Wednesday, May 21, 2008

Jag anar ugglor som får kläder

Mitt internet hemma i lägenheten har beslutat att skicka helt uppåt väggarna konstiga signaler mellan router, dator, tele 2 och var nu alla signaler kan hamna. Det fungerar med andra ord inte för fem öre och jag är bitter. Inget internet känns ungefär som när jag och Åsa var strandade i Berry utan varesig mat, mobiltäckning, internet, dusch, toalett. Men gott om råttor och spindlar hade vi. Nu vill jag ha tillbaka mitt internet för att kunna blogga om hur jag springer vilse i ett spår jag precis sprungit åt andra hållet. Jag vill blogga om kommande EM och Sveriges chanser. Jag vill framför allt slösurfa när jag är rastlös och uttråkad, men icke.

Nu fick jag istället bjuda hem Johanna på yatzy och öl. Sedan inkluderade vi Heléne och körde istället på fulgrogg och sällskapsspel. I och för sig mycket trevligt och betydligt mer socialt än att blogga, men inte alls särskilt bra för levern i längden. Därför vill jag verkligen att Tele 2 ska få sina teknikertummar ur arslet och fixa mitt internet. Annars tänker inte jag betala min räkning.

Därför sitter jag nu strandad på en dator i bibblo. Eftersom jag inte tycker om en massa folk som springer runt mig när jag skriver har jag helt enkelt snott en ur personalens rum och sitter och surfar här. Hennes lunchrast är snart slut och musen till datorn är fruktansvärt irriterande då den knarrar hela tiden man använder den. Jag borde lärt mig fler kortkommandon. På det hela springer folk förbi och undrar om jag börjat jobba igen. Skulle jag då sitta här? Då skulle jag väl ändå sitta bakom disken och surfa?

Vad jag försöker få ut av detta inlägget är varför det är torrt som i en öken och tomt som i en ölburk i lägenheten på bloggen just nu. Givetvis hoppas jag snart på bättring inom ämnet. Kanske kan önska mig ett fungerande nät i födelsedagspresent? Näe, jag vill ju ha en ny landslagströja. Med tryck.

Wednesday, May 14, 2008

Jag är ju enbart lyckad

Nu är det dags för det här med utmaningar igen. Denna gång slängde Christina över den så här i början av veckan. Jag lät tanken vila lite, men kommit fram till att nu är det dags. Just konceptet att man kan skriva det ytligt/djupt, konkret/abstrakt, flummigt/döseriöst är ju hur roligt som helst. Var jag kommer hamna vet jag dock inte förrän jag är klar.

Vad jag lyckats med:
- Rädda majoriteten av straffar jag fått mot mig
- Slå ut mitt lag ur Kal å Ada
- Vinna ett set på servar
- Slå ihjäl en stor demon
- Övervinna min skräck att sjunga offentligt, dock gör jag det inte själv, och det låter inte bra, men ändå
- Ta examen trots ett halvårs frånvaro
- Skaffa en vänskapskrets jag är stolt över
- Skala tre kilo räkor på kort tid
- Få frakturer på grund av andras yttre våld


Vad jag misslyckats med:
- Äta grönsaker varje dag
- Släppa människor inpå livet
- Vinna VM-guld i någon idrott
- Stå på scen med Michael Jackson
- Sjunga rent
- Behålla mina cyklar
- Få mina krukväxter att överleva
- Lära mig rita fint
- Resa jorden runt innan 25 års ålder
- Säga nej
- Hålla lägenheten städad
- Lära mig lyssna på Winnerbäck
- Fullfölja saker jag lovat mig själv
- Läsa alla klassikerböcker och se alla klassikerfilmer
- Hålla kontakten med alla jag velat
- Bota min motvilja till telefonen
- Skaffa magrutor och synliga biceps
- Att skriva klart min bok på ett år

Vad jag låtsas:
- Att jag alltid är glad
- Att anledningen till att jag inte är proffs i något är att ingen talangscout sett mig
- Att jag är en blivande bestsellerförfattare
- Att jag har bättre kondition än jag har
- Att axeln och arslet bara hallucinerar att dem gör ont
- Att jag visst skulle gift mig med Heath Ledger om han inte begått självmord
- Att mina silverfiskar fortfarande är samma två som när jag flyttade hit, och att de inte har förökat sig för Egon och Per har inte tillstånd att adoptera
- Att pengaproblem alltid löser sig
- Att jag enbart är lyckad


Utmana vidare? Jag kommer antagligen att vilja uppdatera sedan när jag tänkt efter. Men jag tycker ändå att Gloria, Fjant, Åsa och Kristina kan ta och svara.

