Saturday, April 26, 2008

Lustiga husets återkomst med hemlig gäst

När den djefla mannen är borta och Lotten jobbar som hon gör får jag studsa in och se till att kottarna i familjen kommer iväg dit de ska på morgonen. Det hela är en mycket roande och intressant upplevelse. Vid framkomst runt sjusnåret är det full rulle i hela huset. Denna veckan skulle dessutom deras köksgolv fixas vilket gjorde att tre kottar satt bänkade vid tv:n i vardagsrummet och krubbade frulle. 13-åringen som brukar lösa det mesta av organisationen befann sig i veckan på annan ort vilket gjorde mig en smula nervös. Femtonåringen springer mest runt och försvinner sedan fort som ögat hemifrån. Kvar är jag, en tioåring, en åttaåring och en femåring, och en hemlig gäst som jag återkommer till.

Det förvånar mig varje gång jag är där hur ordentliga kottar det verkligen finns (särskilt med tanke på sina släktdrag). Frukosten blev i och för sig en aningens försummad till förmån för den tecknade, tjeckiska mullvaden som härjade runt på tv:n. Det spelades dessutom fiol i varje småavsnitt som till slut gav mig hemska mardrömmar. Vid relativt täta mellanrum bad jag femåringen att slänga i sig en liten tugga av frullen så han skulle bli klar innan det var dags för lunch.

Innan femtonåringen slänger igen dörren berättar han hälsningen från sin mor att åttaåringens hår skulle behöva en tofs. För att verka snäll frågar jag i min dumhet åttaåringen om hon vill ha en tofs eller en fläta. Helt ärligt trodde jag att tofsen skulle vara ett säkert kort och räknade iskallt bort flätan eftersom det verkligen inte är min starka sida. Unguschlingen valde naturligtvis flätan. Och då har den stackars tjejen dessutom liknande hår som jag som bara faller ut och faller ut. Efter tre försök och x antal AJ anser vi oss vara nöjda och två av kottarna försvinner till skolan. Kvar är jag, femåringen, ett ton disk, lite skinka på mattan och den hemliga gästen.

De fyra förstnämnda avlägsnar sig inom loppet av tjugo minuter. Det skulle lätt kunnat reducerats till tio om det inte vore så att jag nästan tvingade på lillkillen en bävernylonoverall i vårvädret, vill tvinga honom till vantar, letade efter jacka utan resultat, hittade tillslut en för kort fleecejacka utan dragkedja som fick duga och ett par för stora skor som jag misstänkte tillhörde åttaåringen.

Under vägen till dagis diskuterar jag och femåringen skuggor, snabbspringning, dinosaurier, studsmattenät, huruvida man kan vara både brandkår och polis samtidigt, och vad som är godast i hela världen. Femåringen är betydligt mer nyttig än jag som väljer jordgubbar där jag väljer choklad. Varje gång han hör ordet jordgubbe får han nåt lyriskt i blicken. Under de par hundra meterna hinner jag dessutom bita honom i örat, bli skjuten som tack och båda lyckas dö i höjd med lekparken.

När jag väl lämnat grabben och återkommit till huset håller jag på att skrämmas ihjäl av två golvläggare som ser förvånat på mig som bara dimper in i huset och aldrig har synts av dem tidigare.

Som tack för hjälpen fick jag äran att botanisera husets sneakersfyllda trapp i jakt på ett par vita dojor som skulle funka att låna till kvällens medlemsfest. Där finns ju alla storlekar och färger. Sagt och gjort tar jag vännen Emily med mig och vi låser upp ytterdörren och kliver in. När jag som bäst sitter på huk och kastar bland skor frågar Emily lite försiktigt om familjen har katt. Jag berättar att så verkligen inte är fallet, men tittar ändå upp. Ärligt talat förstår jag Emilys fråga för från kökets diskmaskin under alla skåp sprang världens kanske största råtta. Hade jag inte sett den hårlösa långa svansen hade jag trott att det var en ponny med stora öron. Råttan blev uppenbarligen lika skraj som vi och försvann in bakom kylskåpet. Kort därefter börjar kylskåpet durra högt så att jag och Emily tror att det är råttan som väser åt oss och slänger igen ytterdörren och avlägsnar oss. Därefter kom vi fram till att durrandet kanske betydde att stackaren blev grillad där bakom men vi försvann visslande med blicken i himlen.

