Twiggys återkomst

Jag vet! Jag skulle blogga omedelbums efter visning och partaj, men jag kan erkänna att jag kände mig som en forntida mammut (och blev fälld som en sådan också) dagen efter, och sedan skyller jag helt fräckt på min snåla hyresvärd som vill ha den långsammaste uppkopplingen som finns att få, och jag därför inte hunnit skriva när väl bilderna laddat upp sig. För bilderna har snällt legat i bloggen och väntat en vecka nu.

Nåväl, lördagen då hela spektaklet skulle hållas var det snöstorm, och nu är ju det vardagsmat för alla, men för två veckor sen var det typ första snön och tanken att "nu kommer INTE vagnarna gå som de ska" dök ju upp både en och flera gånger, men jag prackade på mig en massa kläder, käkade frulle och packade ner outfit och smycken och kom fram i tid. Givetvis hade då vår make up-artist försovit sig, så en annan kunde också snarkat gott i en timme till (vilket hade behövts). Klockan var nu åtta på morgonen och allt var jobbigt.

Tillslut var det bara att knalla iväg till make-killens place och sätta igång. Jag blev för tredje gången på en vecka klippt och stylad innan jag fick studsa upp i sminkstolen. Där blev det Twiggysmink för hela slanten med dubbel eyeliner. När Nick (som vår sminksnubbe hette) skulle skåda sitt resultat backade han med rynkade ögonbryn och sen brast han ut i gapskratt. Jag vet inte, jag tycker det är okej att folk skrattar när jag sagt något roligt, men att det inträffar när någon sminkat mig och jag inte har en susning om hur jag ser ut är det mindre underhållande. Jag frågade givetvis smått förolämpad vad han skrattade åt.
- Alltså. *flabb* Du kan kolla vanligt med ögonen nu.
- Det GÖR jag ju!!
Då fick jag åter ett bevis på att mina ögon är lite pingisbollslika eftersom han trodde jag satt och spärrade upp ögonen. Nåja, jag skulle vara glad för mina stora ögon sa han. Jojo. På med lösögonfransar, och det har jag nu fått veta med är svårt om man har långa fransar från början. Sen åkte saxen fram för att inte ALLA fransar skulle vara så jämt jättelånga.
- Jag hoppas verkligen inte att du klipper i mina fransar nu!
- Nejdå sötnos, bara i lösögonfransarna. De är ju så långa.

Med fyra brudar som alla skulle sminkas av samma snubbe blev det viss dötid. Då passade vi på att försöka hitta på lite rörelser till låtarna vi skulle mima till, samt att vi korkade upp dagens första flaska vin. Klockan 11:30.

Vi hade fått nya klänningar som i mitt tycke såg förfärliga ut, men övriga gillade den så det var bara att studsa i och se glad ut ihop med glansiga strumpebrallor och pumps. I samma stund som vi alla stod där, färdigsminkade, färdigklädda och i princip klara i håret insåg vi att vi skulle skapa folkförstoppning om vi tog vagnen, och således beställde vi en taxi bort till Grottan. Hur taxichaffisens min såg ut när vi hoppade in vill jag inte ens försöka beskriva.

Svårt att beskriva är även den lokal samt alla människor som mötte oss på plats. Vi var två av fyra som flämtade: "Det här var det porrigaste!!" direkt när vi klev in. Vi var i en grotta! Med tända ljus, skrymslen, soffor och så vidare. Och människor då klädda i mode från 60-talet (vi då) upp till 2010 (och nåt futuristisk gäng). Vi var med andra ord sju grupper som skulle upp på scenen och nu skulle alla repa. Det var Lilli & Sussie blandat med Michael Jackson, ABBA, Backstreet boys, Black eyed peas och så vidare. De andras kläder och frisyrer var underbara. Särskilt åttiotalet. Vi små försynta och pryda sextiotalare som inte ännu hunnit fram till tiden med kvinnor som brände bh:ar och stod upp för sig själva fick vackert repa i rökrummet med en mobil med spotify (täckningen i en grotta kan ni ju också tänka er). Jag tror vi ankom dit runt 14-15 snåret och då öppnade baren för oss som skulle gå modeller. Och den var ju då gratis.

Vid klockan 18 föstes vi som skulle vara först ut in bakom scenen och samtliga andra i biljardrummet. Vårt rum hade en soffa... vad kunde vi göra annat än sitta och dricka öl för att inte bli helt galna av nervositet. Vi fick ju inte gå ut och bli sedda av gästerna heller. Vid klockan 20 hade frisörerna presenterats och det blev vår tur. Jag tackar min gud för de där ölen innan som gjorde att man nu iaf kunde twista lite samtidigt som vi skulle skråla i refrängen.

Efter vår första låt var det dags för tvåan, och här skulle vi, var och en, ta ett solovarv på scenen och stanna på två ställen och posera i fyra olika positioner på båda ställena. VERKLIGEN min grej. Verkligen. Allt skulle avslutas med en cool slutpose.