Tuesday, May 13, 2008

Kal å Ada

När man vart i Göteborg och spelat volleyboll hela helgen ser man fram mot att få sova på måndagen. Sånt händer inte i min värld. Strax efter klockan sju ringde mobilen och ett par timmar senare satt jag i min lilla postbil och körde runt igen. Det var i och för sig mycket trivsamt så jag klarade mig utan sovmorgon. Det togs igen under eftermiddagen.

Endast 10 minuter försenade kom Vildroslaget under fredagseftermiddagen ur stan med två minibussar bakom sig med mål Göteborg och volleybollturnering. Samtliga nio brudar som laget bestod av fick plats i samma buss, vilket betydde att våra coaches fick åka i en annan. Det var det nog lyckliga över egentligen. Hela resan innebar snuskprat och sjungande, och inte vilket sjungande som helst utan Carola och schlager, samt lite girl power-låtar som It's raining men. Sistnämnda utvecklade jag och Johanna en underbart fin pantomim till. Bussen var som en bastu och med träsmak i arslet och fastsvettade tröjor hoppade vi x antal timmar och smärre röstresurser senare äntligen ur bussarna framför vårt vandrarhem i Götet. Fina våningssängar och förmanande text om att man inte fick sitta i fönstren då det var risk för fall. Hur i hela friden man skulle lyckas falla ut när det bara var tillåtet att ha fönstret öppet tio centimeter är för mig en fråga.

Sju tappra brudar stack genast till stan för lite mat och rolig utsikt över balklänningar och mindre rolig över gubbsjuka äckel som stod med handen i brallorna utanför. Vi fick en mycket oerfaren servitör som gav oss mat innan drickan, bad oss räkna ihop vår egen nota, tog betalt innan maten, kollade inte så han fick rätt antal pengar och gav oss en cider för mycket. Sist av allt kastade han en kniv i huvudet på mig och var rädd att förlora en gaffel ner i Kristinas väska.

Vi inledde hela turneringen med match redan klockan 8:30 på lördagsmorgon mot ett division I-lag. Dock gick det hela väl okej. Vi spelade 1-1 i set och jag fick sätta den avgörande bollen. Det kanske vägde upp att jag spelade oss ur Kal å Ada förra året. Dötiden mellan matcherna spenderade vi utomhus solandes och spanandes på grabbar, eller ja, jag och Jenny i alla fall.

Andra matchen mötte vi ett lag från division II och spelade även där 1-1 i set. Till sista matchen fick vi lite publikstöd och lyckades vinna med 2-0 vilket gjorde att vi kom tvåa i vår grupp och gav oss sovmorgon ända till 10:30. Det har aldrig hänt förr. Vi firade dagens insats med förfest i ett av rummen med öl, cider, grova mackor och salta pinnar i en salig röra innan vi drog till Liseberg för att möta upp ungdomslaget och "de vuxna". Dock hamnade vi visst halvvägs till Sundsvall när vi råkade missa avfarten till Lisebergs parkering. Jag, Johanna, Chompoo och Kristina som är lagets juniorer löste åkband och sprang omkring som tokar för att åka allt vi hann med. Johanna lyckades skalla mig till en halv hjärnskakning i flumeridern, men eftersom det inte finns så mycket att skaka om blev den bara halv.

Vår första slutspelsmatch visade sig bli mot ett elitserielag. Det kändes ju måttligt roande och vi blev en aning nedstämnda. Dock helt i onödan. Efter en svettig pärs slog vi ut dem med 2-1 i set. Dock fick vi se oss besegrade av ett jämnbra men lägre klassat lag än oss i kvarten. Det gav dem straffpoäng som vi inte orkade hämta upp. Ica lyckades med bragden att få hjärnsläpp på nästnäst sista bollen och varken tog emot eller flyttade mig från en serve som skulle gå solklart ut. Jag stod istället kvar, fick bollen i magen och dödade den rejält.

Smärre domarinsatser stod vi också för. Jag och Johanna skulle bli bjudna på drinkar av en tränare som önskar vara anonym om vi dömde fördel hans lag. Under samma match råkade jag arsla en norrman i huvudet men menade att det var ett straff för att han kastade in en visselpipa på vår plan. Han tyckte det var en fullständigt acceptabel handling från min sida.