Efter mailkontakt med husägaren fick jag svaret att nu skulle Lotten ta ledigt från jobbet och sitta och vänta med en älgstudsare i beredskap. Jag hoppas egentligen att råttstackaren grillades. Och att den djefla mannen numera håller sig hemma.

Friday, April 18, 2008

SM-GUUUUULD!

Egentligen förstår jag inte varför jag ens tittar på idrott. Jag får så ont i magen och blir stressad och hysterisk och skriker lyckligt vid medgång och bankar handen i soffan vid motgång. Det sistnämnda är högst olämpligt när man har en axel i det skick som jag nu har. Dessutom ska jag inte skrika för högt eftersom munnen smärtar och tandläkaren gav mig pencillin och sa åt mig att hålla mig lugn tills nästa tisdag då visdomstand nummer tre ryker.

Men jag tittar lik fasen på sport. Och hejar. Just nu är jag så lyckligt att det inte ens spelar någon roll att grannarna på ena sidan väggen slaktar låt efter låt på singstar och andra gänget mest har skriktävlingar av okänd anledning.

Jag minns första gången HV71 tog sm-guld. Det var 1995 och jag var på Teneriffa med familjen. Eftersom jag vid den tidpunkten hade akut öroninflammation och därför inte fick bada satt jag och pratade med ställets papegoja Pepe hela tiden. Vi pratade lite hockey, men åt mest, och jag hade ingen aning om hur det gick i finalspelet. En morgon när jag skulle knalla första rundan till läskautomaten hade någon vänligt hängt upp ett vanligt A4-papper på anslagstavlan där det stod "HV71 är svenska mästare i ishockey!" Jag blev så himla glad och bror tyckte ännu en gång av alla i ordningen att jag inte var klok i huvudet.

Andra sm-guldet befann jag mig i Etuna och hade ingen hockeysympatisör alls i min närhet. Största glädjen fick jag ut av att mobba mitt ex för att hans lag åkte ut. Det kan jag lova har hållt i sig.

Nu har det alltså hänt igen. Efter två inledande matcher med förluster såg det ju ganska mörkt ut för mitt älskade HV. Dock visade de var skåpet ska stå, och framför allt i vilket klubbhus skåp bucklan ska stå. De vände och vann fyra matcher på raken.

Sista matchen spelades idag (hade HV dock förlorat hade det spelats en sjunde och avgörande match på söndag) och matchuschlingen gick till Sudden death. Det är plågsamt när sådant händer. Man får tics i ögonvrån och förlorar stora mängder hår på grund av förtvivlat ryckande i de stackars tussarna på skallen. Nu gick det dock vägen. HV petade in den sista avgörande pucken, kastade hjälmar, handskar och klubbor och jublade. Det sistnämnda gjorde även jag och slängde på telefonen i örat på Johanna och gav Heléne en hjärtattack. Man FÅR göra sånt när man blir glad. Inte ens de falska skrålet till underbara låten Everybody hurts kan nu dämpa mitt lyckliga sinneslag. Jag säger bara: SM-GUUUUUULD! Jag är stolt smålänning!

Bilden snodd från Aftonbladet.

Wednesday, April 09, 2008

Hundslagsmål och roliga piller

Dagen idag inleddes med en väckarklocka som inte ringde. Däremot ringde dörrklockan och in kom två små glada, men ack så blöta hundbrudar och studsade upp i min säng. Det var bara att gilla läget och trycka in sig mellan dem och acceptera ett hundarsel i fejan för att kunna få sova lite till.

