Friday, November 30, 2007

Underbara hektiska dag

Jag vet att jag luftat det tidigare på bloggen, men jag känner att jag åter är och funderar på det här ämnet med stress. För det är ett underligt symptom. Själv har jag trott att jag kan hantera det. Nu vet jag bättre och inser att så inte är fallet.

Igår var en sådan dag. Timmarna ville inte räcka till och jag visste om det redan på morgonen. Därför började stressen sätta in redan på jobbet trots att jag hade mina timmar där som jag inte kunde göra något åt. För att känna att jag var lite effektiv mailbombade jag min chef på Kuriren och låtsades på så sätt att utföra två av mina jobb samtidigt. Klockan 13 hade jag ett möte inbokat. 12:55 kom två stycken studenter och ville ha hjälp. 13:02 höll min mage på att gå sönder av återhållen stress och jag kastade över telefon och studenter till min sena kollega och struntade fullständigt att en av tanterna sa att våra sökdatorer var inloggade på internet. Ville hon ha det ordnat fick hon ordna det själv. Mycket otrevligt av mig, men nu var fallet sådant.

I farten högg jag min väska och sprang til mötet. Där stod en person och spanade och menade att hon började bli orolig, för det har ju aldrig hänt att jag var sen. Nu var det enbart fyra minuter, och orolig tyckte väl jag var att ta i, men sen var jag. Nu skulle jag i alla fall dessutom byta tid för nästa möte. Då visar det ju sig mycket lägligt att jag sprungit ifrån min kalender på jobbet. Det var inte mycket att göra åt och jag fick helt enkelt försöka hålla tidsalternativen i huvudet. Inte direkt det mest lämpliga för tillfället.

På vägen hem fick jag sedan springa in på jobbet igen för att hämta min kalender och därefter snabbt springa ut på stan och inhandla ett par strumpbyxor. Detta gjordes med stor nervositet eftersom sist jag gjorde det högg jag helt enkelt ett par i min storlek som var billiga och knallade hem mycket nöjd. Så nöjd skulle jag inte vara. Paret jag fått tag på var typ askgrå och i tanttjocklek. Det kändes som jag gick runt med stödstrumpor på mig. Det som räddade den situationen var att Annapanna hade köpt likadana och gick sådeles med i stödstrumpor. Nu gick det bättre (hoppas jag) och jag begav mig hemåt.

Direkt när jag kom innanför dörren slog det mig att 1. Jag hade inte hämtat katalogen med beställda kläder på jobbet när jag var där. Den skulle redovisas under kvällen. 2. Jag hade glömt köpa en julklapp till bibblotanternas adventskalender som ska vara inlämnad på måndag då jag inte befinner mig i stan.

Mitt upp i allt kom jag på att jag glömt äta lunch och slog mig ner med detta i stressandning och tittade lite på Shrek 3 för att känna mig lite mer sansad. Mellan tuggorna och filmen skickade jag iväg två ansökningar till olika jobb jag ville ha. För sent kom jag på att jag skickat cv:t till det ena jobbet till det andra stället och tvärtom. Inte så lämpligt kanske. Mitt uppe i hårslitandet över detta kom jag på att räkor måste tina innan man skalar dem. Det var bara att lämna mat, film och dator för att slänga i alla räkor i en bunke vatten för att snabbtina.

I mitt nästa liv ska jag bli spanjor. Jag kan nämligen inte tänka mig något mer vettigt än att efter maten ta siesta. Det var precis vad som behövdes i detta ögonblick, men tyvärr inte fanns tid till. Längtan efter en spansk ådra satt i medan jag sprang upp, började hacka purjolök, vitkål och champinjoner, skala räkor, steka omelett och koka nudlar. Med hälften av vitkålen på golvet, tre räkor i munnen, äggslafs på tröjan och en halv champinjon i näsan lyckades jag tillslut kasta alla ingredienser i wokpannan och vevade runt några varv. Vips var maten färdig. På en timme.

Dagens egentliga syfte var att vårda mitt yttre och försöka bli snygg. Ni som känner mig vet ju att sådant då av förklarliga skäl tar ganska lång tid. Så med telefonluren fastklämd på axeln med mamma i andra änden filosoferade vi fram det sista i bröllopsklädseln samtidigt som jag gick lös på mina ögonbryn. Till min förfäran fick jag höra att både fredagen och söndagen skulle innebära middagar med gäster från olika länder och krävde sådeles finklädsel. Jag ska med andra ord vara finklädd tre dagar i rad.