Min axel ville hela helgen flytta hemifrån och hela tiden öste smickrande kommentarer över en. Jag kan icke begripa att vilket lag jag än är med i blir jag det kollektiva mobboffret. Dock känns det som att det spelar kvitta med tanke på hur fruktansvärt roligt vi har ihop och att jag skriver under på Johannas önskan att Kal å Ada ska spelas mer än en gång per år. Hur dåligt vi än må spela emellanåt är vi banne mig världens roligaste lag. Även när vi snackar bajs och stannar mitt i en korsning med trafikljus för att en av oss håller på att kvävas av kaffe och choklad på grund av en uppmanande kommentar. Man kan ju inte vara på topp jämt.


Hela laget under seriösa omständigheter

... och under mindre seriösa

Friday, May 09, 2008

Vildrosor och stjärnstoft

Förra året vid den här tiden åkte Eskilstuna volleybolls damer iväg och spelade turnering i Göteborg under namnet Turkossorna. Det hela var lite roligt eftersom vi hade turkosa uppvärmningströjor. I år är det inte alls lika roligt. Fråga mig inte hur det hela inträffade, men hade jag inte vart skadad och då inte tränat på x antal veckor hade det här aldrig hänt. Jag hade inte för en sekund gått med på att spela i laget(för att uttrycka sig lite väl drastiskt kanske). Vi åker nu iväg och heter Vildrosorna(!!). Vem i hela friden kommer på ett sådant namn? Med oss tar vi vårt b-lag Stjärnstoft som skriker Sushi vid varje vunnen boll (Inget konstigt med det, i volleyboll skriker folk de mest suspekta saker när de vinner bollar: push it yeah, Urgur, Snarf, Gösta, Balders osv.). Värst av allt är inte just att vi heter Vildrosorna som lätt förväxlas med Vildtrosorna, utan hemskast av allt är våra nya uppvärmningströjor: de är grisrosa!

Sedan när bär jag synligt ett rosa plagg? Det har inte hänt efter 11 års ålder i alla fall. Med andra ord är det ett tag sedan. På detta att plagget är grisrosa är vårt tryck skrivet i VITT! Hur snyggt är det? Jo, det ser inte bara mesigt ut om man står tillräckligt nära för att urskilja det, det syns med andra ord inte ens. Att jag heter Ica ser man endast om man typ står och råstirrar på min hylla. Vi heter rosor och klär oss i rosa. Bläsch. Så lite jag det bara kan bli. Var är de svarta tröjorna och namn som heavy metal coolingarna? Lite att ta i kanske. Tack och lov är det väl inte bara vi som är oseriösa med tanke på att vi ska möta ett gäng bumbibjörnar och ett herrlag har döpt sig till Din mamma, samt att våra matchtröjor i alla fall är svarta.

Om man bortser från vårt namn och våra tröjor ska det bli väldans trevligt att fara iväg. Förra året vann jag fyra kilo choklad på Liseberg. Jag hoppas innerligt att det är något jag kan lyckas med i år igen. Underbart som spelschemat är startar vi i arla morgonstund. Klockan 8:30 börjar vår första match och den ska spelas mot ett division I-lag. Det känns ju måttligt tryggt och bra.
Med tanke på att det är endast några timmar tills vi ska åka kanske jag bör sätta lite fart och åtminstone packa ner knäskydd, hotpants och skor. Då kan jag i alla fall lira match. Funderar på om det är möjligt att råka "glömma" packa ner sin uppvärmningströja och därmed vara "tvungen" att värma upp i något ickerosa. Eller, jag gör som förra året: snor Mikas t-shirt, tejpar över m:et och skyller på dålig stavning med k:et. Då får jag åtminstone en svart tröja.

En vildroströja någon?


Meeeeeees!

Tuesday, May 06, 2008

Vad är haken?

Egentligen undrar jag om det kan vara så att jag drömmer. Jag är ju faktiskt ganska bra på att drömma suspekta saker och minnas dem, men, om jag drömmer nu betyder det ju att jag var vaken inatt och egentligen upplevde istället för drömde att min lågstadieklass var i Danmark och vi åkte soffkuddar på vattnet. Jag ramlade i och tappade en dvärgspets på Lotta som skrek. Annapanna fick min väska med smutstvätt i huvudet och blev sur och satte sig bredvid Becka istället. Vips var jag hemma och hade satt upp komönster på min lägenhetsdörr och lånade någon annans bil i smyg för att hämta en Svampbob Fyrkant-docka. Som vanligt kunde jag inte bromsa.