När vi väl bestämde oss för att stiga upp låg snön kvar på marken utanför fönstret, och föll dessutom ner samtidigt. När det är april och man fått många smakprov på våren blir Ica inte glad vid sådana tillfällen. Ica blir förvisso sällan glad för snö, men det här tar priset. Särskilt när de där två hårtussarna dessutom ska gå ut på långpromenad. På detta har man en sprucken svans och en pajad axel. Dock har jag fått roliga piller som är fnissframkallande, men dock även magontsframkallande.

Jag tyckte med andra ord en smula synd om mig själv denna onsdagsmorgon, men det gick över ganska fort när det visade sig att jag skulle få sällskap på den snöblaskiga promenaden och att hundarna var ovanligt kärvänliga.

Väl hemma igen plaskblöta och hungriga satte sig jag och Cissi ner för att äta lunch. Hundarna tittade på och krävde lite gos och lek emellanåt. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände mer än att jag kastade iväg Sa-Gas skallerfisk och Ma-Ya visst råkade stå lite väl nära dess landningsplats. Sa-Ga blev skogstokig och slängde sig över inte ont anande Ma-Ya. Det utbröt värsta slagsmålet som avancerade från köket genom hallen och fram till vardagsrummet. Jag flög efter som skjuten i en kanon och försökte sära på dem. Det är inte en lätt match när två hundar flyger upp och ner och skäller, skriker och slåss. Jag fick tag på ett nackskinn som tillhörde Sa-Ga och försökte få isär dem, men det hjälpte föga. De fortsatte slåss med mig hängandes efter. Jag såg Cissi i ögonvrån och tyckte att jepp, nu tar vi varsin så slutar de. Men i nästa ögonblick såg jag inte Cissi längre och undrade om hon verkligen gått tillbaka och fortsatt fika.

Plötsligt stod jag med en väldigt blöt hund i handen och märkte att även jag var dränkt. Bakom oss stod en Cissi med en wokpanna som det droppade vatten från. Jag vet inte vem som tappade hakan mest, jag eller hundarna. Hon hade tillskillnad från mig vart lite handlingskraftig och hämtat första bästa redskap att fylla med vatten för att sära på hundarna. Om det var meningen att jag och en hund skulle bli dyngsura istället för två hundar vet jag inte, men det funkade ju det med. Hundarna slutade slåss och den ena blev instängd i mitt rum för att ha startat slagsmålet, medan den andra fick tröstas ur sin akut kommande depression. Efter det kolapsade jag i soffan med en deppig stackars hund på ena sidan och en hund som skämdes som... ja, som en hund, på andra. Tack och lov för mina piller.

Sunday, April 06, 2008

Fotbollsmissnöje och handbollsmagsår

Damallsvenskan börjar idag. Hur många vet det? Ja, som ni förstår kommer detta bli ett Ica-är-irriterad-över-diskrimineringen-av-damfotboll-inlägg.

Strunt samma. Idag är det preimär. Rutinerade och vinsttippade Djurgården möter nykomlingarna Kristianstads DFF. Det laget har man ju mött ett par gånger, vunnit desto färre. Snarare aldrig skulle jag väl tippa på. Jag minns flertalet mål jag släppt in mot de damerna. Nu är dock så inte fallet. De har sin allsvenska premiär idag. Och trots att jag sitter uppe i Norrland vill jag se matchen då en av mina forna lagkompisar och dessutom nära vän i form av Frida P spelar. Går det dock för sig? Nej, eftersom tv inte sänder matchen. Jag kan förstå att tv inte satsar på de nya lagen, men det är ju Djurgården också för bövelen.

Herrallsvenskan hade preimär förra helgen. Det sändes minsann. Första dammatchen som kommer sändas på tv är 19 maj. Varan detta? Alltså, alla mängder av sportkanaler och andra kanaler vi har kan väl nån offra sig under helgtid? Eller? Snälla? Kan vi visa kassa Alla älskar Raymond och Fran i dubbelavsnitt och för att inte tala om alla rysningsframkallande ordleksprogram som Capish och Momento under lördagar och söndagar kan man väl likagärna få se lite bolltrollande?