Därefter slocknade Ica på soffan. Uppvaknandet skedde en halvtimme innan jag skulle befinna mig på träning. Inte så smart med tanke på att jag inte börjat packa kläder och grejer, inte skaffat en julklapp, inte slagit in den, inte läst igenom talet som ska hållas imorgon, eller ens skrivit ut det, inte hämtat katalogen med klädbeställningar och inte käkat.

Snabbt som attans åkte två mackor ner, cykeln trampades iväg till jobbet, högg katalogen och vidare till träningen. Där kunde jag hålla koncentrationen i ungefär 45 minuter. 45 kommande minuter var en smula okoncentrerade medan de sista 30 enbart innebar servemissar, fniss, slängningar och fall. Hemcyklande i rasande fart och dusch med benrakning och fotfilning.

Vid klockan 23 igår satt jag och började slå in paket. Innan jag började packa.

Nu sitter jag på jobbet med ett tal framför mig. Jag har lämnat paketen i personalrummet. Ryggen värker efter en långpromenad med mycket oergonomiskt packad packning på ryggen.

I morgon är det bröllop, och jag har glömt min pyjamas hemma.

Tuesday, November 27, 2007

Kändisar i Småland

Hultet där man vuxit upp har ju länge vart känt för enbart en sak: IKEA. Ja, vi har världens första IKEA-varuhus och är naturligtvis väldigt stolta. (Vet någon att fotbollssnubben Olle Nordin faktiskt skolats hos oss också?)

Men nu idag har vi enligt en artikel i dagens Aftonbladet troligtvis blivit värdsmästare igen. Eller ha världens av något. Har vi då världens äldsta tant? Nej, knappast. Visst att Smålänningar är sega, men kineser är säkert värre. Kanske har vi världens bästa fotbollslag? Tja, Blue girls i all ära, men vad fasen, vi fick ju stryk av både det ena och det andra och gick inte tillbaka till ettan i år. Vad sägs om invånaren med världens största öron? Nej, jag har flyttat.

Till saken hör nu att Hultet nu innehar nu världens minsta hund. Hon heter Tiny och vägde endast 25,5 gram när hon föddes. Hon får plats i en kaffekopp och är i storlek med en mobil. Det är en smula coolt. Den ypperligt lilla rasen hon tillhör är miniatyr pomeranian och det är en blandning av olika små spetsar. Inte alls min kopp te, men ändock är hon väldigt söt. Dessutom lyckades Tiny få en syster. Denna klumpeduns vägde dock hela 110 och fick därför heta Lagom.

Dock skulle jag inte kombinera dessa två hultetstoltheter. Tar man Tiny till IKEA lär hon försvinna i bollhavet på två sekunder alternativt hamna i ett felaktigt borrhål i bokhyllan Billy.

En Tiny i en kopp (Foto Aftonbladet)

Wednesday, November 21, 2007

Sista turen i resan mot EM

Det tog 34 sekunder. 34 ganska softa sekunder. Sedan klev Allbäck fram och satte ettan till Sveriges fördel. Det är vad vi experter alltid säger: "In med Allbäck, han gör alltid mål. " Och jo, visst är det så.

I lördags spelade Sverige katastrofalt. Jag och Johanna skämdes så för Sverige att vi gick iväg för att spela biljard och sjunga karaoke. Idag är det helt annorlunda. Ljungberg har hittills bara legat ner sju gånger. Och det är bra. Allbäck har gjort mål. Chippen har (åtta nu för Ljungberg) rundat tre backar. Men det är inte störst av allt. Det som fick mig att tappa hakan var att se Zlatan älga iväg med stora kliv. Han sprang! Att inte se honom stå still inne vid mål fick mig att undra vad som hänt i omklädningsrummet innan matchstart. Hittills har jag inget att gnälla på för hans del. Dock är det en smula roande när kommentatorerna snackar om målet:
- Ja, det var ju så härligt typiskt Allbäckmål.
- Och lite smart av Zlatan?
Ska vi nu börja fiska å hans vägnar?

På det stora hela spelar Sverige bestämt. Det är mycket trevligt att se. Edman har gjort några flumuppspel men Mellberg väger upp genom att vandra runt och se sexig ut. Det är han hemskt bra på. En av letterna är halvskallig. Måttligt snyggt.

