då? Luktar mystik enligt min mening, fast det kan bero på chaitéet som ger lite orientaliska dofter.
Nu ska Ica gå och pälsa på sig sju kilo kläder och dra sig mot bussen.

Thursday, December 08, 2005

Idag har jag vart en bussåkare, på sightseeingsätt. Och helt ofrivilligt. Trodde jag skulle ut och uppleva naturen på hästryggen under dagen, men ack så fel jag hade. Inte tillräckligt påklädd tog jag bussen till Barva. Alla kläder fint nerpackade i väskan eftersom jag inte ville se ut som en micelingubbe i skolan. Klockan tolv står jag vid hållplats "Barva Handel". Jag kan dock inte förstå varför den heter så, för ingen handel är i sikte. Bara skog och väg och en villa. Och jag väntar på min skjuts, och väntar och väntar. Klockan 12.47 vet jag att en buss hem ska komma förbi, så vid tjugo i går jag helt sonika över vägen, väntar lite till och hoppar sen på bussen hem igen, med helt bortdomnade fötter och händer samt knän som stelnat. När jag var tryggt tillbaka i stan igen var Icas kropp för kall för att cykla hem. Då cyklar man istället till Forever, och ställer sig i deras ångbastu med kläderna på. Det var skönt. När jag fått känsel tillbaka sprang jag raskt ner och tränade mig till en normalare temperatur innan jag tävlade med bussen på vägen hem. I skoltider vinner jag även på hemvägen, fast det är uppförsbacke och motvind. Varför tävlar man mot bussen ens? Leker jag populärmusik från Vituula? Nej, jag tänker bara en varm tanke om att jag tjänar pengar på att cykla, får bättre motion och dessutom kommer fram snabbare.
Ridturen? Jodå, den blir av imorgon istället. Då ska jag vara påpälsad innan jag lämnar lägenheten.
Just det, tvätten är klar.

Tuesday, December 06, 2005

Vad det är skönt att msn finns. Hur skulle man annars hålla kontakten med alla underbara människor från ens barndom? Ringa och sånt är för stor grej och man måste verkligen ha en bra anledning att ringa. Msn däremot är det bara att börja tjata på. När man sitter på jobbet och blir ledsen på alla otrevliga studenter är det väldigt uppskattat att ha msn, och att alla dessa bloggar finns. Påbörjade datordagen i julkalendern, som jag faktiskt tror jag fixade, och fick massa julkänslor på köpet (fast som avtar när det fortfarande bara är ett ensiffrigt datum och regnet stilla faller). Därefter slogs jag av minnen i Åsas blogg när hon berättar om musiks betydelse i ens liv. Det bästa var om Alanis och Enya. Särskilt Alanis i ett hostelrum med en dunk vin. Och en Ica som skulle i fyllan och villan släcka taklampan och treva sig mot sängen. Hon trevade och trevade och gick flera kilometer tyckte hon. Tillslut "måste sängen bara vara här" menade hon och kastade sig framåt i tron att landningen skulle bli mjuk (hur man nu kan tro det om en hostelsäng) och behaglig. Jodå, kunde blivit mjukare. Det enda som hamnade i sängen var ansiktet, och det träffade på sängkanten. Resten av Ica hamnade på golvet. Ica sa "AJ!"
Det gav lite leenden mitt i jobbandet.
Har suttit och slöpratat lite med Micke och Kristina med, vilket alltid är trevligt. Msn är helt enkelt himla bra. Vad skulle jag annars göra på jobbet? Jobba?
Fick dessutom komma två timmar för tidigt idag. Ger väl mer pengar, men mindre pluggtid, och jag som skulle ringa sjukan med. Attans.

Jag vill ha jul och åka hem nu. Julklapparna är nästan klara och min hund ger snart mamma nervsammanbrott. Jag behöver åka hem och styra upp saker.