Sedan kunde vi andas ut, och vi bestämde direkt att vi skulle bryta de där reglerna som kommit och gått under dagen att vi inte fick visa oss förrän ALLA årtionden var klara. Så vi kutade ut och jag letade upp Johanna och Ida som snälla som de är dykt upp, fina som få.

Ja, resten av kvällen var ett enda virrvarr av komplimanger, dansande, mer öl, buffé (som jag helt och hållet missade! Vi fick se den innan vi blev instängda och den såg ju SÅ god ut!). När alla framträdande var färdiga skulle samtliga grupper bege sig till varsitt litet skrymsle dekorerat med nån affisch och där fotograferas av "allmänheten". Klockan var nu så pass mycket på kvällen att allmänheten nog sket fullständigt i våra frisyrer utan mer trivdes med livebandet och en gratis bar utan kö. Så vi stod knappast där de där 15 minuterna vi var tillsagda.

Det var längesedan jag dansat så mycket en kväll, och detta då i pumps. Ida, som är smart, slängde av sig skorna och dansade i strumpor. Mycket fint då strumporna var vita och vi stod i ultraljus. Idas fossingar lyste värre än ett tjog lysmaskar i kraftigt solsken. Efter att jag tjatat ihjäl dj:n, Idas strumpor i princip var svarta och Johanna insåg att det inte var brukligt med fler öl insåg vi att det var dags att bege oss hemåt. Dock gick ju det inte i 190 då vi fastnade med ett par grabbar direkt utanför porten där jag slutligen frågade 50% av dem om han övervägt terapi. Det tyckte hans kompis var hysteriskt roligt.

Ja, sedan slirade vi till vagnen, fick på Ida på en buss som gick till Kungälv, vilket Ida förkunnade två gånger innan hon hoppade på, samt en gång via sms tio minuter senare trots att vi redan läst det på skylten. Jag och Johanna tog vägen genom Nordstan, och Johanna var så hungrig att hon halvt attackerade en stackars brud med pommes i jakt på information var dessa pommes inhandlats. Hon såg dessutom till att bli bjuden på ett litet smakprov så hon orkade vidare. Så med lite pommes rikare var vi väldigt nöjda med kvällen, satte oss på vagnen och med huvudena ihop fick jag lyssna på Johannas skönsång till Anthony and the Johnsons. Dock hette snobben Andrew för mig just då, men det var fint ändå.

Väl innanför dörren kan jag säga att jag INTE orkade ge mig i fight med sminket som dessutom var vattenfast, när mina make up-removers tagit slut dagen innan, utan det fick vänta till dagen efter. Lösögonfransarna drog jag dock bort.

Dagen efter mötte en zombies blick min i spegeln. Hela mitt ansikte var inkletat i svart. Och när jag väl fått av allting så stod saken säker: Jodå, Nick hade lyckats med bragden att även klippa i mina fransar. På ett öga!

Nu är det klippt!

Ja, herregud. Vad håller jag på med?

För typ en vecka sedan fick jag nys att Salong Noblesse sökte hårmodeller till sitt 50-årsjubileum. Fattig som en kyrkråtta som jag är, men i stort behov av klippning tänkte jag att "Gratis klippning, kalas!". Jag tänkte mig då en liten uppfräschning av barret och att jag kanske skulle sitta på en stol i nåt köpcenter i en kvart. Så det var med det i tanken jag vågade gå dit.

Som vanligt blir saker inte som jag tänkt mig. Jodå, de sökte modeller, så långt var jag rätt ute. Jag skulle då få gå som 60-talsmodell med Twiggy som förebild. Den enda bild jag hade av Twiggy sådär på en gång var när hon bar en jättelik lösfläta och tänkte att "jahapp, det ska väl gå för sig". Dock visade det sig att jag skulle gå som en korthårig Twiggy. Allt skulle av! Och tonen skulle bli mer vit, och bort med äggulan i skallen. Det fick mig att faktiskt överväga det hela. Vitt har jag gärna. Har alltid velat testa (Ja, sen efter jag började skolan då eftersom innan dess var jag ju faktiskt vit i skallen.). Så nu svalde jag helt enkelt hårt och sa att vi kör på det. Fick svar att det var lysande och vi kör och fixar frillan någon dag nästa vecka inför visningen på lördag.

Ja, det var så här jag såg ut då...

Igår ringde mobben och jag fick order att infinna mig på salongen klockan 17 samma dag. Lika bra kanske med tanke på att på så kort tid är det svårt att utveckla magsår. Så jag åkte dit, träffade de andra modellerna (samtliga redan korthåriga från "start"), och i samma takt som färg åkte i, hår åkte av och frisyrer mixades fram fick jag veta att den här visningen var ett stort partaj, med kavaj som dresscode och som skulle genomföras i "Grottan", eller berg 211 som det egentligen heter. Galejet ska börja klockan 18, och det ska vara buffé, liveband, dans, bar och massa annat... och så vi modeller då. Vi ska upp på scenen, några modeller för varje decennie som passerat. Vi 60-talare ska vara först och vi ska mima till "r-e-s-p-e-c-t" och en låt till. Inför över 200 personer! Iförd klänning, kort hår och högklackade pumps. Ja, ni kan ju se detta scenario framför er.