Och där kvitterade Lettland. Det är lika bra att jag avslutar för tillfället.

Uppdatering
"Allbäck manglad"
Jag älskar de svenska kommentatorernas sätt att förklara vad som händer på planen.

Den lettiska målvakten har inte stått på fem landskamper. Svenska befolkningen vill ha Shaaban i mål. Ändå har vi Isaksson där. Allting är som det ska vara.
Zlatan har inte gjort mål på två år. Prica är fortfarande inte ordinarie, ändå har han gjort fler mål i landslaget på denna tid. Allting är som det ska vara.

"Han tvekar aldrig när det luktar inlägg"
Hur luktar dem? Surt?

(Ljungberg är uppe i 13 fall)

Uppdatering II
Enligt kommentatorerna som kallar sig experter borde Zlatan få mer boll och Källström är överenergisk. Jag vet inte om jag håller med. Varför hänger vi upp hela laget på en spelare? Det gör inte annat än straffar sig. Det är 10 spelare till på planen.

Jag känner viss samhörighet med Ljungan. Han spelar med dubbla tröjor där undertröjan har lite tendens till polokrage. Dessutom bär han vantar. Helt rätt. Det är vinter och kallt och man bör klä sig efter väder. Det jag dock saknar är en mössa på hans rakade lilla huvudknopp. Det är ju där det mesta av värmen försvinner, och har man dessutom inget hår måste det ju öka värmeförlusten.

- Det känns lite jobbigt... att vi är i den här situationen.
Går våra skattepengar åt terapi till våra stackars kommentatorer? Eller till hårgelé till Mjällby?

Uppdatering III
Den enda vi är lite besviken på från första halvlek är Chippen. Varför vet jag inte.

Zlatan fick precis årets målchans. Han lägger bollen tre meter över mål. Allbäck och Zlatan passar ganska fint ihop. Ungefär som ärtor och morötter som Forrest Gump sa. Chansen denna gången kom från Allbäck och Zlatan bröstade runt sin försvarare. Hade det blivit mål hade det vart riktigt snyggt.

Kort innan gjorde Ljungberg sitt 22 fall och fick i princip näsan mosad på köpet. Ljungberg med mosad näsa blir nog inte lika snygg som dagens Ljungberg. Det finns väl andra näsor på plan att gå lös på?

Uppdatering IV
-Allbäcks träff är däremot inte optimal.
Nej, det kan man väl hålla med om i och för sig. Men åter hade Zlatan och Allbäck snyggt samspel efter en cool brytning av Edman.

Spanien leder mot Nordirland. Nu är vi betydligt närmare EM. Däremot är det ju inte alls någon charm att ta sig vidare på grund av andra. Vi ska ju ta oss dit för egen maskin. Nåja, kan vi hålla oavgjort gör vi ju det. Men en vinst vore ju glädjande.

Mikael Nilsson verkar en smula vinglig. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad han gör. Kommentatorerna sågar försvaret rejält då de inte alls kan hantera de få spelvändningar som faktiskt händer. Det är ju sant. Men Mellberg har inte gjort några större fel. Han har på det stora hela vart ganska osynlig.

2-1!

Källström måttar skott, skjuter inte, utan passar vidare till Ljungberg som står felvänd. Underbara Ljungberg lägger direkt tillbaka den till Källström som klipper till med en vänsterdoja. Mycket fin boll som går precis vid stolroten och in i mål. Så här ska det vara.

"Det här har han legat och drömt om när han gick och la sig igår."
Drömde han redan när han la sig?

Uppdatering V
- Så kan svenskarna gå på nattklubb utan att hänga med skallarna.
Ja, det är ju DÄRFÖR vi ska vinna. Att jag inte tänkte på det.

30 minuter kvar av matchen och nu ligger Ljungberg på marken och slår ut med händerna. Ska jag vara helt ärlig har jag tappat räkningen på fallen när jag skrivit, men de är uppe i minst 28.

Chippen gör en språngnick på fel håll. Det såg underhållande ut vill jag lova. Lite Henkewannabe men ute på kanten och mot det svenska målet, men på andra planhalvan.

För övrigt står det titt som tätt ICA längs med hela långsidorna av planen och blinkar lite käckt. Me like.

Ljungberg gjorde nu två fall i ett i straffområdet. *Snubbel-upp igen-snubbel direkt*. Cool. Hörna.