Nåväl, om DET nu var en dröm ska detta då vara sanning. Så nu nyper jag mig i armen och undrar var haken är. Är de två som intervjuade mig helt enkelt från Dolda kameran och vill göra en uppföljare? Finns det ingen lokal? Har jag vart dum mot någon de känner? Viskade de i luren att lönen var fem kronor i timmen? Har jag ljugit i mitt CV och sagt att jag både är barnskötare, pedagog och Montesoris dotterdotter? Är jag den enda som sökte? Ligger det en dödlig epedemi i byggnaden och nån försökskanin måste gå in först?

Frågorna är många. Och jag förstår ärligt talat inte. Jag har ingen som helst utbildning, dock en smula erfarenhet. För att inte tala om mognad särskilt då vår föreläsare i Läromedestext frågade om jag hade två barn. Hon hade ju fått för sig det eftersom jag sa så många mogna saker. Jag har aldrig hört mina vänner skratta så mycket som när jag sa att hon tyckte jag var mogen. Hrmf.

Trots att jag i tisdags cyklade mig svettig, var på tok för överklädd, glömde bort att förbereda mig, blev dubbelbokad, tog med mig utdraget ur polisregistret hem igen, hukade mig när intervjuaren sa att hon skulle nattvandra i Vilsta, skrattade åt mina egna skämt och satt och tittade nervöst på klockan i väntan på en tandutdragning tyckte det av någon anledning att jag var vettigast. Undra hur de andra offren egentligen betedde sig.

Jag tror icke på det här förrän jag har börjat, vilket jag inte vet är när ännu, men sanningen är i alla fall att jag idag fick telefonsamtalet med repliken att "Jobbet är ditt om du vill ha det".

Böcker böcker böcker

När jag såg en lista hos Christina som handlade om böcker kunde jag inte motstå. Dock är den ursprungligen från Mats Sandberg, så han förtjänar ju med en länk.

Ett bokförhållande kan inte jämföras med andra. Som tidigare nämnts här på bloggen är jag ju något av en nörd gällande böcker, och va fasen, det stör inte mig nånstans. Jobbandes på bibblo, äger ständigt överviktiga bokhyllor och ser bokrean som årets julafton, ja, då står jag för min nördighet. På världsbokdagen satt jag och funderade på vilken bok jag skulle blogga om som omvärlden skulle rekommenderas. Efter att jag påbörjat fem olika inlägg med olika böcker av olika anledningar gav jag upp. Det går inte att välja, eller, jag kan i alla fall inte välja.

Nu till listan.
1. Vilken bok läste du senast?
Jag avslutade en bok igår och det var Den lilla fången. En självbiografi med en helt vidrig story om vilken makt en förälder/styvförälder kan ha över sina barn.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Eftersom jag avslutade en igår var jag även tvungen att börja på en också. Valet föll på Annika Bryns Den sjätte natten- fångarna. Bra att variera genrer lite.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Oj, från början skulle jag säga att det är relativt jämnt, men jag tar tillbaka det. Det är främst kvinnliga författare.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Nope, aldrig. Jag bara läser och läser och blir ofta besviken när boken är slut.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Massa olika. Jag kollar på pockettoppen väldigt ofta. De vänner som jag vet har liknande smak som jag på tar jag tips från. Jag knallar ofta in på massa olika boksajter och läser lite snuttar om olika böcker och ofta blir det impulsköp när det är rea. Sen kan man inte sticka under stol med att omslagen är ruggigt viktiga.