Jag vet dock att många andras favvosporter inte visas alls, men jag måste ändå få gnälla lite. Just eftersom skillnaden ligger så väldigt mellan dam- och herrprestationer. Därför får jag helt enkelt offra min söndag på att promenera en sväng, bli bättre på att teckna en katt eller varför inte en häst och se underbara Night at the Roxbury. Det får väl duga som ersättning. Men det är under protest. Jag vill se fotboll!


Jaja, ni får la duga
Uppdatering
Istället för fotboll så hamnade jag i handbollen istället. Den sista och avgörande matchen mellan Hammarby och GUIF. Och jag måste erkänna att det här är magsårsframkallande. Då jag inte ens är särskilt intresserad av handboll, men man får väl stötta sitt "hemmalag". På detta så kan jag berätta att i första halvlek låg GUIF under med 14-4. De hade tio bollar att plocka upp. Nu i andra har de släppt in EN boll hittills och nu står det plötsligt 18-17. Det är ganska cool tycker jag.
Och nu är det kvitterat. De gör ett mål i minuten ju. Tyvärr vet jag inte ens hur långa halvlekarna är i handboll, så jag har ingen aning hur länge jag måste sitta här på nålar. Okej, ännu coolare: nu leder GUIF med 18-19.
På detta har vi en målis som både är söt och jäkligt duktig. I mitt tycke är handbollskillar lite som volleybollsnubbar: långa, rangliga och ja... inte så mycket mer, och jag håller fast vid det, för målvakterna tillhör en annan liga. Kanske ska googla på honom.
20 lika och nu är det straff för Hammarby. Dumt. Men vår målis räddar. Ska helt klart googla.
Uppdatering igen
Fyra sekunder kvar. Attans. Där åkte stackars GUIF ut. De var så förbenat bra. Så orättvist.

Wednesday, April 02, 2008

Kolla in min hylla liksom

Jag har kommit på att jag har ännu en ovana. En ovana som inte har begynnelsebokstaven C och sådeles inte är choklad eller cola light. Alla som läser min blogg och synnerligen det förrförra inlägget vet att jag är en boknörd. Det är väl främst ur detta ovanan har fötts. Jag är på tok för stor konsument av bokhyllor. Eftersom lägenheten inte är hur stor som helst börjar detta bli ett problem. De fyra senaste tripparna till IKEA som Etunabo har inneburit en bokhylla med i bagaget hem. Bara det i sig har varit en pärs med tanke på att ingen av bilarna jag och mitt kompani tagit oss till IKEA i har varit en kombi, men ändå.

Så blev även fallet denna gång. Men dock inte för mina böcker utan för mina dvd-filmer som av någon oförklarlig anledning förökat sig å det grövsta. Dock kan jag inte påstå att det grämer mig.

Vid hemkomst satte jag genast igång att montera min billywannabe. Det tog dryga 30 minuter och gjorde sådeles att jag missade dagens första Simpsonsavsnitt klockan 16:00. Därefter tog det ju en liten halvtimme att ställa upp och sortera alla filmer i bokstavsordning vilket gjorde att jag även missade andra avsnittet vid 16:30. När det var klart insåg jag att lägenheten var i stort behov av en dammsugning av alla trämolekyler som lossnat vid montering, samt allt damm som samlats under de tre år som filmerna stått där de stod. Då missade jag även tredje avsnittet vid 17:00. Nu är det Champions leauge på sexan och gjorde att ett av kvällens Simpsonsavsnitt utgick. Det stör mig dock föga då det nu är Arsenal som spelar och de precis gjorde 1-0 mot Liverpool.

Tillbaka till bokhyllan då så blev jag en smula fundersam när jag öppnade kartongen.

Är det inte meningen att båda kortsidorna ska ha samma färg (äsch, nu kvitterade Liverpool)? I mitt tycke är de här två sidorna mer lika bok och björk istället för bok och bok. Men det spelar väl ingen större roll. Man ser ju inte sidorna samtidigt.

Dock är jag väldigt nöjd med resultatet. Allt i bokstavsordning. Boxar från tv-serier får dock hamna själva och längst ner fick faktiskt mina playstationspel plats.