Uppdatering VI
Chippen blev totalmanglad av en allt annat än lätt lett. Letten i sig menade på att Chippen slängde sig genom att göra smärre dykarrörelser.

Zlatan å sin sida drog på sig en frispark och fick en smäll i arslet som tack av letten på marken.
Källström blir krokad i halsen och far baklänges. Ljungberg är uppe i dryga 40 fall. Inga gula kort har delats ut.

Lettland kontrar nu och kommentatorn ger mig magsår genom att vråla "Offside! Offside!! Offside!!!" Tack och lov var det offside. Dock var Isaksson ute och gjorde en snygg räddning så det var ju lungan, om det inte vore för avgrundsvrålet.

Nominerade spelare till matchens lirare: Markus Allbäck, Zlatan Ibrahimovic, Anders Svensson. (Allihop i kör: Allbäck, Allbäck!)

Bara för det fick letterna nu en varning. Varför? För att de kapar stackars Ljungberg så han hamnar på marken.

Uppdatering VII
- Och nu tycker jag Zlatan är lite osjälvisk.
Vad i hela friden? Han hade större chans med att passa bollen snett inåt bakåt, men jag kan hålla med om att han i vanliga fall faktiskt hade lagt den bollen själv.

Sveriges anfallsspel i nuläget är riktigt bra. Ljungberg har snurrat upp både två och tre spelare (varav två har slutat i liggande läge, men ändå) på kanten och jobbat sig till två hörnor. Edman har lyft laget flertalet gånger. Backarna har slutat se ut som Bambi på hal is och Isaksson kan nog bygga sandslott i sitt straffområdet. (Det gjorde jag i en match mot Hallaryd när jag var 10 där vi vann med 16-0) 6 minuter kvar och Kennedy värmer upp. Jag tycker i och för sig vi ska köra startelvan ut om ingen skadar sig.

Jätteläge för Zlatan via ett direktskott och massa tjat att Chippen ska gå på djupet. Han får springa arslet av sig den lilla Chippen.

Isaksson får nu höra att han är dålig på fötterna och måste tränas extra i vinter. Då är de förvånade eftersom han hör till den yngre generationen målvakter som fått träna sig på spel med fötterna. Jo, det kan jag hålla med om att vår generation är bättre på än tidigare, och jag minns hur jag tränades i det. Minns någon min målvaktsanalys för längesedan. Där skrev jag om Isakssons kassa spel med fötterna och att det var hans minus.

Nu är det fyra minuter kvar. Puh.

Uppdatering VIII
Matchen är slut... i Spanien. Där vann Spanien. Det betyder att Sverige är i EM. Det är bara att köpa en tyrolehatt som de tjatat om hela matchen.

Och där är matchen slut. Sverige vann med 2-1 och nu är vi med i nästa stora mästerskap igen. Gosh så skönt. Nån som vill komma och fira med en öl?

JIPPIE! Vi tog oss själva till EM!!

Välkommen till vuxenlivet

För nästan exakt två år sedan (21 november 2005) skrev jag i min blogg om åldersgränser. Jag kunde acceptera att vid 23 års ålder få visa leg på Systemet, men däremot blev jag upprörd när jag blev tillfrågad om jag ville åka på barnbiljett på bussen. Det var på den tiden jag for ut till min lilla lånehäst ute på landet och red i smällkalla vintern.

Numera är jag van vid att inte ens tillfrågas vilken biljett jag vill ha utan jag får en tia i växel tillbaka på en tjuga när jag lämnar fram pengar på bussen. Jag åker alltså som om jag vore under 16 bast. Det kanske inte är så roligt att se tio år yngre ut än man är, men numera är jag såpass fattig att en tia på bussen spelar stor roll.

Igår skulle jag åka ut och iväg på en anställningsintervju. Jag var välvårdad och hade mina klackaskor (ja, det är smålänskt), och la fram två tior istället för en tjuga för att riktigt visa att jag ville ha en vuxenbiljett. Det fick jag också, och det var en herrans tur. Förr har jag skrivit om hur jag åkt fast både på tunnelbanan och av Radiotjänst och fått rejäla böter. För första gången i mitt liv såg jag igår en busskontrollant. Hon gick runt i sin securitasdress och bad om biljetter. En smula kallsvettig av att ha kommit undan med blotta förskräckelsen visade jag väldigt nöjt fram min vuxenbiljett och slapp böta bort samtliga julklappspengar som jag ännu inte tjänat.