Efter att nästan ha fått mutat mina trevliga vänner Ida och Johanna har jag nu fått två personer som jag faktiskt känner på gästlistan, och det känns bra med tanke på att det ska bli en helkväll. Om jag ens orkar vara vaken så länge återstår att se. Vi ska samlas för möte med make up-artisten klockan 8:30 på lördag och sen är det hektiskt schema fram tills vi åker hem framåt nattkröken. Det ska genrepas, klippas till, bytas om, koreograferas och så vidare.

Visst ja, sa jag att jag numera är korthårig??

This is me now!

Och så här blir det av lite impulsivrufsande

Ladies and gentlemen, I give you DeeJay Ture

Jag har utan tvekan världens coolaste gudson, 10 månader gammal:

"Får nog justera pitchen lite om jag ska lyckas beatmixa detta"

Anfall är bästa försvar

Jag tror jag börjar bli gammal. Min kropp säger i alla fall att det är på tok för jobbigt att resa sig ur soffan fler gånger idag. Möjligtvis för att gå till kylskåpet i så fall. Det är ju dock bara fyra steg bort så det ska väl lösa sig. Måste säga att jag lär mig otroligt mycket här i Götet. Torsdagar och fredagar gör att jag nu ser och känner av tankar och känslor hos nära och kära väldigt lätt. Idag har jag dock lärt mig något helt annat. Numera kommer ingen kunna banka ner mig ute på stan (Om jag då inte har sån träningsvärk som nu. Då skulle jag vara ett ypperligt lätt byte. Ah, där fick jag ju en lysande ursäkt att hålla mig inne resten av dagen. (Att ens komma ur sängen imån vill jag inte tänka på.))

För några veckor sen skådade jag och bästa grannen samma reklam men vid olika tidpunkter och på olika spåvagnar, men med den telepati vi har informerade vi ju snart varandra om det. På grund av alla "tråkigheter" som hänt i Göteborg satte nu Krav Maga Academy ihop en gratis kurs i självförsvar för tjejer. Grannen menade på att vi skulle dra ihop värsta tjejgänget och gå ihop. När alla platser var fullbokade stod vi för tre av dem. Vid sju i morse skickade dessutom grannen ett mess att hon var sjuk och fick hoppa.

Kvar var de två tappra krigarna jag och Ida. Vi möttes upp denna minusgradförsedda, ohyggligt tidiga söndagsmorgon borta vid Vasaplatsen och började knalla. Nu är ju Ica alltid inte helt hundra i skallen och hade då enbart memorerat och skickat vidare adressen till själva föreningen. Det var INTE där kursen skulle vara. För att göra en lång historia kort ramlade vi in med en minut till godo på rätt ställe och gjorde oss redo för försvar.

Det sista min sjukgymnast sa till mig i fredags då hon frågat hur helgen såg ut och jag berättade att jag skulle på självförsvarskurs var "Men har du alla hästar i stallet egentligen?" och fick mig att lova att ta det lugnt med axeln. Kan säga en sak: Blir jag attackerad så gör det för guds skull då från rätt sida!

Vi fick börja med att slå lite snälla slag i luften och personligen förstod jag inte alls varför vi blivit tillsagda att ta av oss samtliga smycken för att undvika skador. Jag blev varse. Från slag gick vi till armbågningar, knäande och sparkar. Vi fick en gigantisk mitz att slå på, vilket gick utmärkt när man väl slog på den. Ida hade lite problem att se skillnad på mig och mitzen och gav mig en välriktad spark över revbenen så jag sjönk ihop i en liten hög på golvet (effektivt försvar med andra ord). Dock hämnades jag med ett knä i hennes lår strax senare. Kan säga att näsorna också stod ut lite för mycket ibland och fick en känga... och munnen... och pannan... och tårna... och underarmarna... men annars gick det bra.

Ida är från Norrland, och ganska stark

Vi kan nu parera björnkramar både fram- och bakifrån, struptag bakifrån, framifrån och från sidan. Dessutom kan vi minsann ta oss loss fast någon sitter på oss och håller struptag. Där lyckades både jag och Ida att sparka lite väl mycket på vår angripares axel och manglade varandras struphuvuden med jämna mellanrum. Men nu kan vi också peta fingrarna i ögonen på folk. Ida lyckades dessutom sopa till mig i skallen två gånger, men helt enligt mina anvisningar gjorde hon det på vänster sida, så det vägde upp den högra sidans värk sen två veckor tillbaka.

Med andra ord. Kom nu inte bakifrån och peta på oss om ni vill fråga vad klockan är. Då blir det en armbåge som fått kraft nerifrån knäna rakt på näsbenet för att följas av pet i ögonen, grepp i axeln med ett rejält knä i skrevet. Don't mess with us!

Som sagt: Kom inte för nära!