Saturday, December 03, 2005

Efter tre dagar med sena kvällar och alkoholintag kände jag att en kväll i min ensamhet med myskläder och choklad kändes lämpligt.
Torsdagens personalfest kändes väldigt bibbloaktig. Som man kan vänta. När tävlingarna består av googlande av ord, underhållningen är bibliotikarieskämt och sången är om att fråga en bibblotant om hjälp vet man att man hamnat på rätt ställe. När dessutom en bild på en mycket ilsken superhjältekvinna med en pratbubbla innehållande meningen "look it up!" pryder väggen under hela middagen kan man inte tvivla. Här är det bibblostämning. Maten gav dock orgasmvarning med mozarella, tomat, basilika, olivolja, oxkött med parmesan, parmaskinka med nån ostgrej, samt bröd med pesto till förätt. Kalv med parmaskinka på i gräddsås med gorgonzola, potatislåda med grönsaker till huvudrätt och hör bara orden: Vaniljfyllda chokladbollar i kahluagrädde till efterrätt. Ja, Ica hade magknip som hette duga vid hemkomst. En trevlig tävling där jag fick göra charader till Saddam Hussein och göra bort mig för jag inte visste vem Tage Danielsson var på en gammal bild (Jag som dyrkar Karl-Bertil).

Nåväl, gårdagens medlemsfest blev också onekligen orginell. Började med att man fick en klisterlapp fastsatt på sig med nåt känt namn. Allt från friidrottare till författare, disneyfigurer och schlagerstjärnor. Passande nog satt Carolina Klüfts namn på mig. Vårt friidrottarlag skulle framföra den hemsk låten "Han ser ut som en karl" eller vad den heter. Perfektionistlollo försökte göra nån koreografi, men det blev föga lyckat.
Sedan blev det för mycket alkohol både för den ena och den andra. Jag satt visst still i samma ställning lite väl länge, men piggnade till tillslut och fick då visa mina modersinstinkter som jag trodde var väl dolda, men inte då. Så jag blev omhändertagande. Min äckliga tå ropade med efter uppmärksamhet om en operation eftersom x antal människor beslutade sig för att kliva på just den tån. Jag led i tysthet. Tillslut kom jag på sista bussen hem, som visst var fel buss, men jag hamnade på baksidan av Ica komet, och det var ju inte så illa pinkat, men inte vad jag planerat kanske. Gjorde lyxmackor när jag kom hem.

Jobba idag var inte välkommet. Dock hann jag öppna, tända, stämpla tidningar, starta, logga in, öppna kassa och allt innan jag upptäcker att jag är ensam. Man vill inte jobba ensam på bibblo. Man FÅR inte jobba ensam på bibblo. Tio minuter efter öppning dyker en bakfull kollega upp, så det var nog mycket lockande att gå fram till disken idag. Ovanligt lungt, kan kanske bero på den dimma av alkoholdoft runt oss. Tre minuter innan stängning kommer en kund och vill fylla på utskriftskonto, ha kvitto, köpa ett A3 á 1:-, ha kvitto, ha hjälp att kopiera evenemangsguiden i Ekuriren och allt detta på tre minuter. Vissa blir man lite... trötta på.
Trevligt aerobicpass på forever följde innan jag styrde kosan hem för att stanna här resten av kvällen. aaahhh-

Thursday, December 01, 2005

Jag sitter i min lägenhet invirad i massa filtar. Inget plugg som är akut, har cola light i kylen, är färdigtränad och jag fryser inte. Med andra ord borde allt kännas perfekt och jag borde stanna här. Dock ska jag snart ge mig ut i bajsvädret(förlåt mitt otroligt mogna ordval, men jag avskyr verkligen snö!) och förflytta mig till bibblo för en civilicerad personalfest. Kan bli intressant. Tyvärr tyvärr är Cissi sjuk, alltså ingen utgång i Västerås med övernattning, utan ensamt party party med bibblotanterna där hälften är på tjocken och inte kan inta alkohol och andra hälften måste hem till man och barn i tid och kör därför och kan på så sätt inte heller inta alkohol. Hoppas det finns många snälla och trevliga studentvakter i Västerås. Och jag vill inte vakna bakfull imorgon, vilket jag gjorde idag. Jag och Maja tog tre öl. Det ska man väl klara som kvinna? Men nejdå, jag var ganska kalaskul när jag väl kom hem och då hade jag dessutom slagit hastighetsrekord på cykelturen hem då kylan var väldans påtaglig. Sedan fick jag sitta och prata med mig själv på sängkanten innan det var riskfritt att lägga sig och nana. Trevligt initiativ att sälja korgar med popcorn ute. Det var gott.

Jag kanske borde försöka göra mig "snygg och attraktiv" som det stod på inbjudningskortet att man skulle vara. Jag tror inte fleecetröja, jazzpants, fluffiga rosa tofflor och en gul fleecefilt med Zoo-motiv hamnar inom den kategorin.
Oj, måste ju slå in julklappen! Den höll jag på att glömma. Jag vill inte ha tandborstar.