Idag hände dock miraklet. I jakt på en sjal till bröllopet tog jag med mig Cissi och for iväg i hennes bil. Samtliga gånger jag får åka bil ser jag till att åka in vid närmsta stora mataffär och handla lite när jag ändå får skjuts till dörren istället för att vingligt balansera varor på cykeln. Då är även Systemet ett bra ställe att besöka. Sagt och gjort gjorde vi därför detta. I kön slog det mig att jag var osminkad. Då har jag tidigare blivit nekad att handla trots att jag vart 20+. Efter det sminkar jag mig alltid när jag ska inhandla alkohol.
- 79,90 tack.
Jag drog mitt kort, knappade koden och höll på att svimma när jag började packa ner mina varor.

För första gången i hela mitt 25åriga liv behövde jag inte visa leg på Systemet. Och detta inträffar också en av de väldigt få dagar när jag var osminkad.

Sunday, November 18, 2007

Hilfe! I valet och klänningskvalet

Nu tänkte jag utnyttja det faktum att det faktiskt finns en drös människor som läser min blogg, och alla besitter väl någon form av åsikt för det mesta, även om de(ni) inte alltid delar med er av den. Det vill jag att ni gör nu.

Den första december ska jag på bröllop. Kusinvitamin ska gifta sig och jag och la familia ska ju dit. Grejen är att jag har ju aldrig vart på ett bröllop där man får bestämma sin klädsel själv. Annapannas var ju så smidigt att jag fick en klänning. Så är inte fallet nu och jag har verkligen inte en susning om vad jag ska bära. Det är mörk kostym som "tema" om man ens kallar det så.

Min problem är: Är ljusblått verkligen passande på ett bröllop i december, eller är det bättre med mörkblått? Och ska man verkligen ha långklänning, eller är det för uppklätt och tantigt och jag då ska välja den kortare? Som det ser ut nu är alla lika aktuella. Tror jag. Eller, jag vet inte. Jag gillar den blå mer, eller den bruna, eller alla, eller gaaah! Ni fattar problemet. Vilken ska jag välja? Fritt tyckande i kommentatorsbåset.

Brunt och lite kortare? Inte så tant?


Mörkblå med silverglitter? Mer vettigt till vinterbröllop?

Jättefina tärnklännigen, men passar ljusblått och långt?

Tuesday, November 13, 2007

Psykologiska kickar i arslet

Varenda år så länge jag kan minnas har jag skrivit om den bedrövliga fotbollsgalan. Innan jag hade min blogg skrev jag i en dagbok på ett litterärt forum. Där skriver jag i och för sig fortfarande, men inte om fotbollsgalan.

Den här gången gav jag inte den min fulla uppmärksamhet. Främst eftersom det var måndag och strax därefter för att jag inte ville verka bitter. Därför blev jag bara halvupprörd istället för kokande som de tidigare åren. Eller har jag kanske bara blivit mer likgiltig. Eller kan det vara så att jag helt enkelt gett upp och tycker att mansdominansen är okej? Nej, givetvis inte. Däremot hjälper det inte att blogga om det varje gång. De som styr i svensk fotboll läser såvitt jag vet inte min blogg ändå. Men det hela var precis som vanligt: tjejerna fick en diamantboll och killarna en guldboll och regn av guldkonfetti över sig. Dock ska man inte sticka under stol med att det inte var många år sedan tjejerna ENBART fick diamantbollen som pris. Jag minns fortfarande underbara Tina Nordlunds tal när hon fick diamantbollen: "Ja, det här var ju roligt. Att vara i tv alltså. Det är ju inte så ofta vi som sysslar med damfotboll är det." Nu får vi ju faktiskt nästan lika många priser som killarna.

Vem som fick guldbollen vill jag inte ens skriva. Det räcker med att jag säger att jag tycker beslutet var fel fel fel. Så kan nog de flesta gissa.

Dock anar jag lite oråd. Har inte människor länge sagt att återhållen ilska uttrycker sig på annat sätt, och då ofta kroppsliga? Jahapp. Man kunde ju inte vänta sig annat än att vakna med påbörjan till både munsår och nässår när man bara ryckt på axlarna åt fotbollsgalan. Det gör vansinnigt ont och nästa år lovar jag mig själv att bli ilsk över fotbollssverige.