6. När blir en bok för lång?
När den är dålig. Är det en bok som är läsvärd och fängslande blir den inte för lång.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Nej, jag gör tyvärr inte det. Min engelska flyter bra i tal, men jag tycker jag missar för många ord när jag läser det. Oavsett om det sägs att "Den här boken bara MÅSTE du läsa på orginalspråket, för det är så vackert gjort" så märker jag antagligen inte av det. Jag kan bara inte leva mig in i en bok på engelska på samma sätt som om den är på svenska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Oj, senast? Jag har försökt få alla mina vänner att läsa Stjärnor utan svindel sedan jag själv läste den för första gången. Underbar bok. Men jag rekommenderar även Johanna Nilssons böcker, främst Hon går genom tavlan ut ur bilden och Flickan som uppfann livet. Det finns så himla många böcker som jag vill att ALLA ska läsa, men jag vet ju samtidigt att alla inte kommer uppskatta dem på samma sätt som jag.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Nej, det kan jag inte. Det är skitsvårt, och jättejobbigt, eftersom när det inträffar så läser jag så himla mycket mindre eftersom boken är så tråkig och då kommer jag ju aldrig vidare. Vita tänder var en sådan bok. Jag vet att den är hyllad men jag gäspade mig verkligen genom hela boken. Da Vinci-koden tog med en himla tid.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Hm, mest representerad är nog självbiografier tror jag. Eller möjligtvis min samling tvillingböcker ;). Historiska böcker finns inte alls i min samling. Jag vet inte om det är för jag har dålig fantasi som inte kan leva mig in i det, men böcker som handlar som saker som inträffat innan 1940-talet går bort. Si-fi-böcker finns också i väldigt begränsad(läs obefintlig) upplaga.

Fyll du också i listan, och länka till Mats i början av inlägget.

Saturday, May 03, 2008

Promotar 1318.se

Egentligen borde jag berätta om vårt valborgsfirande där grillen blev regnskadad och intagadet av mat fick ske på golvet inomhus. Eller kanske om när jag och Heléne dagen efter gjorde en Lotten och smög omkring i det övergivna huset i närheten och knäppte bilder. Av skrytskäl kan jag också berätta om hur jag och Johanna utklassade våra motståndare i sällskapsspelet "Värsta språket". Efter tre solklara vinster på raken tyckte vi att de övriga förnedrat sig tillräckligt. Egentligen borde jag berätta om förra veckans medlemsfest där jag och mina tre vänner var de enda på hela stället som var utklädda.

Dock är det inget av det jag nu ska berätta om, för jag ska promota en sajt. Egentligen känns det lite suspekt eftersom jag inte är förälder och den enda erfarenheten jag har av tonåringar är att jag själv vart en. Men nu har jag testkört sajten och upphovsmännen och jag är helt övertygad om att det är en sajt som behövs, och som är himla bra att den kommer att finnas.

Den femte maj (på måndag) drar 1318.se igång. Det är en sajt för tonårsföräldrar men även för tonåringarna själva. Det tog dock ett tag innan det blev möjligt eftersom jag som är född 1982 inte ens fick registrera mig då jag ansågs för ung, men nu är det ändrat och därmed fritt fram för fler åldersgrupper att ta del av all information.

Sidan innehåller info om kropp & själ, kompisar, prylar, utbildning, alkohol, familjen, moppe, ekonomi och så vidare. Det är utbildade människor inom samtliga kategorier som sitter och plinkar på tangeterna och svarar på frågor. Ja, sen finns det då mindre utbildade människor som hänger i forumet då där alla får skriva frågor och svar, men det betyder ju inte att tipsen och tankarna är sämre för det.

Sajten innehåller viktig fakta som enligt min åsikt och tro kommer att vara värdefull både för ungdomarna och deras föräldrar. Jag kan själv tänka att ensamstående föräldrar som kanske inte kan, eller vill, bolla om känsliga ämnen med sin närhet kan få möjlighet här. Själv tycker jag det är roligt att snoka runt där av både nostalgiska och nyfikna skäl. Hur mycket tonåringar får i månadspeng nu är ju hutlöst. Själv minns jag när jag fick tio kronor i veckan. Det var tider det, eller när jag tyckte jag var smart och bytte till månadspeng och fick då 100:-. Det var ju några år senare än den där tian, men det var ändå inte vid en tidpunkt i livet då jag kunde hålla i pengar. Idag är jag rena Joakim Von Anka(ja, enbart gällande snålhet, inte gällande mängden pengar) om man jämför med då.

Trots all information som sajten innehåller känner man inte att man skrivs på näsan. Det är inte heller någon moral att gå med pekpinnar och få förlädrar att enbart bestämma och fatta alla beslut åt sina barn.

Mina läsare på bloggen är nog inte i majoritet varken tonåringar eller föräldrar till sådana, utan mer mellan 20-30 bast och finns det kottar i bilden är det största problemet med dem att få dem att äta utan att dränka hela köket eller att skola in dem på dagis, men vem vet, någon vilse stackars tonåring/förälder till tonåring sitter där ute och villrådigt läser min blogg. Då kan jag bara säga: besök http://www.1318.se/ på måndag.

Tänk om man kunde få betalt för sånt här istället för önskemål från upphovskvinnan att man ska cykla omkull.