Saturday, November 10, 2007

Äckliga fula första snö

Jag vet. Det händer varje år. Det går inte att slippa undan när man bor i världens nordliga delar. Ändå blir jag lika deprimerad varje gång, och förbannar det faktum att jag inte är född i Västindien, på Hawaii eller varför inte uppe i Cairns. Det hade varit mycket trevligare. Då hade man sluppit den där tunga, äckliga, blöta, slabbiga, grådaskiga massan som kallar sig snö.

Igår när jag blev upplyst i mitt lyckliga ovetande att snön låg kvar ute på marken satte jag skygglapparna på. Jag knep ihop ögonen när jag skulle dra för gardinerna inför natten och vägrade höra knarret på gatan utanför. Jag sjöng istället mig själv till sömns. Och det är inga sköna toner vill jag lova. Flertalet individer på denna jord hade nog föredragit snöknarr framför min skönsång. Ofattbart, men ack så sant.

Under morgonen försökte jag med samma metod. Dock insåg jag att jag nog måste kontrollera vädret utanför för att på säkrast och enklast vis och med mest lämpliga kläder på kroppen ta mig ner till jobbet utan att bryta något viktigt. Min cykel var belamrad av is. Gatan utanför var belamrad med is och snö. Traktorerna som stört min sömn hade inte lyckats skotta bort alla rännor på cykelbanan, men lagt lite sand som plåster på såren ovanpå. Helt onödigt. Med andra ord var det bara att glömma att ta sig till jobbet med cykel.

Jag lever mycket efter principer. Jag lever extramycket under principer när det gäller vintern, just för att överleva denna hemska årstid. En av principerna är att vinterjackan inte ska fram innan mitten av november passerat. Om man tar fram den för tidigt blir januari och februari så förbannat kalla. Nu har jag dock kommit med en utmärkt bortförklaring (vilket jag fått höra senaste dagarna att jag är expert på): eftersom jag numera har två vinterjackor kan den lite tunnare av dem få åka fram redan nu. Med andra ord åkte både vinterjacka, långfillingar, raggsockor och mössa fram. Halsduk och vantar har jag ju redan använt i två månader. De har bara ökat lite i tjocklek.

Innan jag började min långa vandring mot jobbet gjorde jag dagens sattyg för att riktigt jävlas med snön. Jag tog en flaska med kokhett vatten och hällde över min(Johannas) stackars cykel så all snö och is försvann. Ingen äckelmassa ska åka snålskjuts på min(Johannas) cykel minsann. Sen klappade jag om cykeln min(Johannas) och lovade ett eget skjul att stå i när jag blir rik och får ett jobb innan jag knallade iväg.

Nu har jag kramp i låren från promenaden där det gällde att hålla sig på benen. Min näsa är fnasig och svider. All mascara ligger under ögonen eftersom den inte tål minusgrader. Tårna vill flytta hemifrån. På detta lyckades vi låsa in nyckeln till kassapparaten i just kassapparaten. Det är inte särskilt lyckat.

Monday, November 05, 2007

Giv mig styrka

Jag är ingen shoppingmänniska. Det är bara att inse. Egentligen har jag nog aldrig vart det heller. Strosa i affärer ger mig ryggont och sökandet av kläder ger mig tunnelseende. Shoppa böcker/flimer/skivor älskar jag. Men kläder och skor? No thank you! Dessutom är jag nog inget vidare att ha med som smakråd. När jag tröttnat säger jag att det mesta är snyggt bara jag får komma därifrån.

Sedan finns det ju vissa människor som dessutom ökar på det här med att ogilla shopping. De som helt enkelt är en smula hopplösa att handla med. Och det var precis vad som inträffade i fredags.

Om en månad ska min kusin gifta sig. Det är ett stort bröllop fyllt med svenskar, kineser och greker. Och ett stycke mamma, Ica, bror och brors flickvän. Samtliga nämnda ska då ha snygga kläder.

Bror och flickvän ringde under torsdagskvällen och frågade om jag och mamma ville åka med till Malmö och shoppa. Då både jag och mor innehar erfarenhet av dessa shoppingmänniskor tackade vi vänligt nej med ursäkten att hunden nog skulle hinna svälta ihjäl där hemma. Där innebär det att man ska prova hundratals plagg för att sedan fundera i sju timmar och sen strunta i det.

Därför beslutade jag och mamma att istället ensamma fara till storstaden Växjö och shoppa loss. Själv har ju jag faktiskt kläder passande bröllop. Det är helt otroligt, jag vet, men det beror på 1. Bästisen gifte sig och min tärnroll gav en utmärkt klänning. 2. Jag tog studenten en gång i tiden och ritade klänningen själv. Det innebär att jag fortfarande gillar att ha den. 3. Jag ville chocka omgivningen vid ett tillfälle för ett år sedan och iklädde mig för en dag klänning och högklackat. Med andra ord var det min kära moder som behövde något att ha på sig denna dag.

Vi började i de lite mer "vuxna" affärerna. Men det var mest tantvolanger och mönster som skulle ge vem som helt epilepsianfall. Jag hittade några möjliga kandidater, men det längsta vi kom var att mamma tyckte jag skulle inhandla mig en kavaj som var på rea.

Vi fortsatte med att besöka Sisters, Rågårds, B-young, Vila och så vidare. På Sisters hittade jag en mycket fin klänning. Det tog mig ungefär tio minuter att ens övertala mamma att prova den. Jag fick bokstavligt talat knuffa in henne samtidigt som jag talade med hög röst så att enda sättet mamma skulle kunna komma undan var om hon ställde till en scen. Jag kan villigt erkänna att en snygg klänning lätt mister sin glans när den kombineras med nedkavlade jeans till knäna, grå tubsockor och fotriktiga skor. Men när allt det avlägsnats var klänningen mycket fin på och borde vara en het kandidat till inköp. Men nej. Mamma ville tänka. Jag fick ta klänningen, stövla bort till kassan och lägga undan den till senare.

Rågårds hade inte särskilt mycket att hänga i julgranen. Den enda klänningen som mamma inte rynkade på näsan åt var en som jag kunde tänka mig att ha på mig när jag var 20 (Gud vad jag lät gammal nu), men för mamma mindre lämplig. Jag testade slänga fram lite kjolar med snygga toppar men då började affären spela Ace of base i högtalarna och jag gick och började tralla istället.

B-Young har jag aldrig gillat. Dock hittade jag massa grejer som mamsen borde gilla. Det fanns en helt perfekt halterneckklänning i blått. Mamma kände på den, gillade tyget, tyckte färgen var fin och skärningen var ju riktigt bra. I mitt tycke är detta då ett hett provobjekt. Mamma svarade med att vilja gå vidare eftersom vi inte hade så gott om tid (bara tre timmar kvar ju).

Så här fortsatte det väldigt länge. En klänning fastnade mamma för. Men den fanns på Big is Beautyful-avdelningen och jag fick snällt förklara för min småväxta mor att detta inte riktigt passade henne.

På Kappahl hade dotter nästan gett upp gällande klänningar och börjat gå på temat kjol och snygg överdel. Kappahl hade massa snygga överdelar. Dock menade mor på att det fanns ju ingen kjol. Då letade jag fram en, men se den var för kort. Hon kunde dock tänka sig alternativet om det fanns en annan kjol, vilket hon tyckte sig veta att det inte fanns. Bestämt och en smula kokande stövlade jag iväg till personalen och frågade om de hade lite snygga enfärgade kjolar, och det hade dem. Mamma muttrade vid vetskapen och gick ut från affären.

Slutligen kom vi till Indiska. Där fanns det faktiskt två snygga klänningar. Vid det här laget hade vi inte särskilt mycket parkeringstid kvar och den tålmodiga dottern hade inte mycket tålamod kvar. Den ena klänningen passade perfekt och var hur fin som helst utan att vi skulle behöva leva på havregrynsgröt i ett år. Hur svarade mamma på detta?
- Jag kanske borde provat klänningen på B-Young.

Mellan tänderna väste jag att det kan vi gå och göra, men ska hon inte köpa den här ändå? Nu stegade mamma fram och hängde undan till senare (vilket senare undrade jag). Väl framme vid B-Young igen säger mamsen: Nej, vi skiter i det.

Att hon ännu inte provat en het kandidat, hängt undan två klänningar för senare beslut och dessutom frestade dotterns nerver starkt bekom henne inte det minsta.

Därför är det endast mammas fel att vi åkte inom skopunkten och jag köpte tre(!!) par feminina skor med spets och klack. Det var enbart för att vi skulle få ut något av resan. Jag drabbades med andra ord mitt i alla ratade klänningar av en identiteskris och svek i ett svagt ögonblick mitt livslånga löfte till mina sneakers. Nästa gång får hon banne mig åka med bror.